Befängt förslag från socialdemokrater

Ordföranden i den socialdeomkratiska organisationen "Tro och Solidaritet", herr Wiederyd, framför i Svenska Dagbladet ett fullständigt huvudlöst och befängt förslag om att vårt land skulle införa en muselmansk helgdag. Mot detta måste vi protestera på det högsta, vårt land är kristet och icke muselmanskt. Denna fråga har att göra med vårt lands sedvana, tradition och grundläggande kristna värdegrund och det arv vi fått att förvalta från våra fäder.

Det är oändligt viktigt att denna fråga icke dras in i den infekterade frågan om invandring då det i är en fråga av helt annan dignitet. Här skall deklareas att jag i grunden icke motsätter mig invandringen som fenomen utan tvärtom gärna och med öppna armar tar emot de som söker sig till vårt land och då särskilt de arma människor som i sina hemländer hemsökts av krig och katastrofer vilket måste gälla alla oavsett trosinriktning. Det är en i sanning kristen plikt att hjälpa dessa våra olycksbröder och olycksystrar varför jag är starkt kritisk mot de krafter i samhället som motverkar invandring av ovannämnda skäl.

Dock finner jag det högst rimligt att de som kommer till vårt land och avser att permanent bosätta sig här ock accepterar de hävdvunna sedvanor och traditioner som finns i vårt land. Att de tillägnar sig vårt svenska språk är även detta ett synnerligen rimligt krav. Vad gäller religion är detta en samvetsfråga och här får naturligtvis icke invandrarna med tvång eller lock och pock förmås att byta religon. De som önskar kvarstanna i sin trosinriktning måste givetvis få göra detta och detta är icke märkligare än att redan Konung Gustaf III år 1782 tillät judar att bosätta sig i vårt land och här utöva sin religion. Dock måste vår Kyrka självklart vara öppen för, och på alla sätt stödja, dem som av egen fri vilja önskar konvertera till Kristendomen. Vår Frälsares Ord "Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn" [Matteus 28:19] är alltfort Kyrkans huvuduppgift.

I detta sammanhang må nämnas att den organisation som nu kallar sig "Tro och Solidaritet" tidigare hette "Broderskapsrörelsen" och ursprungligen var en hedervärd organisation för kristna socialdemokrater. Dock har man inom det starkt värderelatvistiska socialdemokratiska arbetarepartiet icke lyckats stå upp för sin kristna tro utan tvingats omvandla sig till ett förbund för allehanda trosinriktvingar utifrån principen att "var-och-en-blir-salig-på-sin-tro". Feghet och ryggradslöshet har således fått råda vilket är ytterst sorgesamt att notera.

Den tyska Monarkifrågan

Det tyska Furstebröllopet mellan Prinsen av Preussen, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik av Preussen, rättmätig arvtagare till den preussiska Konungatronen och den tyska Kejsartronen, och Hennes Höghet Prinsessan Sofia av Isenburg, nu Kejserlig och Kunglig Höghet och Prinsessa av Pruessen, som firades under mycket högtidliga former i Potsdam har och det goda med sig att det drager uppmärksamheten till den tyska monarkifrågan.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsparet av Preussen

Få är de länder som drabbats så fullständigt och hårt av Monarkins avskaffande. Den tragiska och olycksaliga så kallade novemberrevolutionen 1918 banade, som var och en vet, vägen för en av de mest tyranniska regimer som världen skådat. Det må i detta sammanhang nämnas att Kejsar Vilhelm, farfaders farfader till Prinsen av Preussen, tidigt intog en skeptisk inställning till den tyranniska regimen. Trots erbjudande att återvända kvarstannade han i sin exil till sin död. Genom testamentariska förordnanden förhindrade han ock att hans begravning av regimen nyttjades för propagandistiska syften genom en statsbegravning i Berlin. Istället hölls begravningen i hans nederländska exil Doorn där hans stoft fortfarande vilar i ett enkel mausoleum. Här skall Kejsarens stoft, enligt hans testamente, vila intill den dag Monarkin återupprättas i Tyskland.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsarna Georg Fredrik och Ludvig Ferdinand vid Fredrik den Stores Sarkofag år 1991

Prinsen av Preussens farfader, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Louis Ferdinand av Preussen, var en hängiven motståndare till den tyrraniska regimen. Prins Ludvig Ferdinand var delaktig Operation Valkyria som i juli 1944 syftade till att bringa tyrannen över ända. Tanken var här att Prins Ludvig Ferdinand skulle intaga rollen såsom staschef. Det lär endast vara på grånd av Den Högstes försyn som Prins Ludvig Ferdinand undslapp att efter den tragiskt misslyckade operationen komma i tyrannens klor.

Med det just genomförda Furstebröllopet bör är förhoppningen att diskussionen om Monarkins återupprättande får en injektion och tar fart. Förutsättningarna för ett återupprättande torde vara synnerligen goda och Prinsen av Preussen synes till sin person vara synnerligen lämpad att åter på sina axlar taga den roll som historien lagt på honom.

Prinsen av Preussens bröllop

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik av Preussen och Hennes Höghet Prinsessan Sofia av Isenburg rum har idag ingått kyrkligt äktenskap. Den högtidliga akten bevistades av 700gäster i den vackra Fredskyrkan i Potsdam.

Brudgummen Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik av Preussen anländer till vigselakten med sin moder Hennes Kungliga Höghet Hertiginnan Donata, Heriginna av Oldenburg, Prinsessa av Preussen samt sin syster Hennes Kungliga Höghet Prinsessan Cornelia-Cecilia av Preussen.

Bruden Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Prinsessan Sofia av Preussen, Prinsessa av Isenburg, anländer till vigselakten.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsparet av Preussen under den högtidliga vigselakten

Deras Kungliga och Kejserliga Högheter Prinsparet av Preussen lämnar Fredskyrkan efter den högtidliga vigselakten.

Fredskyrkan i Potsdam

Bröllopet bevistades av flera höga gäster.

Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria av Ryssland, de jure Kejsarinna av Ryssland, med sin son Hans Kejserliga Höghet Storfurst Georg av Ryssland, Prins av Preussen, vid bröllopet.

Huset Habsburg representerades av Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Ärkehertig Georg och Ärkehertiginnan  Eilika samt Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertiginnan Gabriela. Ärkehertiginnan Eilikas fader är syster brudgummens moders andra gemål Hans Höghet Hertig Johan av Oldenburg.

Hans Kunglig Höghet Hertig Frans av Bayern anländer till vigseln. Till höger skymtar Hans Kungliga Höghet Lantgreve Maurtiz av Hessen.

Den borgeliga vigseln ägde rum förliden torsdag, den 25 augusti, i Potsdams Stadshus.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsparet av Preussen efter den borgerliga vigselakten i Postdams Stadshus

Kyrkan bör åter bli en Statskyrka

Moderata Samlingspartiet, det parti jag i brist på andra alternativ röstar på, har låtit meddela att man icke avser att ställa upp i kommande kyrkoval. Denna fråga kan ses ur två pespektiv.

Det ena perspektivet är motiveringen av beslutet där det bland annat säges:

"...visa att det inte finns något religiöst samfund som har en särställning inom partiet."

Detta motiv uttrycker för mig en feghet av största slag och det är sorgesamt att notera att moderater resonerar på detta sätt. Vi måste våga stå upp för att vår Kyrka är en omistlig del av vårt samhälle som ända sedan kristnandet haft största betydelse. Svenska Kyrkan har ock skall där för ha en forsatt särställning. För mig är det därför en självklarhet att vår Kyrka åter måste bli en Statskyrka.

Det andra perspektivet är att detta beslut något motverkar Kyrkans politisering vilket i grunden är något gott. Kyrkan är idag i händerna på lismande politikers vansinnigheter, som i allt syftar till att följa tidens nycker. Allt för länge har tidens nycker fått styra över den lära som den Heliga Skrift uttrycker. Här behövs ett reningsbad. Lärofrågor kan aldrig och får aldrig bli något som beslutas av lekmän i "politiska" församlingar. Lärofrågor måste avgöras i kollegiet av Kyrkans biskopar.

Lekmannen har sin främsta plats i församlingen. För kyrkans skötsel och vård finns här, sedan urminnes tid, förtroendeposter och organ, som alltfort bör utgöra grunden för lekmannainflytandet. På andra nivåer finnes inga egentliga behov av valda lekmannaförsamlingar. I de fall lekmannarepresentaner krävs på andra nivåer bör dessa utses av församlingarna.

Nersvärtandet fortsätter

Svenska Dagbladet låter idag låna sina spalter till ett inlägg av en lektor Håkansson. Detta inlägg syftar till att misskrediera Hennes Majestät Drottningen och den undersökning som genomförts av förre riksarkivarien dr Norberg angående Hennes Majestäts faders förehavanden för det att Hennes Majestät var född.

Det bärande temat i inlägget är att undersökningen på olika sätt skulle vara otillräcklig och ofullständig. Det betecknande är dock att inlägget icke innehåller en enda ny faktauppgift utan endast en lång rad av obelagda spekulationer och gissningar. Om lektor Håkansson hade velat föra denna fråga framåt skulle ha ha presenterat belägg för sina spekulationer påståenden. Lektor Håkanssons inlägg följer således det mönster som kunnat observeras också i annan kritik av undersökning.

Den avslutande slutsatsen i lektor Håkanssons inlägg är helt spekulativ och utan substans:

"Bilden av Sommerlath som en mänsklig nazist, kan naturligtvis vara riktig, men alltför mycket tyder på att Walther Sommerlath var en människa utan särskild moralisk övertygelse, en medlöpare som cyniskt tycks ha utnyttjat varje tillfälle att rädda sitt eget skinn även på bekostnad av andras."

Att lektor Håkansson icke ens bemödar sig med att förklara sin slutsats utan nöjer sig med att konstatera "mycket tyder" svärtar tvivelsutan lektor Håkanssons anseende såsom historiker och vetenskapsman. Utan belägg borde istället herr Håkansson avhållit sig från sitt av gissningar och spekulatíoner fyllda inlägg.

Tyrannen fallen

Med stor tillfredställelse hälsas nyheten om att den tyrannen Gaddafi och dennes blodsbesudlade regim synes ha fallit. Förvisso rapporteras att en del av tyrannens lakejer och legosoldater forsätter sitt smutsiga värv att sprida död och lidande över det arma libyska folket. Dock har tyrannens högkvarter intagits varför hans fasansfulla regim måste anses såsom störtad över ända.

Förhoppningen måste nu ock vara att tyrannen kan gripas och lagföras. Frågan är här huruvida han bör ställas inför internationell domstol eller om han skall lagföras av en libysk domstol. Vad som är rätt och fel i detta synes mig icke självklart även om det skulle vara att föredra att tyrannen ställs inför internationell domstol. Om fallet blir det omvända bör dock det internationella samfundet fullt respektera en lagföring i libysk domstol och då även den dom som utfärdas innefattande även det fall att tyrannen döms att föras till galgen.

Än mer betydelsefullt är dock att åter ge det libyska folket harmoni och rättvisa. Det bästa sättet att göra detta är att genom en restauration av Monarkin lägga grunden för en kontinuerlig utveckling av landet. Här vet vi att Hans Kunglig Höghet Kronprins Mohammed el Senussi är beredd att axla detta ansvar och bestiga den libyska tronen.

Leve det libyska folket!

Tronarvingen kommer ock att ingå i den brittiska tronföljden

Ett faktum, även om det torde vara av mer teoretisk natur, som icke uppmärksamats i den mediala uppmärksamheten kring innevarnade veckas glädjerika besked är att vår nye tronarvinge, likt sin moder, moderfader och sin moders syskon, kommer att ingå i den brittiska tronföljden. Denna tronföljd omfattar icke blott det Förenade Konungariket utan ock den brittisk Monarkens övriga fjorton troner av vilka tronerna i Kanada, Australien och Nya Zeeland torde vara de mest betydande.

Hade tronarvingen fötts idag hade denne varit nummer 206 i den brittiska tronföljden. Noteras kan här att Hertigen av Värmland, på grund av de brittiska tronföljdsreglerna, innehar plats 204 i den brittiska tronföljden och således i denna är före sin syster Hertiginnan av Västergötland.

Noteras kan att den brittiska tronföljdsordingen, viken fastställdes 1701, icke ställer explicita krav på dynastiska äkenskap. DE krav som finnes kan sammanfattas enligt följande:

• En arvinge får icke bekänna sig till den romersk katolska kyrkan
• En arvinge måste vara född i ett äktenskap
• Äktenskap skall godkännas av den brittiske Monarken. Detta gäller dock icke de arvingar som tillhör andra Furstehus. Undantagna är och alla arvingar till Konung Edvard VII. I praktiken innebär detta att äktenskap inom Huset Hannover, som är en del av det brittiska konungahuset, skall godkännas av den brittiske Monarken, vilket alltjämt sker.

Tronarvingens namn

I massmedia spekuleras nu en del om vilket namn vår nye tronarvinge kommer att ges.

I det fall att tronarvingen blir ett gossebarn är det intressant att studera vilka konunganamn som använts under rikets moderna historia från Konung Gustaf I och framåt.

• Karl förekommer hos åtta Konungar, Karl IX, Karl X Gustaf, Karl XI, Karl XII, Karl XIII, Karl XVI Johan, Karl XV, Carl XVI Gustaf.
• Gustaf förekommer hos åtta Konungar, Gustaf I, Gustaf II Adolf, Karl X Gustaf, Gustaf III, Gustaf IV Adolf, Gustaf V, Gustaf VI Adolf, Carl XVI Gustaf.
• Adolf förekommer hos fyra Konungar, Gustaf II Adolf, Adolf Fredrik, Gustaf IV Adolf, Gustaf VI Adolf.
• Oscar förekommer hos två Konungar, Oscar I, Oscar II.
• Fredrik förekommer hos två Konungar, Fredrik I, Adolf Fredrik.
• Johan förekommer hos två Konungar, Johan III, Karl XVI Johan.
• Erik förekommer hos en Konung, Erik XIV.
• Sigísmund förkommer hos en Konung.

Ett rimligt antagande är ock att ett namn som burits av en Konung i vår nuvarande Konungaätt kommer att nyttjas. Vidare torde namnet Adolf, av olika skäl, icke vara gångbart medan namnet Johan endast nyttjats en gång. Utifrån denna analys torde ett gossebarn, såsom sitt officiella tilltalsnamn, att kallas Karl, Gustaf eller Oscar.

I det fall det blir ett flickebarn finnes icke någon sedvana utifrån tidigare regerande drottningar då vi blott haft två, Drottning Kristina och Drottning Ulrika Eleonora. Här synes mest troligt att tilltalsnamnet kommer att hämtas från någon i tiden relativt näraliggande släkting. Att spekulera i vilket namn detta skulle kunna bli synes icke vara relevant då det här saknas sedvana.

Sedvänjor för nya medlemmar av det Kungliga Huset

I samband med gårdagens stora glädjenyhet väcks frågan om hur sedvänjor rörande titulatur och angränande områden kommer att tillämpas. Dessa frågor är i vårt land icke, som i andra Monarkier, fastställa i skriven lag eller i kungliga brev. Hos oss följes sedvanor vars tillämpning avgöres av Konungen.

Ursprunglig sedvana
Så vår Successionordning stipulerade om agnatisk tronföljd tillämpades sedvanan att varje medlem av det Kungliga Huset, arvsberättigade till tronen samt dessas gemåler, dynastiskt gifta samt ogifta döttrar till arvsberättigade, gavs värdigheten Kunglig Höghet samt titeln Prins eller Prinsessa. Sedan 1772 har ock arvsberättigade prinsar vid födseln givits en hertigtitel. Vidare förlänades prinsar Serafimerorden vid födelsen/dopet.

I fallet med icke dynastiska giften utformades sedvanan så att en annan kunglig titel, dock utan värdighetn Kunglig Höghet, gavs i de fall Konungen gillat giftermålet. Härigenom gavs Konung Oscars son, Hans Kunglig Höghet Prins Oscar, Prins av Sverige och Norge, Hertig av Gotland, den icke ärftliga titeln Prins Bernadotte i samband med sitt giftermål 1888. På samma sätt förlänades de tre av vår nuvarnade Konungs systrar, som icke ingick dynastiska äktenskap, titeln Prinsessa följt av sin respektive borgerliga titel vid giftermålen. I dessa fall behölls förlänade ordnar.

Ett särskilt fall här utgjordes av framlidne Hertigen av Hallands giftermål 1976. Här bör framhållas att detta giftermål utifrån ett legalt perspektiv var ett dynastiskt giftermål i det att Successionsordningens bestämmelser följdes. Konungen hade gillat detta giftermål och då den blivande gemålen, dåvarande fru Craig, icke var enskild svensk mans dotter.

I fallet med icke dynastiska gifter förlorades såväl kungliga titlar som förlänade ordnar. Detta var något som drabbade såväl Konung Gustaf Adolfs söner Sigvard och Carl Johan, som Prins Vilhelms son Lennart, samt Prins Carls son Carl.

Anpassning av sedvana
Sedan Successionsordingen ändrats har endast en kunglig födsel och ett kungligt äktenskap skett.

Då Konungens andra dotter Madeleine föddes tilldelades hon värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prinsessa. Detta var helt i enlighet med ursprunglig sedvana. Vidare förlänades titeln Prinsessan titeln Hertiginna. Detta var enligt den nya ordning som Konungen lät tillämpa vid ändringen av Successionsordningen 1980 då Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria förlänades titeln Hertiginna. Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip förlänades däremot titeln Hertig vid sin födelse i enlighet med den ursprungliga sedvanan.

Inget av Konungens barn förlänades Serafimerorden vid födseln, på grund av att den vanvettiga och förnedrande ordning som då förbjöd förlänandet av ordnar till alla svenska medborgare. I samband med vår Tronföljares myndighetdag 1995 förändrades dock denna ordning så att ordnar kan tilldelas medlemmar av det Kungliga Huset. Härefter har Konungen förlänat Serafimerorden till sina två andra barn på deras myndighetsdagar.

Vad gäller gemåler till arvsberättigade Prinsar och Prinsessor synes ordningen icke vara fullständigt fastställd. Vid Tronföljarbröllopet förlidet år förlänades den blivande gemålen herr Westling värdigheten Kunglig Höghet och titlarna Prins och Hertig. Vidare förlänades Hertigen Serafimerorden.

Från Hertiginnan av Gästrikland och Hälsingland sorgesamt brutna förlovning synes det dock vara klart att Konungen här icke hade för avsikt att förläna vare sig värdighet av Kunglig Höghet eller titel Prins utan enbart titeln Hertig.

Måhända ser vi i detta en ny sedvana där endast gemåler till tronföljare förlänas full kunglig värdighet och titel.

Vad gäller vår nye tronarvinge torde rimligen tillämpningen av sedvanan bli att full kunglig titel och värdighet ges samt att förläning av ett hertigdöme sker. Vad gäller förläning av Serafimerorden återstår det att se om Konungen återgår till ursprunglig sedvana, och förlänar denna vid födseln, eller om förläning kommer att ske på myndighetsdagen.

Glädjande nyhet

Med största och hjärtinnerligaste glädje tar vi idag emot kungörelsen om att Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland är havande.

Från detta forum framföres i underdånighet de allra varmaste gratulationer till vårt högaktade Tronföljarpar, Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland och  Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergörtland.

Så kan vi då se fram emot den nionde generationen av vår Konungaätt som förlidet åt firade tvåhundraårsjubileum.

Vi ber att den Högste beskyddar vårt högaktade Tronföljarpar och den blivande Tronarvingen.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Samhället har rätt att försvara sig

I samband med de brottsliga händelser som begåtts av ligistiska illgärningsmän i Förenade Konungariket har nu försteministern herr Cameron öppnat för möjligheten att använda militär för att upprätthålla lag och ordning. Detta synes vara ett mycket gott initiativ. Då rättsamhället hotas och då laglydiga medborgares liv och egendom sätts på spel måste samhället göra sitt yttersta för att skydda. För sitt skydd besitter ett samhälle resurser i form av polis och militär. Självklart måste då dessa resurser kunna användas. En del i detta är att militären ofta besitter goda transportmedel, t.ex. helikoptrar, som ock kan tas i anspråk.

I övrigt är det bara att hoppas att så många som möjligt av de tjuvaktiga missdådarna och fridsstörarna i Förenade Konungariket kan gripas och lagföras för att näpsas med kännbara domar.

Skandalöst förtal av "historiker"

En herre vid namn Mats Deland, vilken synes vara något slag av "historiker" vid Uppsala universitet (akademiska meriter synes vara något oklara), låter idag publicera en "kulturartikel" i tabloidpressen där han på det grövsta förtalar Hennes Majestäts fader endast baserat på sina egna spekulationer.

"En rimligare tolkning är emellertid att säga att han förutom att han mot bakgrund av de nazistiska judeförföljelserna utpressade Wechsler, även tog tillfället i akt att blåsa nazistaten. Emellertid inte för några högre syften, utan för att tjäna en slant."

Herr Deland utpekar således, i sitt smutsiga värv, Hennes Majestäts fader för att vara en ohederlig  I sin oförskämda feghet anklagar han således en avliden person, helt utan belägg, för utpressning. Tvärtom pekar alla de uppgifter som framkommit i Fil. Dr. Norbergs utredning på att det hela var frågan om en högst seriös affärsöverenskommelse. Att tala om utpressning när det var högst reala tillgångar som föll på herr Wechslers lott i Brasilen saknar all grund och är direkt oseriöst. Utpressning är något helt annat.

Även det språk som herr Deland använder sig av, t.ex. genom det ovårdade begreppet "blåsa", visar att herr Deland är en synnerligen oseriös person då han på intet sätt visar på den saklighet och vederhäftighet som måste förväntas av en seriös forskare.

Tydligen är det ock så att herr Deland första gången publicerade sina teorier om Hennes Majestäts fader i den extremsocialistiska publikationen "Arbetaren" (Nr 29 år 2002). Om denna tidskrift kans sägas att den ges ut av av den syndikalistiaks organisationen Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC), en revolutionär organisation mycket långt ut till vänster som icke respekterar rättstaten utan som sätter sig upp mot lag och ordning och därigenom  icke drar sig för brottslig verksamhet.

Denne herr Deland är alltså en av de påstådda "experter" som TV-programmet "Kalla Fakta" nyttjade sig av i dess oseriösa program om Hennes Majestäts fader. Program som var ett led i fega republikaners smutsiga kampanj att svärta Monarkin.

Herr Deland bör högeligen skämmas för sitt skandalösa förtal och om han var i besittning av någon som helst skamkänsla skulle han ofördröjligen framföra en ursäkt.

Undersökningen om Hennes Majestäts fader

Hovet låter idag publicera den undersökning rörande Hennes Majestät Drottningens fader som utförts av förre riksarkivaren Fil. Dr. Erik Norberg. Undersökningen synes vara högst vederhäftig och mycket väl underbyggd.

Undersökningen redovisar i detalj hela händelseförloppet och visar ock att den hedervärde judiske affärsmannen herr Wechsler vid överlåtensen av den kaffeplantage, vilken användes i byteshandeln, en ersättning på 30 miljoner reis samt att han behöll tomtmark. Detta tar helt udden på de desperata och oseriösa anklagelser, som igår kunde noteras då de första pressuppgifterna släpptes, vilka insinuerade att denna del av affärstranskationen skulle varit oriktig.

Denna undersökning står i bjärt kontrast till den dåligt underbyggda sensationsjournalistiska smörja som sändes i TV-programmet "Kalla Fakta". Ett TV-program som var en del i fega republikaners kampanj att svärta Monarkin och att som ett led i detta även på ett mycket oförskämt sätt kasta smuts på Hennes Majestät genom utnyttjande av sådant som passerat före Hennes Majestäts födelse.

Förhärade republikaner tröttas dock icke och i Göteborgs Tidningen fortsätter en redaktör Sannelind att kasta smuts på Hennes Majestät. Nämnde redaktör understår sig att skriva följande:

"I stället för att tillåta en öppen granskning av de arkiv som drottningen haft tillgång till, valde hon att göra en egen, sluten."

Vad är detta för kvalificerat trams? Undersökningen genomfördes av en mycket erfaren historiker, Fil Dr. Norberg, som på ett öppet sätt redovisar varje källa. Redaktör Sannelinds kunskap om i historisk forskning i allmänhet och källkritik i synnehet torde vara högst begränsad. För att icke på detta sätt skämma ut sig hade det för nämnde redaktörs heder varit bättre om pennan fått vila.

Vidare fortsätter nämnde redaktör understår sig t.ex. att insinuera följande:

"I förbifarten nämns att Weschler lämnat tillbaka kaffeplantagen ett halvår efter inresan till Brasilien, och enbart behållit de tre tomterna. Varför? Om Sommerlath var en av de många som skodde sig på judar under 30-talet är det knappast en historisk avvikelse"

Som framgår av ovan ingick i denna transkation en köpeskilling på 30 miljoner reis.

Redaktör Sannelind gör sig genom sin artilkel till största åtlöje och visar icke på en enda egenskap som en vederhäftig redaktör bör besitta.

En kommunist avgår

Så nås vi då av beskedet att kommunistpartiets ordförande, herr Ohly, avgår. Herr Ohly har allt sedan han började sin bana i partiets ungdomsförbund varit en hårdför kommunist som icke dragit sig för att visa sympati för de mest avskyvärda och vederstyggliga regimer. Om mörkrets och ondskans regimer, den röde satans egan lakejer, i Sovjetunionen och Östeuropa yttrade herr Ohly följande vid Kommunistisk Ungdoms kongress 1983:

"De socialistiska staterna utgör genom sin existens och sitt exempel ett bålverk för freden och socialismens sak i världen."

Om den lära. marxism-leninismen, som definierades av mass- och barnamördaren Lenin, en högst avskyvärd person med obeskrivbart mycket blod på sina fingrar, skrev herr Ohly:

"Marxsism-leninismen är ett bra, riktigt och viktigt begrepp"

Till de som dristade sig att kritisera regimen i Östtyskland, en regim som icke drog sig för att skjuta ihjäl sina egna medborgare, förklarade herr Ohly:

""När vi skriver om de socialistiska länderna i Röd Press bör vi inrikta oss på att avslöja borgarnas myter....inte sprida dem vidare."

Ovanstående är endast några exempel på den ytterst långa meritlista där herr Ohly på allehanda sätt uttryckt sitt stöd för de mest avskyvärda regimer som historien skådat. Intill 2005 kallade sig herr Ohly helt öppet "kommunist" varefter han på grund av rent taktiska skäl övergav denna benämning.

Att herr Ohly i sak ingenting ångrar framgår av det faktum att han intill dags dato säger sig vara stolt över hela sitt partis historia ända sedan dess att partiet bildades 1917. Denna historia innefattar ett reservationslöst stöd för historiens största massmördare, tyrannen Stalin. Herr Ohlys parti mottog också under långeliga tider blodspenningar från tyrannen Stalin och hans mördarregim. Denna historia är herr Ohly således stolt över, man tar sig för pannan!.

Kommunismen är en vederstygglig och människofientlig lära som är värd allt förakt. Hade kommunistpartiets sanna natur och historia varit känd är det i sanning tveksamt om vår Riksdag hade tvingats ha detta skandalösa parti i sen hedervärda krets.

Dock finns ingenting som talar för att någon ändring kommer att ske efter det att herr Ohly avgått. Högst sannolikt kommer herr Ohly att följas av ännu en kommunist som kommer att deklarera sin stolthet över sitt partis historia som är så befläckad och så avskyvärd att ord saknas att beskriva.

Svar på tal

I samband med den förtalskampanj som fega republikanska krafter drivit mot Monarkin sökte de ljusskygga krafterna bakom kampanjen, vilka icke våga strida med blanka vapen, även kasta smuts på vår högaktade Drottning, Hennes Majestät Drotting Silvia, Sveriges Drottning, genom att utnyttja händelser som inträffat före Hennes Majestäts födelse. Händelserna relaterade till den affärsverksamhet som Hennes Majestäts fader, herr Walter Sommerlath, bedrev under 30-talet.

För att bringa klarhet i sakförhållandena har Hennes Majestät låtit genomföra en utredning vilken genomförts under medverkan av bland annat förre riksarkivarien dr Norberg. I en intervju i Göteborgs Posten låter nu Hennes Majestät kungöra resulatet av utredningen.

Enligt de uppgifter som dr Norberg, under medverkan av utländska forskare och myndigheter, tagit fram medverkade Drottningens fader, herr Sommerlath, i en bytesaffär som möjliggjorde att en hedervärd judisk affärsman, herr Wechsler, i sista stund kunde emmigrera till Brasilien och undvika konfiskation av sin egendom och sannolikt också det fasansfulla öde som så många av hans judiska olycksbröder, som kvarstannade i Tyskland, fick erfara.

Vidare har det framkommit att herr Sommerlath, likt miljontals andra tyskar under 30-talet, var medlem av nazistpartiet och dess brasilianska avdelning. Dock har det visats, från genomgång av såväl brasilianskt som amerikans underrättelsematerial, att herr Sommerlath på intet sätt varit aktiv i partiet eller haft någon som helst roll i detta.

De fega republikanernas försök att smutskasta Hennes Majestät har således fallit platt på marken. Kvar står de där nu endast med skammen. Hade de varit i besittning av någon som helst heder skulle de framföra en underdånig ursäkt till Henns Majestät.

Lika barn leka bäst

Republiken Venezuelas president, herr Chavez, låter uttala sitt stöd för den libyske tyrannen Gadaffi. Herr Chavez, vilken ock är nära vän med den kubanske diktatorn herr Castro, sänder i ett brev till sin blodsbesudlade vän, tyrrannen Gadaffi, följande hälsning "en stor kram med en gränslös känsla av broderskap".

Venezuelas president är en person som vårt eget aningslösa och naiva svenska vänsteretabilsemang understundum uttrycker beundran för.

I en Lördagsintervju i radions P1 säger kommunistledaren herr Ohly på frågan om om herr Chavez är demokrat: "Ja, absolut, det är ingen tvekan om att han är demokrat."

Åter en massaker i Syrien

Åter har en fasansfull massaker begåtts i tyrraniet Syrien. I detta tyrrani sättes tunga vapen in mot civilbefolkingen av en allt mer desperat regim. Samma regim som är både såtaste vänner med terroristorganisationen Hamas som förespråkar staten Israels utplåning.

Icke ett ljud hör vi nu från det fega vänsteretablisemang som skrek sig hesa i den senaste falerade aktionen "Ship-to-Gaza" som syftade till att öppna en vapenförsörjningsled till Hamas under humanitetens täckmantel. Varför skriver nu icke ärkebiskopen emeritus Hammar och biskopen Brunne under indingerade debattartiklar i våra stora tideningar? Varför är nu dessa mot staten Israel så hatiska krafter alldeles knäpptysta? Ibland är i sanning tystnad mer talande än ord.

Storartade insatser mot Libyens tyrann

Svenska Dagbladet beskriver idag i en artikel verksamheten hos de av rikets flygstridskrafter, förbandet FL02, som är avdelade att utföra spaningsinsatser mot den libyske tyrannen och hans blodsbesudlade styrkor. Genom avändandet av högmoderna flygplan av typen Gripen, försedda med mycket avancerad spaningsapparatur, förser förbandet operationen med mycket viktig information så att verkansinsatser kan genomföras mot tyrannens styrkor och installationer. Detta är således en storatad insats.

Dock hade det varit att föredra att rikets flygstridskrafter även skulle kunna användas för att avge verkanseld mot tyrannens förband och installationer. Med detta hade skyddet för Libyens arma folk ytterligare kunnat stärkas. Det var ock Regeringens avsikt att flygstridskrafterna skulle kunna användas för verkanseld. Då insatser av detta slag kräver en stor uppslutning från Riksdagen kunde dock detta förhindras av herr Juholt, var främsta syfte i detta var att verka inrikespolitiskt och ge sin person största möjliga publicitet utan hänsyn till Libyens arma folk, något som icke länder  herr Juholt till minsta heder.

Nämnde herr Juholt, som trots att han utger sig för att vara försvarspolitiker men i verkligheten synes vara näst intill helt inkompent på området, utverkade också att insatsen från rikets flygstridskrafter skulle minskas från åtta till sju plan. Istället föranstaltade herr Juholt, i sin amtörism, om att så kallade "bordningsstyrkor" skulle rustas för att borda vapentransporter till Libyen. Till dags dato har operationen icke efterfrågat dessa styrkor vilket visar hur utomordentligt dåligt insatt herr Juholt är i frågor av detta slag.

Såsom berörts i en tidigare refelektion är tiden nu inne för att slutgiltigt näpsa den libyske tyrannen och hans av blod befläckade regim. I detta är det en naturlig del att även tillåta verkanseld från rikets flygstridskrafter.

Montenegro tar steg i monarkistisk riktning

Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas av Montenegro

Genom beslut i Montenegros parlament, den 12 juli 2011, har landets Konungahus av ätten Petrovic-Njegos givits en officiell roll i landet. Enligt denna skall Konungahuset och dess överhuvud Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas verka för montenegriansk identitet, kultur och tradtion genom kulturella, humanitära och andra icke-politiska aktiviteter. I detta ingår ock att Kronprinsen, och andra medlemmar av huset, kan fungera såsom representanter för Montenegros regering och här utföra protokollära och andra icke-politiska funktioner.

I den lag som reglerar denna status bekräftas ock huset Petrovic-Njegos huslagar och husets heraldiska symboler skyddas. För officiella funktioner kommer Petrović Palatset i Podgorica att ställas till förfogande. Vidare kommer ett residens för Konungahuset att byggas i Centje och en våning i Podgorica kommer att ställas till förfogande. Vidare kommer statsmedel att ställas till förfogande för utförandet av Konungahusets uppgifter.

Det är är oerhört glädjande att ett steg nu tas för Monarkins återupprättande. Det montenegrianska beslutet är ett bra första steg som borde följas av flera av Europas ännu icke återupprättade Monarkier.

Den libyske tyrannen tar terrorismen till hjälp

Den blodbesudlade libyske tyrannen Gadaffi avser nu att liera sig med mörkrets krafter i al-Qaida enligt vad som meddelas i Svenska Dagbladet. Detta är som bekant icke första gången som denne tyrann ser terrorismen som ett av sina blodiga verktyg. Alla minns vi sprängningen av flygplanet över Lockerbie den 21 december 1988 då tyrannen lät död 270 oskyldiga människor.

Det måste nu vara nog! Världssamfundet kan icke stillatigande se på när denne tyrann lierar sig med en av de värsta och mest blodsbesudlade terroristorganisationerna i vår värld. En internationell expeditionskår bestående av slagkraftiga markstridskrafter bör därför ofördröjligen rustas och sättas in för att slutgiltigt näpsa tyrannen Gadaffi och hans blodiga regim. Detta måste nu ses som en ren försvarsfråga för den övriga världen.

Varje barn har rätt till en moder och en fader

De pågående så kallade Prideaktiviterena i Stockholm gör att våra tidningar nu fylls av diverse frågor relataterade till de som förfäktar den livsstil som nämnda aktiviteter propagerar för. Idag kan vi i Svenska Dagbladet läsa hur man förfasar sig över att så kallat homosexuella par ofta icke kommer i fråga när det gäller adoption.

Låt vara att homosexuell livsstil är en samvetsfråga och en ensak för den berörde. Dock, någon ensak blir det icke när en tredje person, ett oskyldigt barn utan möjlighet att påverka, tas in i sammanhanget.

Att varje barn har rätt till en moder och en fader måste vara en orubblig princip för varje samhälle. Detta är en av naturen given ordning som det icke ankommer på oss människor att förändra. Konsekvensen är att samhället i lag måste förbjuda adoptioner till homosexuella par.

Att tillåta adoption till homosexuella par är ock en stor oförrätt mot barnets biologiska föräldrar vars högsta önskan kanske är att barnet både skall få en moder och en fader. Av denna anledning finns det länder som vägrar att tillåta att adoptioner till homosexuella par, vilket synes vara en mycket god och genomtänkt ordning.

De som väljer en homosexuell livstil måste ock ta konsekvensen av detta, en konsekvens som bland annat innebär att man icke kan förvänta sig att få adoptera barn.

Fortsatt vaksamhet mot terror

Naturligen har de fasansfulla norska illdåden fått mycken uppmärksamhet och publicitet vilket icke är något att säga om. Dessa dåd visar hur en vettvilling, förvirrad av diverse villoläror, men fysiskt och intellektsmässigt kapabel till noga planerade och försåtliga handlingar, kan tillfoga ett samhälle det värsta av slag. Detta länder i sanning till eftertanke.

Dock är det så att det finns fler illgärningsmän än den norske illdådaren. Illgärningsmän, som likt den norske, icke hyser minsta respekt för oskyldiga människoliv. Svenska Dagbladet låter idag meddela att 6 personer, med anknytning till det blodsbesudlade så kallade nätverket al-Qaida vilket är förblindat av vantolkningar av den muselmanska trosinriktningen, gripits i Irak. Dessa har enligt uppgift varit sinnade att genomföra terrorhandlingar såväl i vårt land som i Frankrike. I färskt minne har vi också den illgärningsman, som den 11 december föregående år, utförde ett misslyckat - Gud vare tackad och lovad, sprängdåd i Stockholm. Ett dåd, som om det lyckats kunde inneburit ett fasansfullt slag för hela vårt land.

Viktigt är att en fortsatt vaksamhet mot terror och terrorhandlingar upprätthålles varifrån än detta hot kommer. Det kan säkerligen finnas fler illgärningsmän av samma slag som den norske missdådaren samtidigt som det helt visst finns terrorister inom al-Qaida, som i denna stund smider planer om förstörelse och död. Rättsamhället får aldrig någonsin förtröttas i kampen mot terrorismen och de männsikor som icke har respekt för människolivet och människans unikitet.

Icke diskriminerande att stå upp för sin tro

Då nu den så kallade "Pridefestivalen" är i antågande fylls våra media med olika vinklingar kring denna. En artikel i Svenska Dagbladet, rubricerad "Statliga bidrag trots diskriminering", för ett märkligt resonemang. Det faktum att det finns trossamfund, som utifrån den Heliga Skrifts ord intar en kritisk inställning till homosexualitet, görs till ett problem i det att samma samfund uppbär bidrag från statsmakten. Det som åberopas som grund för denna diskussion är att det i ett lagrum, som reglerar bidrag, säges att bidrag endast får komma ifråga för de som "upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på".

En sammanfattning av samhällets grundläggande värderingar, vad gäller diskriminering finns definierad i Regeringsformens första kapitel, andra paragraf och femte stycke. Ur denna kan följande citeras:

"Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person."

Av nämnda paragraf framgår med all önskvärd tydlighet att samhället ävenledes skall motverka diskriminering på grund av religiös tillhörighet. Det säges ingenstans i Regeringsformen att diskriminering på grund av sexuell läggning skulle ha större vikt än diskriminering på grund av religös tillhörighet. Därmed faller hela innehållet i nämnda artikel då det med precis samma resonemang, utifrån Regeringsformen, skulle gå att hävda att det är diskriminering att icke ge nämnda samfund bidrag.

Statsrådet Attefall, som synes ha en insikt om Regeringsformens innehåll, ger den mycket kloka kommentaren:

"Du måste skilja mellan att vilja delta i samhällslivet kontra att ha samma åsikt som staten har. Skulle vi ha ett system som bara ger bidrag till de som tycker som vi själva skapar vi ett totalitärt samhälle."

För mig är nämnda fråga en samvetsfråga där det icke ankommer på människan att döma.

Att det är en samvetsfråga innebär ock att den som i denna fråga tar sin utgångspunkt i den Heliga Skrifts ord, exempelvis 3 Mosebok 18:22 eller Romarbrevet 1:26-27, och icke vill erkänna diverse liberalteologers syn på frågan måste ha sin fulla rätt att göra detta utan att den världsliga makten skall börja tala om "diskriminering" eller slår ned på en trosuppfattning som har klart och tydligt stöd i den Heliga Skrift.

Exkurs
Noteras kan att Svenska Dagbladet i marginalen till nämnda artikel beskriver en enkätundersökning angående olika samfunds syn på homosexualitet. Detta är att se som en nyhetsartikel och skall som sådan vara vederhäftig och fri från värderingar. Det är här mycket anmärknisngsvärt att man här har den värderande skrivningen "Samfund som i svaren inte gett uttryck för intolerans mot homosexuella...". Nämnda formulering är icke något annat en ett uttryck för diskriminering vilket är högst skandalöst och tar bort varje form av seriositet från undersökningen.