Ledningen Kommunalarbetarförbundet, en facklig organisation med främsta syfte att gentemot arbetsgivaren företräda de som anslutit sig till nämnda organisation, har visat sig vara ett opålitligt och vederstyggligt patrask. Nämnda patrask synes för medlemmarnas surt förvärvade penningar såväl ägnat sig åt affärsverksamhet, som man på intet sätt behärskar, och själva levt livet glada dagar med destillerade och starka drycker vilka inmundigats såväl på egen kursgård, egen restaurang (vilken ävenledes synes ha bedrivit sedeslöshet och pornografisk verksamhet) samt i egna bättre lägenheter i innerstaden.
Av den långa lista av dumheter merbenämnda patrask ägnat sig åt framgår att det icke enbart varit frågan om någon enstaka finger i syltburken utan det synes snarare vara så att patrasket drattat i densamma med hela ändalykten och därefter icke förmått ta sig ur. I en panikartad åtgärd - med syfte att söka skydda sitt eget skinn - har förbundets ordförande, en socialist vid namn Annelie Nordström, sökt skylla hela debaclet på förbundets kassör, herr Bergström, vars kamerala förmåga förvisso synes synnerligen bristfällig - för att icke säga obefintlig - men såsom ordförande för en organisation, av nämnda slag, är det ordförandens plikt och skyldighet att gentemot medlemmarna ytterst ansvara för att allt går rätt till. I detta har socialisten Nordström brustit på det mest flagranta av sätt.
Av Kommunalarbetareförbundets stadgar framgår att nämna organisation verkar för en samhällsutveckling på socialistisk grundval.
I detta sammanhang tål att påminna om att en av socialismens främsta egenskaper är att den icke vare sig aktar eller visar respekt för andras egendom. Med andras penningar låter sig socialisten fröjdas. Kommunalarbetarförbundets ledning, ett opålitligt och vederstyggligt socialistiskt patrask, är ett skolexempel på detta förhållande.
I detta spektakel och denna smutsiga sörja har nu ock statsrådet Wallström dragits in såsom detta statsråd icke redan skulle ha nog med problem. Statsrådet har låtit sig förse med lägenhet av nämnda förbund vilket ur flera aspekter är synnerligen olämpligt. Att ett statsråd, vars konstitutionella ställning kräver obundenhet - på det personliga planet - från varje intresseorganisation, på detta sätt. Dock är detta icke att förvånas över då statsrådet Wallström ävenledes i sin ämbetsutövning visar prov på största omdömeslöshet.
Generalsekreteraren för den högst hedervärda Institutet mot Mutor, Helena Sundén, håller icke för uteslutet att statsrådet i detta kan ha gjort sig skyldig till mutbrott. Generalsekreteraren för nämnda institut menar att fallet bör granska av åklagare. Statsrådet Wallström har nu, såsom ett mått av så kallad "krishantering", föranstaltat om sin uppsägning av nämnda lägenhet. Statsrådet bör nu ofördröjligen träda tillbaka in tills dess att det bringats klarhet i ärendet. Förmår icke statsrådet, i sin stora inskränkthet, draga denna slutsats bör statsministern bistå med detta.
Av den långa lista av dumheter merbenämnda patrask ägnat sig åt framgår att det icke enbart varit frågan om någon enstaka finger i syltburken utan det synes snarare vara så att patrasket drattat i densamma med hela ändalykten och därefter icke förmått ta sig ur. I en panikartad åtgärd - med syfte att söka skydda sitt eget skinn - har förbundets ordförande, en socialist vid namn Annelie Nordström, sökt skylla hela debaclet på förbundets kassör, herr Bergström, vars kamerala förmåga förvisso synes synnerligen bristfällig - för att icke säga obefintlig - men såsom ordförande för en organisation, av nämnda slag, är det ordförandens plikt och skyldighet att gentemot medlemmarna ytterst ansvara för att allt går rätt till. I detta har socialisten Nordström brustit på det mest flagranta av sätt.
Av Kommunalarbetareförbundets stadgar framgår att nämna organisation verkar för en samhällsutveckling på socialistisk grundval.
I detta sammanhang tål att påminna om att en av socialismens främsta egenskaper är att den icke vare sig aktar eller visar respekt för andras egendom. Med andras penningar låter sig socialisten fröjdas. Kommunalarbetarförbundets ledning, ett opålitligt och vederstyggligt socialistiskt patrask, är ett skolexempel på detta förhållande.
I detta spektakel och denna smutsiga sörja har nu ock statsrådet Wallström dragits in såsom detta statsråd icke redan skulle ha nog med problem. Statsrådet har låtit sig förse med lägenhet av nämnda förbund vilket ur flera aspekter är synnerligen olämpligt. Att ett statsråd, vars konstitutionella ställning kräver obundenhet - på det personliga planet - från varje intresseorganisation, på detta sätt. Dock är detta icke att förvånas över då statsrådet Wallström ävenledes i sin ämbetsutövning visar prov på största omdömeslöshet.
Generalsekreteraren för den högst hedervärda Institutet mot Mutor, Helena Sundén, håller icke för uteslutet att statsrådet i detta kan ha gjort sig skyldig till mutbrott. Generalsekreteraren för nämnda institut menar att fallet bör granska av åklagare. Statsrådet Wallström har nu, såsom ett mått av så kallad "krishantering", föranstaltat om sin uppsägning av nämnda lägenhet. Statsrådet bör nu ofördröjligen träda tillbaka in tills dess att det bringats klarhet i ärendet. Förmår icke statsrådet, i sin stora inskränkthet, draga denna slutsats bör statsministern bistå med detta.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar