Professor Hedlund, en synnerligen kompetent och vederhäftig forskare som bland annat studerat såväl oduglighet som fasor hos kommunismen, låter idag, i Svenska Dagbladet, publicera en synnerligen klok och läsvärd debattartikel rörande hur det borde förfaras med Rikets högtafflige Statsminister.
Professor Hedlund riktar vår uppmärksamhet mot det högst besynnerliga förhållandet att Statsministern, som är ytterst ansvarig för de nyligen uppdagade synnerligen allvarliga säkerhetsbristerna, icke, av oppositionen, avdankas genom misstroendevotum. Professor Hedlund uttrycker detta som följer:
"Informationsläckaget var av sådan art och omfattning att det måste klassas som den värsta säkerhetskrisen i vårt land sedan spionen Stig Bergling avslöjades. Ansvaret för detta vilar ytterst på regeringen. Att Stefan Löfven trots detta väljer att sitta kvar, och att detta tolereras av den politiska oppositionen, är fullständigt häpnadsväckande."
I Riksdagen besitter oppositionen majoritet medan den högtaffliga och inkapabla Regeringen enbart förfogar över en minoritet. En minoritet vilken icke är tillfyllest för genomdriva Statsverkspropositionen varför man ställt sig i beroende och tacksamhetsskuld till vänsterpartiet, i allt väsentligt ett parti för kommunistiskt patrask och med en historia så till den grad fylld av lort och smuts att man näppeligen ens borde ta i det med tång. Riksdagen har alltså makt, att vilken dag och timma den önskar, avdanka Statsministern.
Anledningen till att oppositionen icke vill löpa linan ut och göra det enda rimliga - att genom misstroendevotum ge Statsministern det silkessnöre han förtjänar är att två av partierna, Centerpartiet och Liberalerna, icke säger sig vilja hamna i beroendeställning till det populistiska nationalistpartiet Sverigedemokraterna. Inkonsekvensen i detta resonemang är uppenbar och såväl fru Lööf som major Björklund är här svaret skyldigt hur det på något sätt skulle vara bättre att vi hare en Regering, som går i ett kommunistiskt partis ledband. Vänsterpartiet har en direkt historia där de mest avskyvärda av tyranner och regimer höjts till skyarna och det finns ock gott om medlemmar kvar från denna tid. Sverigedemokraterna har ock en till delar dunkel historia och där finnes tvivelsutan, bland medlemmarna personer, som har avskyvärda åsikter men den direkta relationen till mörkret synes mig snarare vara mindre än större i jämförelse med det kommunistiska patraskets parti.
Professor Hedlund uttrycker detta på följande sätt:
"Socialdemokratin styrde under lång tid landet med stöd av ett kommunistparti vars bakgrund var att öppet ha hyllat Josef Stalins terrorvälde, och vars anhängare med betydande entusiasm hyllade folkmord efter folkmord. Inga socialdemokratiska statsministrar har upplevt något problem med detta. Man har regerat landet på den mycket enkla grundvalen att hålla ”lössen borta ur den röda fanan”. Om kommunisterna vill fälla en arbetarregering så må det bli så, och det får bli upp till väljarna att avkunna dom.
Att Alliansen inte har intagit exakt samma hållning är obegripligt. Man kunde lugnt ha sagt att vi bildar regering på vårt program, utan hänsyn till vad Sverigedemokraterna må tycka. Om de vill fälla en borgerlig regering så må det bli så. Om det är sant att merparten av SD:s väljare kommer ur det borgerliga lägret skulle valmanskåren snart nog ha avkunnat dom.
Som det nu är styrs landet av borgerliga politikers fasa för att bli brännmärkta som rasister, fascister, nazister och bruna råttor. Det är denna fasa som gör att ansvar för det som skett inte kan utkrävas, och att Stefan Löfven trots situationens allvar lugnt kan sitta kvar. Det bådar mycket illa för svensk demokrati."
Det hela kan icke uttryckas på ett klarare sätt. Det finns icke minsta lilla anledning till att Riksdagens majoritet längre skall låt sig hunsas av dess minoritet i händerna på avskyvärda kommunister.
Synnerligen klokt och väl talat professor Hedlund! Må fru Lööf och major Björklund ta till sig detta!
Professor Hedlund riktar vår uppmärksamhet mot det högst besynnerliga förhållandet att Statsministern, som är ytterst ansvarig för de nyligen uppdagade synnerligen allvarliga säkerhetsbristerna, icke, av oppositionen, avdankas genom misstroendevotum. Professor Hedlund uttrycker detta som följer:
"Informationsläckaget var av sådan art och omfattning att det måste klassas som den värsta säkerhetskrisen i vårt land sedan spionen Stig Bergling avslöjades. Ansvaret för detta vilar ytterst på regeringen. Att Stefan Löfven trots detta väljer att sitta kvar, och att detta tolereras av den politiska oppositionen, är fullständigt häpnadsväckande."
I Riksdagen besitter oppositionen majoritet medan den högtaffliga och inkapabla Regeringen enbart förfogar över en minoritet. En minoritet vilken icke är tillfyllest för genomdriva Statsverkspropositionen varför man ställt sig i beroende och tacksamhetsskuld till vänsterpartiet, i allt väsentligt ett parti för kommunistiskt patrask och med en historia så till den grad fylld av lort och smuts att man näppeligen ens borde ta i det med tång. Riksdagen har alltså makt, att vilken dag och timma den önskar, avdanka Statsministern.
Anledningen till att oppositionen icke vill löpa linan ut och göra det enda rimliga - att genom misstroendevotum ge Statsministern det silkessnöre han förtjänar är att två av partierna, Centerpartiet och Liberalerna, icke säger sig vilja hamna i beroendeställning till det populistiska nationalistpartiet Sverigedemokraterna. Inkonsekvensen i detta resonemang är uppenbar och såväl fru Lööf som major Björklund är här svaret skyldigt hur det på något sätt skulle vara bättre att vi hare en Regering, som går i ett kommunistiskt partis ledband. Vänsterpartiet har en direkt historia där de mest avskyvärda av tyranner och regimer höjts till skyarna och det finns ock gott om medlemmar kvar från denna tid. Sverigedemokraterna har ock en till delar dunkel historia och där finnes tvivelsutan, bland medlemmarna personer, som har avskyvärda åsikter men den direkta relationen till mörkret synes mig snarare vara mindre än större i jämförelse med det kommunistiska patraskets parti.
Professor Hedlund uttrycker detta på följande sätt:
"Socialdemokratin styrde under lång tid landet med stöd av ett kommunistparti vars bakgrund var att öppet ha hyllat Josef Stalins terrorvälde, och vars anhängare med betydande entusiasm hyllade folkmord efter folkmord. Inga socialdemokratiska statsministrar har upplevt något problem med detta. Man har regerat landet på den mycket enkla grundvalen att hålla ”lössen borta ur den röda fanan”. Om kommunisterna vill fälla en arbetarregering så må det bli så, och det får bli upp till väljarna att avkunna dom.
Att Alliansen inte har intagit exakt samma hållning är obegripligt. Man kunde lugnt ha sagt att vi bildar regering på vårt program, utan hänsyn till vad Sverigedemokraterna må tycka. Om de vill fälla en borgerlig regering så må det bli så. Om det är sant att merparten av SD:s väljare kommer ur det borgerliga lägret skulle valmanskåren snart nog ha avkunnat dom.
Som det nu är styrs landet av borgerliga politikers fasa för att bli brännmärkta som rasister, fascister, nazister och bruna råttor. Det är denna fasa som gör att ansvar för det som skett inte kan utkrävas, och att Stefan Löfven trots situationens allvar lugnt kan sitta kvar. Det bådar mycket illa för svensk demokrati."
Det hela kan icke uttryckas på ett klarare sätt. Det finns icke minsta lilla anledning till att Riksdagens majoritet längre skall låt sig hunsas av dess minoritet i händerna på avskyvärda kommunister.
Synnerligen klokt och väl talat professor Hedlund! Må fru Lööf och major Björklund ta till sig detta!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar