Bistånd till kommunistisk diktatur

Såsom ett uttryck av största skamlighet har Regeringen denna dag beslutat om att ge subsidier till den avskyvärda kommunistiska diktaturen Kuba. Ett av de få länder där den människofientligaste av alla läror vid sidan av nationalsocialismen, nämligen marxism-leninismen, alltjämt plågar och förtrycker ett helt folk. Under perioden 2016 till 2020 skall 90 miljoner av svenska statsmedel slöas på ett kommunistiskt patrask, som i långliga tider, först under tyrannen och torteraren Fidel Castro och sedan under hans broder diktatorn Raul Castro, icke gjort något annat än att ha förtryckt och nekat det kubanska folket frihetens sötma.

Subsidierna visar än en gång på vår Regerings stora oduglighet och rena dumhet. Att vår, förvisso högst tafflige, statsminister icke har bättre förstånd än att han genom subsidierna tror sig kunna påverka en avskyvärd kommunistregim är en gåta. Måhända tas detta vansinniga mått för att förnöja kommunistpartiet, i feghet benämnt vänsterpartiet, och dess ilskne och för största oförskämdhet beryktade ordförande herr Sjöstedt, såsom tack till nämnda kommunistiska patrask för dess stöd till vår taffliga och oskickliga Regering.

I en upplysande och högintressant debattartikel i Svenska Dagbladet låter herr Jennische, förträdare för den hedervärda och människoälskande organisationen Civil Rights Defenders, påvisa den stora naivitet subsidier till ett kommunistiskt patrask av ifrågavarande slag innebär. I artikeln påvisas att det kommunistiska förtrycket ökar och icke minskar. Fem år tillbaka genomförde det avskyvärda kommunistiska patraskets hemliga polis cirkus 100 rättsvidriga gripanden av oppositionella i månaden. Detta år har den kommunistdiktaurens hemliga polis låtit gripa 10-faldigt fler varje månad.

Herr Jennische avslutar sin artikel med följande tänkvärda ord:

"Ingen av alla de människorättsförsvarare som nämnts i artikeln tror att den kubanska regeringen är intresseras av politiska reformer. Däremot har de upplevt på bara skinnet att omvärldens charmoffensiv inneburit svagare fördömanden av förtrycket. Att den svenska regeringen deltar  i denna charmoffensiv är ett svek mot dem som står upp för mänskaliga rättigheter på Kuba".

Tecknaren av dessa rader ber att högeligen få instämma i herr Jennisches sanningsord!

Väl talat herr Jennische!

Kommunismen är och förblir avskyvärd och människoplågade. Ingen politiska lära har som kommunismen inneburit att så ohyggligt många oskyldiga människor förtryckts, plågats, torterats och mördats. Det är i sanning en stor skam att subsidier ges till ett sådant pack och patrask, som står upp för kommunismen.

Tecknaren av dessa rader, som alltid stått upp för antikommunismens hedervärda sak, ber åter att få spotta på den avskyvärda och människoplågande kommunismen!

Kommunist avstraffas

En av Riksdagens ledamöter, herr Sestrajcic, tillhörande det kommunistiska patrask i Riksdagen vilket, såsom ett uttryck för sin stora feghet, går under namnet vänsterpartiet, har av Malmö tingsrätt befunnits skyldig till ohörsamhet mot ordningsmakten. Från stämningsansökan kan följande inhämtas:

”Härutöver har Daniel Sestrajcic erhållit flera befallningar från andra polismän på platsen om att avlägsna sig eller backa undan eftersom han under cirka tre timmars tid av och till försvårat eller hindrat polismännens arbetsuppgifter genom att stora delar av denna tid uppehålla sig i direkt anslutning till de tält som skulle rivas. Daniel Sestrajcic begick gärningen med uppsåt.”

Trots ett synnerligen gott bevisläge har kommunisten Sestrajcic nekat. Detta må vara kommunistens ensak men klart är att kommunisten icke varit villig att ta ansvar för sina handlingar. Enligt tingsrättens laga dom avstraffas kommunisten Sestrajcic med 50 dagsböter om varder 500 kronor, ett ytterst relevant straff.

Hade herr Sestrajcic varit ledamot av ett hedersamt och anständigt riksdagsparti torde hans saga såsom riksdagsledamot ha varit all. Att en ledamot i den församling, som har att stifta lagar fälls för brottet ohörsamhet mot ordningsmakten är ytterst allvarligt samt totalt och fullständigt oacceptabelt. Genom ett brott som detta skändar kommunisten Sestrajcic Riksdagen och ytterst folkstyret.

Några krav från riksdagsgruppen för det kommunistiska patrasket, i feghet benämnt vänsterpartiet, har icke ställts. I vanlig ordning när företrädare för det kommunistiska patrasket, benämnt vänsterpartiet, felar och beter sig olämpligt sker det under några pliktskyldiga uttalanden men överslätas i övrigt. Dock skall vi icke förvänta oss något annat då Riksdagens kommunistiska patrask, i feghet benämnt vänsterpartiet, ytterst tillhör den kommunistiska rörelse, som aldrig vare sig haft respekt för lagar eller ordningsmakt, om dessa icke gynnat kommunismens människofintliga sak.

En märkesdag

Denna dag, den 19 september, är det 40 år sedan den socialdemokratiska makthegemoni, som plågat Riket sedan 1930-talet, fick en ända. Vid valet den 19 september 1976 förklarade vårt folk att de fått nog av den utveckling, som accelererat i en allt mer socialistisk riktning. Det socialdemokratiska partiet var  vid nämnda tidpunkt, genom så kallade löntagarfonder, i färd med att konfiskera stora delar av vårt lands näringsliv - grunden för vårt välstånd. Ock skattepolitiken hade utvecklats i rent konfiskativ riktning, vilket den hedervärda författarinnan, fru Lindgren, fått erfara. Dessförutan byggde partiet, för att säkerställa sin makt, allt mer korporativa strukturer, där partiet närstående organisationer, genom lagstiftning, favoriserades. Ävenledes ordningar, vilka stod i strid en för folkstyret så grundläggande princip som rätten till fritt och hemligt val, hade etablerats i form av den vederstyggliga och djupt avskyvärda så kallade kollektivanslutning.

Den rent socialistiska utveckling, som beskrivs ovan, hindrades genom det lyckosamma valresultatet för 40 år sedan. Det går icke att överskatta den brytpunkt, som ifrågavarande val åstadkom. Förvisso kan med bitterhet konstateras att de borgerliga regeringar, som tillträdde under ledning av den nyligen hädangångne hedervärde statsministern Fälldin, allt för mycket led av inre splittringar. Dock, detta förtar på intet sätt betydelsen av de första steg, som togs på den bort från socialismen ledande vägen, denna märkesdag för 40 år sedan.

Noteras kan att socialdemokraterna, många senare dum- och stolligheter heter till trots, aldrig mer vågat att åter stiga upp på den mot destruktiv socialism ledande väg, på vilken man sprang före valet år 1976.

Den 19 september är och förblir en segerdag i den viktiga och betydelsefulla kampen mot socialism!

Preussiska Konungahuset väntar tillökning

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, och Prinsessan Sofia, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg

Från Tyskland nås vi av den glädjerika nyheten att Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, och Prinsessan Sofia, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg, väntar tillökning.

Prinsparet har sedan tidigare välsignats med trenne barn, Hans Kunglig Höghet Prins Karl Fredrik, Prins av Preussen, (f. 2013), Hans Kunglig Höghet Prins Ludvig Ferdinand (f. 2013) och Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Emma Maria, Prinsessa av Preussen (f. 2015).

Statsskickets brister

Rikets statsminister, herr Löfven, låter genom en intervju i Svenska Dagbladet förtälja sin syn på sin egen stora förträfflighet och hur Riket bör styras i det fall hans redan ytterst svaga regeringen, efter nästa val, skulle få än bristfälligare stöd, ett förhållande som synes mycket sannolikt.

I detta sammanhang må det klart framhållas, vilket statsministern icke synes full medveten om, att regeringspartierna i Riksdagen blott förfogar över 138 av Riksdagens 349 mandat, till detta tillkommer det stöd, 21 mandat, nämnda ministär erhåller från det vederstyggliga kommunistiska patrask, som går under benämningen vänsterpartiet, vilket adderar till 159 mandat. Oppositionen äger 190 mandat. Aldrig någonsin, sedan parlamentarismens faktiska införande, har någon regering ägt ett svagare stöd. Detta om något borde lända statsministern till någon ödmjukhet och icke till skrytsamhet men alls icke (sic!).

Då oppositionen, av skilda anledningar, icke valt att framställa ett gemensamt förslag avseende statsbudget och då Riksdagsordningen icke stipulerar absolut majoritet, i ifrågavarande ärende, skapas möjligheten för minoritetsregerandets existens. Dock kommer vi alla ihåg hur statsministern, genom sin  ofattbart stora tafflighet, fick uppleva den stora nesan att få sin första statsbudget fälld.

Vad gäller lagstiftningsfrågor förhåller det sig jämfört med statsbudgeten på ett annorlunda sätt. I nämnda ärenden leder Riksdagens propositionsordning till att ledamöterna i slutvoteringen ställs mot två förslag, att anta eller fälla den föreslagna propositionen. Inom detta område saknar således statsministern och hans synnerligen svaga regering makt. Följden är att man antingen avstår från att framlägga propositioner, för att icke behöva genomgå den smälek som ett nederlag innebär, eller ändock framlägger förslag med förhoppningen att njuta Riksdagens stöd. Ett aktuellt exempel på det sistnämnda utgöres av det dumfeministiska förslaget rörande könskvotering till börsbolagens styrelser, där det dock synes uppenbart att regeringen kommer att få bita i sten och se sin stora svaghet i vitögat då förslaget fälls av Riksdagen.

Det hela blottar den uppenbara brist, som finns i vårt statsskick genom bristen på maktdelning. Ett tydligt skiljande mellan lagstiftande och verkställande makt måste uppenbart ske. Folkstyrets forum måste fokuseras på Riksdagen, som har att stifta lagar och att besluta om statsbudgeten. Den verkställande makten måste befrias från politiker och ersättas av kunniga, ovälda och ojäviga ämbetsmän vilka har att verkställa Riksdagens beslut på en oväld grund. Härigenom kommer ock ske en synnerligen välbehövlig vitalisering av folkstyret genom att de verkliga besluten fattas i Riksdagen och inte i ett politisk spel där innehavet av regeringsmakten alltid står i främsta rummet.

Således bör en ordning införas där den verkställande makten ställs under Konungens beskydd i kraft av att Tronen är den enda ovälda institution konstitutionen känner. Konungen har sedan att utse en oväld och ojävig statsminister vilken sedan har att forma en regering av kunniga, ovälda och ojäviga ämbetsmän. För att säkerställa Riksdagens förtroende för statsministern bör den ordningen gälla att Konungens val av statsminister på lämpligt sätt bekräftas av Riksdagen.

Gratulationer på Födelsedagen

Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland

Till Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, framföres från detta Forum de allra hjärtinnerligaste gratulationer på hans 43: födelsedag.

Ett märkligt sammanträffande är att Prinsen föddes samma dag, den 15 september 1973, som hans gemåls farfaders fader, Hans Majestät Konung Gustav VI Adolf, med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne, lämnade detta jordiska. Denna dag har således ock vår högaktade Konung regerat i 43 år.

I detta sammanhang må nämnas att ingen Konung sedan Konung Magnus Eriksson, vilken satt på tronen i 45 år, innehaft Rikets högsta ämbete längre än vår Konung. Tar man i beaktande att Konung Magnus först blev myndig regent vid pass år 1331 är vår högaktade Konung den som regerat längst. Den 5 augusti innevarande år passerade vår högaktade Konung sin farfaders faders, Hans Majestät Konung Gustav V, med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Värmland, regeringstid vilken varade i 42 år och 325 dagar.

Grevinnan Bernadotte hädangången

Grevinnan Bernadotte

Hovet låter kungöra att den Kungliga Familjens äldsta medlem Grevinnan Gunilla Bernadotte, Grevinna av Wisborg, född Grevinna Wachmeister av Johannishus, gått hädan i den aktningsvärda åldern av 93 år. Grevinnan är änka efter Konungens yngste faderbroder Greve Carl Johan Bernadotte, Greve av Wisborg, vilken hon äktade år 1988.

Konungen låter i anledning av Grevinnans bortgång uttala:

"Gunnila Bernadotte var gift med min farbror greve Carl Johan. Hon var mycket uppskattad, nära och trogen vän i vår familj och lämnar oss i stor saknad."

Från detta Forum framföres ett varmt deltagande till den Kungliga Familjen i dess sorg.

Möte mellan de preussiska och rumänska konungahusen samt furstehuset Wied

Konung Karl och Drottning Elisabet

Innevarande år är det 150 år sedan Hans Höghet Prins Karl, Prins av Hohenzollern-Sigmaringen, upphöjdes till Furste av Rumänien. Sedermera, år 1881, kom han att upphöjas till Konung av Rumänien under namnet Karl I. Hans Majestät Konung Karl I, Konung av Rumänien, var förmäld med Hennes Höghet Prinsessan Elisabet, Prinsessa av Wied, sedermera Hennes Majestär Drottning Elisabet, Drottning av Rumänien.

Såsom en del av högtidlighållandet anordnas i den tyska staden Wied en utställning - En Drottning från Neuwied (ty. Eine Königin aus Nuewied). Utställningen invigdes den 3 september av Hennes Höghet Furstinnan Isabella, Änkefurstinna av Wied, Prinsessa av Isenburg, och landsrådet, herr Kaul.

En utställningskommissarie med Prins Radu, Prinsessan Sofia, Prins Georg Fredrik och Furstinnan Isabella

Den 6 september gästades utställningen av Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, och Prinsessan Sofia, Prinsessa av Pruessen, Prinsessa av Isenburg, och Hans Kunglig Höghet Prins Radu, Prins av Rumänien. De höga gästerna mottogs av Hennes Höghet Furstinnan Isabella, Änkefurstinna av Wied, som förevisade. Änkefurstinnan är äldre syster till Prinsessan av Preussen.

Hertigen av Södermanland kristnad

Vid en högtidlig akt i Drottningholms Slottskyrka upptogs denna dag, genom det Heliga Dopet, Hans Kunglig Höghet Prins Alexander, Prins av Sverige, Hertig av Södermanland i den kristna gemenskapen.

Hennes Högvördighet Ärkebiskopen förrättar det Heliga Dopet

Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Värmland med Hertigen av Södermanland efter dopets förrättande.

Det Heliga Dopet torde vara ett av de allra viktigaste ögonblicken i en människas liv. Här finns all anledning att nogsamt betänka vår Frälsares Ord [Matt:28:18-20]:

"Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,  lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände."  

Hatet, förtalet och förföljelsen av Kristna

Alltsedan pamflettisten och kvasivetenskapsmannen Marx dagar har kommunister och annat vederstyggligt socialistiskt patrask på allehanda sätt hatat, förtalat och förföljt kristna. Pamflettisten och kvasivetenskapsmannen Marx menade i sina förvridna läror att religionen är ett opium för folket. Denna lärosats är något nämnde pamflettists och kvasivetenskapsmans efterföljare på allahanda sätt bemödat sig med att följa. Bland de värsta efterföljarna finner vi det människohatande och människoplågande kommunistiska avskum där folk- och barnamördaren Lenin, den blodsbesudlade tyrannen Stalin och förtryckaren Mao utgör de främsta exemplen. Detta kommunistiska anhang har förtryckt, torterat och mördat miljontals kristna bekännare och rivit och raserat tusen och åter tusentals kristna kyrkor och helgedomar. Detta förhållande är en historisk sanning.

Bland det människoplågande kommunistiska avskummets främsta beundrare, i vårt land idag, finner vi den undermåliga tabloidblaskan Aftonbladets så kallade "kulturchef", stalinisten och häderskan Linderborg, som icke låter minsta tillfälle gå förbi att upphöja den människoplågande och avskyvärda kommunismen till skyarna. I detta sammanhang må ock fastslås att det är en skymf mot kulturen och hedervärda kulturutövare att på minsta sätt påstå att nämnda stalinist och häderskas kommunistiska verk skulle ha något med kultur att beställa. Från ett kulturellt perspektiv är stalinisten och häderskan Linderborg totalt och fullständigt obegåvad. De männsikohatande alster hennes illröda penna präntar är så till den grad undermåliga att dess enda användning torde vara såsom reservmaterial på hemlighuset.

Nu har stalinisten och häderskan Linderborg i sin stora elakhet och i sitt stora kommunistiska hat mot oss kristna, på sin lortiga och slaskiga "kultursida", som icke ett vitten har med kultur att beskaffa, låtit publicera en smädesteckning, ritad av en ur ett kulturellt perspektiv undermålige och obegåvade herr Lundkvist. På nämnda teckning, vilken stalinisten och häderskan Linderborg, höjer till skyarna görs den hedervärda och viktiga solidaritetsaktion mot förföljda kristna, vilken benämnes #mittkors, till största åtlöje genom en grov, elak och fullständig avskyvärd association till svastikan. Även om Aftonbladet är en undermålig tabloidblaska, totalt fri från kulturellt betingat innehåll, är det fullständigt ofattbart att ifrågavarande publicering fått ske.

Tecknaren av dessa rader ber att få uttrycka sin stora avsky för och att få spotta på såväl den människofientliga och människoplågande kommunismen som på en lortiga och slaskiga tabloidblaskan Aftonbladet!