Dessvärre framkommer nu allt fler uppgifter, som pekar i riktningen, att de fega och bestialiska illgärningarna, måhända hade kunnat förhindras med större polisiär skicklighet. Förhållandet synes vara, efter det att illgärningsmännen identifierats, att nämnda män av avskum var väl kända av de polisiära myndigheterna. De uppges ock vara klarlagt att meromnämnda fega mördare vistats i stadsdelar, vilka varit kända nästen för terroristpatrask av ifrågavarande slag och dess yngliga och avskyvärda sympatisörer. Utifrån detta går det icke att komma ifrån att det är en stor gåta att polisiära myndigheter icke bättre lyckats uppspåra och anhålla de illasinnade missgärningsmännen.
Förvisso förhåller det sig på det viset att illgärningar av det slag, som skedde förliden gårdag, alls icke är enkla att vare sig förebygga eller förhindra. Svårigheten är dock störst då det är frågan om okända illgärningsmän, vilka vistas på platser och miljöer, som alls icke är utmärkande eller avslöjande. I det sorgesamma belgiska fallet är dock icke ett exempel på den situation, som beskrivs i föregående mening. Det finns således skäl att i detta fall ifrågasätta de polisiära myndigheternas skicklighet.
Det är ock en gåta att kontrollen vid inpassage till flygplatsen icke förstärkts och förbättrats trots att hotet om förestående terroristangrepp var högst känt. Nu kunde istället dessa män av avskum och patrask, utan minsta vare sig kontroll eller hinder, promenera in med sina dödsbringande bomber och låta desamma sprängas. Att tunnelbanesystemet är värre att skydda går förstå men att något, såsom detta, skall kunna inträffa på flygplatsen i Europas absoluta politiska centrum synes helt oacceptabelt.
En grundorsak för den oskicklighet, vilken icke går att bortförklara, är att Belgiens polisiära myndigheter är splittrade under en rad huvudmän vilket får till följd att den ena handen icke vet vad den andra gör lika lite som att det ena ögats observationer icke förmedlas till det andra ögat. Allt detta har sin orsak i den separatism och oenighet, som under långliga tider rått mellan landets två huvudsakliga folkgrupper - vallonerna och flamländarna.
Förhoppningsvis må nu separatisterna inse vilka konsekvenser deras ytterst verk riskerar att få och att de splittrande drivkrafterna därmed kan läggas åt sidan för att stärka Konungariket Belgien enhet, en het som Konung Filip likt sin fader, Konung Albert, oförtrutet verkar och verkat för.
Förvisso förhåller det sig på det viset att illgärningar av det slag, som skedde förliden gårdag, alls icke är enkla att vare sig förebygga eller förhindra. Svårigheten är dock störst då det är frågan om okända illgärningsmän, vilka vistas på platser och miljöer, som alls icke är utmärkande eller avslöjande. I det sorgesamma belgiska fallet är dock icke ett exempel på den situation, som beskrivs i föregående mening. Det finns således skäl att i detta fall ifrågasätta de polisiära myndigheternas skicklighet.
Det är ock en gåta att kontrollen vid inpassage till flygplatsen icke förstärkts och förbättrats trots att hotet om förestående terroristangrepp var högst känt. Nu kunde istället dessa män av avskum och patrask, utan minsta vare sig kontroll eller hinder, promenera in med sina dödsbringande bomber och låta desamma sprängas. Att tunnelbanesystemet är värre att skydda går förstå men att något, såsom detta, skall kunna inträffa på flygplatsen i Europas absoluta politiska centrum synes helt oacceptabelt.
En grundorsak för den oskicklighet, vilken icke går att bortförklara, är att Belgiens polisiära myndigheter är splittrade under en rad huvudmän vilket får till följd att den ena handen icke vet vad den andra gör lika lite som att det ena ögats observationer icke förmedlas till det andra ögat. Allt detta har sin orsak i den separatism och oenighet, som under långliga tider rått mellan landets två huvudsakliga folkgrupper - vallonerna och flamländarna.
Förhoppningsvis må nu separatisterna inse vilka konsekvenser deras ytterst verk riskerar att få och att de splittrande drivkrafterna därmed kan läggas åt sidan för att stärka Konungariket Belgien enhet, en het som Konung Filip likt sin fader, Konung Albert, oförtrutet verkar och verkat för.