I samband med det sorgesamma spektakel, som utspelas inför öppen ridå och där Kommunalarbetareförbundet - vilket enligt sina stadgar verkar för en samhällsutveckling på socialistisk grundval - slösat bort medlemmarnas penningar, visas oss tydliga exempel på politrukers dumhet.
Två politruker, ovannämnda förbunds ordförande, socialisten Nordström, och rikets utrikesminister, statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, har i detta råkat i luven på varandra. Svavelosande anklagelser kastas, i detta av stor dumhet präglade spektakel, växelvis mellan dessa politruker. I detta sätter respektive kombattant blott och bart, i sin egoistiska inskränkthet, sitt eget väl och ve främst. Att rädda det egna skinnet, då blåsvädret övergår i orkan, är och förblir ett av politrukens främsta adelsmärken.
Det hela spörsmålet gäller är att Kommunalarbetareförbundet välvilligt bistått statsrådet Wallström med en lägenhet i huvudstadens innerstad. Ett område, där det allt sedan planekonomiska socialistiska bostadsregleringar infördes efter kriget, är hart när omöjligt att uppbringa en bostad inom rimlig tid.
I vårt, av Jantelagen svårt fördärvade land, är det ock så vist ordnat att statsmakten, med undantag vad gäller statsministern, icke tillhandahåller några ämbetsbostäder att innehavarna av rikets högsta ämbeten.
Utifrån ovanstående aspekter ställdes statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, inför ett svårt dilemma. Att rikets utrikesminister rimligen bör ha en bostad i huvudstaden är icke något att ifrågasätta. Om statsrådet tagit detta utgångspunkt istället för Jantelagen hade statsrådets, minst sagt prekära, situation varit annorlunda. men icke (sic!).
Istället ger sig statsrådet in i en argumentation, präglad av största dumhet, som än en gång påvisar statsrådets stora oduglighet och omdömeslöshet. Saken belyses på ett utmärkt sätt av redaktör Lifvendahl i dagens utgåva av Svenska Dagbladet:
"Att Margot Wallström nu hävdar att hon är helt oskyldig, och att hon fått ”garantier av Kommunals högsta ledning” att hon ”inte gick förbi någon kö”, får man säga är rätt magstarkt. För att under fjolåret ha utnämnts till en av ”årets globala tänkare” av amerikanska tidskriften Foreign Policy, visar utrikesministern överraskande klen tankekraft när det gäller att förmå analysera det faktum att det bara tog ett halvår för henne att få hyreskontraktet i Stockholms innerstad, när snittväntetiden i den kommunala bostadskön är cirka 13 år.
Och om nu Kommunal utställde sådana garantier, borde en ”global tänkare” ha genomskådat hållfastheten i dem. Man nog också anse det rimligt att en hyrestagare vilken som helst skulle var mer angelägen om att kontrollera detaljerna innan man tog emot kontraktet än vad Wallström tycks ha varit."
Klen tankekraft är en synnerligen väl vald beteckning av statsrådet Wallströms hela gärning, som politruk. Väl talat redaktör Lifvendahl!
Redaktör Lifvendahl avslutar sin lysande och mycket tänkvärda framställning på följande sätt:
"Om moral kompareras dubbelmoral, behövs nu ett superlativ för att verbalt göra rättvisa till detta hyckleri. För det vi just nu bevittnar är en moralisk saltomortal; Margot Wallström hoppar politiskt bakåt i luften med vertikalrotation. Och risken för hårt fall är uppenbar."
Må fallet bli hårt, statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, har blott och bart sig själv att skylla. Dumheten är statsrådets egen och ingen annans. Det goda detta kan för med sig är att riket kan erhålla en ny utrikesminister, vilken behärskar diplomati.
Två politruker, ovannämnda förbunds ordförande, socialisten Nordström, och rikets utrikesminister, statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, har i detta råkat i luven på varandra. Svavelosande anklagelser kastas, i detta av stor dumhet präglade spektakel, växelvis mellan dessa politruker. I detta sätter respektive kombattant blott och bart, i sin egoistiska inskränkthet, sitt eget väl och ve främst. Att rädda det egna skinnet, då blåsvädret övergår i orkan, är och förblir ett av politrukens främsta adelsmärken.
Det hela spörsmålet gäller är att Kommunalarbetareförbundet välvilligt bistått statsrådet Wallström med en lägenhet i huvudstadens innerstad. Ett område, där det allt sedan planekonomiska socialistiska bostadsregleringar infördes efter kriget, är hart när omöjligt att uppbringa en bostad inom rimlig tid.
I vårt, av Jantelagen svårt fördärvade land, är det ock så vist ordnat att statsmakten, med undantag vad gäller statsministern, icke tillhandahåller några ämbetsbostäder att innehavarna av rikets högsta ämbeten.
Utifrån ovanstående aspekter ställdes statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, inför ett svårt dilemma. Att rikets utrikesminister rimligen bör ha en bostad i huvudstaden är icke något att ifrågasätta. Om statsrådet tagit detta utgångspunkt istället för Jantelagen hade statsrådets, minst sagt prekära, situation varit annorlunda. men icke (sic!).
Istället ger sig statsrådet in i en argumentation, präglad av största dumhet, som än en gång påvisar statsrådets stora oduglighet och omdömeslöshet. Saken belyses på ett utmärkt sätt av redaktör Lifvendahl i dagens utgåva av Svenska Dagbladet:
"Att Margot Wallström nu hävdar att hon är helt oskyldig, och att hon fått ”garantier av Kommunals högsta ledning” att hon ”inte gick förbi någon kö”, får man säga är rätt magstarkt. För att under fjolåret ha utnämnts till en av ”årets globala tänkare” av amerikanska tidskriften Foreign Policy, visar utrikesministern överraskande klen tankekraft när det gäller att förmå analysera det faktum att det bara tog ett halvår för henne att få hyreskontraktet i Stockholms innerstad, när snittväntetiden i den kommunala bostadskön är cirka 13 år.
Och om nu Kommunal utställde sådana garantier, borde en ”global tänkare” ha genomskådat hållfastheten i dem. Man nog också anse det rimligt att en hyrestagare vilken som helst skulle var mer angelägen om att kontrollera detaljerna innan man tog emot kontraktet än vad Wallström tycks ha varit."
Klen tankekraft är en synnerligen väl vald beteckning av statsrådet Wallströms hela gärning, som politruk. Väl talat redaktör Lifvendahl!
Redaktör Lifvendahl avslutar sin lysande och mycket tänkvärda framställning på följande sätt:
"Om moral kompareras dubbelmoral, behövs nu ett superlativ för att verbalt göra rättvisa till detta hyckleri. För det vi just nu bevittnar är en moralisk saltomortal; Margot Wallström hoppar politiskt bakåt i luften med vertikalrotation. Och risken för hårt fall är uppenbar."
Må fallet bli hårt, statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, har blott och bart sig själv att skylla. Dumheten är statsrådets egen och ingen annans. Det goda detta kan för med sig är att riket kan erhålla en ny utrikesminister, vilken behärskar diplomati.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar