Leve Konungen!

Vår högaktade och vördade Konung Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland.

Genom den rakryggade intervju som Hans Majestät Konungen lät ge till Tidningarnas Telegrambyrå, och där Hans Majestät i sanning gav sina belackare svar på tal, är det nu hög tid att nogsamt utröna vem och vilka som initierat denna ogrundade förtalskampanj mot vår högaktade och vördae Konung och hela hans hus.

Smädesskriften
För att rekapitulera denna smustiga historia tog den sin början i att en smädesskrift gavs ut där Hans Majestät anklagades för varjehanda försyndelser. Icke en endaste en av dessa försyndelser gick att belägga på ett vederhäftigt sätt. Källkritik synes ha varit ha varit ett okänt begrepp för den okunnige och plumpe pamflettist som författade nämnda smutsiga skrift. Detta ha den vederhäftige och hedervärde professor Harrison tydligt visat. En annan talande reflektion över nidskriften har redaktör Chrispinsson förmedlat i Svenska Dagbladet.

Nämnda smädesskrift är således icke något annat än en samling obelagda händelser vilka dessutom säges ha utspelat sig för ett stort antal år sedan. Då denna smädesskrift icke på något sätt är något vitsord måste den fullkomligt bortses ifrån.

Smädesskriften som sådan är av den arten att den tvivelsutan kan ligga till grund för ett åtal för förtal. Nu synes den okunnige och plumpe pamflettisten bakom detta nidningsverk ha gått steg längre och öppet anklagat, fortfarande utan ett uns av belägg, Hans Majestät för lögn. Med detta exempellösa tilltag ha nu denne pamflettist passerat den gräns där rikets rättsvårdande myndigheter icke länge stillatigande kan låta denna brottsliga verksamhet fortgå. Riksåklagaren bör därför oflördröjningen inleda en förundersökning om förtal, utfärda en order om pamflettistens arrestering samt begära nämnde nidningsdådare häktad. Häktning är i detta fall synnerligen motiverad då risken att den misstänkte försöker såväl att undanröja befintliga bevis som att fabrisera nya som stöder hans smutsiga sak. Efter detta må nämnde pamflettist kunna näpsas med en laga och rättvis dom.

Angreppet på Hennes Majestät Drottningen
Vidare ha ljuskygga krafter inom televisionsföretaget TV angripit Hennes Majestät Drottningen för försyndelser som hennes fader skulle gjort sig skyldig till före Hennes Majestäts födelse. Hur det än förhålla sig med dessa försyndelser är de fullständigt irrelevanta vad gälla Hennes Majestät och vårt Konungahus.

Det enda detta visa på är hur desperata de fega republikanska krafterna är i sitt smutsiga värv att förtala vårt högaktade Konungahus.

Bilderna
Det senaste försåtliga angreppet mot vår högaktade och vörade Konung gälla några påstådda bilder, vilka ingen endaste ha sett, och som en person i periferin av Hans Majestäts stora bekantskapskrets gjort mindre välbetänkta anstalter för att söka komma åt. Att Hans Majestät icke haft något som helst med detta att beställa framgå såväl av Hans Majestäts skriftliga och muntliga uttalanden samt av en deklaration nämnde bekant. Således är den del i detta ärende som har med åtkomsten av dessa påstådda bilder icke någon fråga som överhuvudtaget berör Hans Majestät.

Vad gälla bilderna som sådana synes det fullt klart att de icke existera. På denna punkt var Hans Majestät mycket tydlig i intevjun. Dessutom torde det vara så att de, om de funnits, redan hade visats upp.

Visserligen påstå den förbrytare som uppges vara i besittning av nämnda bilder att dessa skall publiceras på en såkallad betalningssite. Att dessa bilder publiceras på detta sätt fråntar dem allt bevisvärde och synes endast vara ett skamligt sätt från förbrytarens sida att förtjäna smuntsiga Judaspenningar. Om några bilder publiceras är det frågan om fabriserade förfalskningar. Alla är vi ju välmedvetna om vad som kan åstadkommas med högmodern databehandlingsapparatur.

Sammanfattning
Sammanfattningsvis må två grundläggande rättstatsfundament framhållas:

1. Var och en är oskyldig, och skall betraktas som oskyldig, intills dess motsatsen bevisas.
2. Det ankommer på den anklagande och icke den anklagande att föra fram bevis

Utifrån dessa grundläggande fundament ha Hans Majestät utsatts för en mycket stor och oförlåtlig oförrätt och det här i sanning beklämmande hur obetänkt mången lismande politiker agerat utifrån detta.

Att kommunistledaren Ohly icke har bätter förstånd än att ogrundat anklaga och förtala Hans Majestät eller att hans kommunistparti gapar efter "sanningskommissioner" är intet att förundras över utan fullt väntat från ett parti som under långeliga tider var landsförädiskt och emottog penningsubsidier från en av världshistorins värsta tyranner, den blodbesudlade folmördaren Stalin.

Vad som är mer beklagligt är att även företrädare för det socialdemokratiska partiet, däribland dess ordförande herr Juholt, men nu och förutvarande gruppledaren, den i partiledarvalet förödmjukande förbigågne, herr Österberg icke förstå rättstatens fundament bättre är fullständigt oacceptabelt av personer som sucktar efter att efter nästa val vilja bilda regering. Dessa personer är härigenom icke värdiga att bekläda rikets högsta ämbeten.

Riktigt klargörande är för övrigt konungasmädarens Althins, ordförande i sekten republikanska föreningen, uttalande:

"För mig är det viktigaste med allt det här att medborgarna har börjat fundera över monarkin som statsskick".

Här säger alltså en person, som tillhör det hedervärda advokatsamfundet och som skall sätta rättstaten och rättvisan främst av allt, att sakfrågan är oviktigt och att ändamålet helgar medlen. Denne konungasmädare kastar härigenom icke endast smuts på sig själv utan sätter också det hedervärda advokatsamfundets rykte på spel i det att det har medlemmar som bespottar rätt och rättvisa.

Det är således helt uppenbart att detta hela är en kampanj iscensatt av fega republikanska krafter som icke våga strida med blanka vapen. En kampanj där sakargumentationen får ge vika för förtal och anklagelser om smutsigaste smuts. Dock, detta kommer slutligen att slå hårt tillbake mot de fega uslingar som står bakom denna avskyvärda och smutsiga kampanj.

Låt oss nu alla istället sluta upp bakom vår högaktade och vördade Konung. Ett utmärkt tillfälle att göra detta är på Nationaldagen den 6 juni då vi alla mangrant må sluta upp och framföra vår Konung våra allra varmaste hyllningar och lyckönskningar.

Leve Monarkin och ned med de fega republikanerna!

Leve vår högaktade och ärade Konung och hela Hans Hus!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Nu stå de där med skammen republikanerna

Svenska Dagbladet låter meddela att Hans Majestät Konungen idag låtit ge en intervju för Tidningarnas Telegrambyrå och här förklarat att det omöjligt kan finnas några komprometterande bilder. Hans Majestät skulle självklart icke deklarera detta om det funnits ett uns av sanning i det som lagts honom till. Hans Majestät, som på inget sätt haft någon skyldighet att ge en intervju för att kommentera rena osanningar, visa genom denna intervju på sin stora integritet.

Det synes nu helt uppenbart att det hela är en illasinnad komplott som organiserats av skamliga, fega och ohederliga republikaner.

Nu stå de där med skammen, de fega individer som sökt bygga sin argumentation på illasinnade och och obelagda påståenden, skavvelr och annat hummel. Skammen är nu det enda de har kvar, kommunistledaren herr Ohly, konungasmädaren Althin och den mediokre partiledaren herr Juholt. Har dessa fega individer kvar någon skamkänsla bör de ofördröjligen i underdånighet framföra sin uppriktiga ursäkt till Hans Majestät.

Leve Monarkin"

Gud bevare Konungen och Fädeneslandet!

Fru Sahlin tager herr Juholt i upptuktelse i Libyenfrågan

I en intervju i Dagens Nyheter, som ock refereras i Svenska Dagbladet, tager socialdemokratiska arbetarepartiets förutvarande ordförande fru Sahlin sin efterträdare, herr Juholt, i upptuktelse. Likt mången annan synes fru Sahlin stå helt frågande inför herr Juholts högst märkliga och ombytliga åsikter och resonemang i Libyenfrågan. Här må även noteras att herr Juholt tidigare erhållit synnerligen stark kritik från en av det socialdemokratiska partiets mera begåvade företrädare, förutvarande statsrådet och utrikesministern herr Eliasson.

Fru Sahlin må ha haft sina tillkortakommanden såsom partiordförande, och icke ägt samma analytiska förmåga som sina företrädare, dock i jämförelse med herr Juholt synes fru Sahlin ägt mycket bättre och större förutsättningar i den uppgift hon haft. Det lär nu vara mången socialdemokrat som bittert ångrar att de medverkat i det nesliga avsättandet av fru Sahlin nu när de inse att efterträden är en person som på intet sätt är vuxen sin uppgift.

Bilden av herr Juholt, som en synnerligen medioker politiker utan djupare analysförmåga, vilken icke ens förmå att hantera det område, försvars- och utrikespolitiken, som uppgetts vara hans stora kunskapsområde, bli tydligare för var dag som gå. Gud förbjude att denne person någonsin får bekläda statsministerämbetet.

Våga stå upp för Libyens arma folk

Svenska Dagbladet låter idag välvilligt upplåta sin spalter i en så kallad "Brännpunktsartikel" där ett antal, uppenbarligen med avskyvärda och vederstyggliga kommunitiska krafter lierade organisationer, mana till en avslutning av rikets deltagande i de militära operationerna mot den bludsbesudlade tyrannen Gadaffi. Dessa kommunister gå och så långt att de anklaga vårt land för krigsförbrytelser vilket, med all tydlighet, visa på deras världsfrånvända synsätt.

Artiklen avslutas med maningen "Låt inte ännu ett land bombas tillbaka till medeltiden". Leva dessa artikeförförfattare i fullständig okunskap om bakgrunden till det vi nu se i Libyen? Veta de icke att tyrannen Gadaffi på det allra grymmaste och mest människofientliga sätt under fyrtio år förtryckt och mördat sitt eget folk? Veta de icke att tyrannen Gadaffi beordrat terroristiska handlingar, även utanför sitt eget arma land, där ett stort antal oskyldiga mäns, kvinnors och barns liv släckts?

Situtationen i tyranniet Libien ha nu nått den gräns att våld icke längre kan undvikas för att näpsa den blodsbesudlade folkmördaren Gadaffi. Att avstå från militära operationer är det samma som att åter kasta tusen och åter tusen oskyldiga människoliv i tyrannen Gadaffis blodiga käftar.

Nej, istället borde snarast Förenta Nationerna föranstalta om upprättandet och rustandet av en Expeditionskår som, i nära samverkan med de hjältemodiga libyska befrielsestyrkorna, skulle intåga i Libyen och slutgiltigt kasta tyrannen Gadaffi över ända och därefter gripa och lagföra han och hela hans vedervärdiga av blod befläckade anhang.

Det är betecknande att de som skriva denna artikel på ena eller andra sättet är lierade med kommunismens, den röde satans egen lära, avgrundskrafter. Så länge de tyrraniska kommunistiska regimerna i Ryssland och östra Europa bestod var tyrannen Gadaffi dess trogne lakej. Ur detta perspektiv är de ståndpunkter som framföres icke förvånande men för den skull icke desto mindre hånande och nedvärderande mot Libyens frihetstörstande folk.

Leve det fria Libyen!

Herr Juholts lånar sig till den smutsiga kampanjen

På detta forum ha tidigare uppmärksammat att den, i många frågor från tuva till tuva hoppande, socialdemokratiske partiledaren herr Juholt är republikan. I sig är detta icke något anmärkningvärt då herr Juholts parti i sitt program ha kravet på republikens införande. Dock är det så att herr Juholts företrädare haft det goda omdömet att icke driva detta, då sett såväl både Monarkins starka ställning som det goda i de konungagärningar våra Konungar utfört.

Nu synes dock herr Juholt, enligt vad som framgår av tidningen Expressen, vilja taga en mer aktiv del i den smutsiga kampen mot demokratin. I intervjun understår sig Juholt att sprida anklagelser mot Hans Majestät Konungen vilka grunda sig på obevisade påståenden, skvaller och annat hummel. Att herr Juholt på detta sätt grundar sin argumentation på något som icke visats på ett vederhäftigt sätt säger oss med all önskvärd tydlighet att herr Juholt icke är vuxen den uppgift som anförtrotts honom.

Kommer herr Juholt, om han Gud förbjude, skulle inträda på statsministerämbetet även då att grunda sin analys och argumentation på lösa rykten? Är det rättosäkerhet som då kommer att vara herr Juholds adelsmärke? Svar på dessa frågor är något som i sanning måste avkrävas herr Juholt.

Ock rent rent personligt träder herr Juholt ut på den svagaste av isar när han leder sin diskussion på dessa grumliga rättsäkerhetsvägar. En annan av rättstatens principer säger nämligen att den som är lagförd och avstraffad för ett brott skall anses ha återvunnit sitt medborgeliga förtroende och icke vidare skall lastas för sina försyndelser. Nu är det ju allmänt bekant, och detta är enda anledningen till att jag överhuvudtaget nämner detta, att herr Juholts fästmö lagförts och avstraffats för ett allvarligt förskingringsbrott.

Om nu herr Juholt i sin argumentation gör våld på den av rättstatens principer som säger att var och en är oskyldig tills motsatsens bevisats och det ankommer på den anklagande och inte den anklagade att driva bevisföringen, varför skall han då förvänta sig av andra, som likt herr Juholt icke heller förstått rättstatens sanna natur, att avhålla sig från excesser mot herr Juholts för allvarliga förskingringsbrott lagförda och avstraffade fästmö?

Det är här tydligt att herr Juholt är en högst medioker politiker som saknar såväl djupare analysförmåga som kunskap om rättstatens grundläggande principer. Detta sistnämnda är mycket allvarligt och något som på det högsta diskvalificerar herr Juholt från varje förtroendeämbete i riket som är förenat med ansvar. Herr Juholt skulle därför göra både sig själv och sitt parti en stor tjänst om han snarast trädde tillbaka till förmån för någon som var bättre rustad att inneha den post som herr Juholt, genom en serie olyckliga omständigheter, upphöjts till.

Herr Juholt borde ock nogsamt betänka de skamliga uttalanden han gjort och skyndsamt begära audiens hos Hans Majestät för att i underdånighet framföra en uppriktigt ursäkt till Hans Majestät rörande de oförsvarliga och plumpa uttalanden, grundade på illvilliga påståenden, skvaller och annat hummel, som han gjort.

Leve Monarkin!

Gud bevare Koungen och Fäderneslandet!

Hetsen mot Hans Majestät Konungen fortsätter

Det är sorgesamt att notera den hets som nu förekomma mot Hans Majestät Konungen och hans person. En hets som icke på ringaste sätt är relaterad till Hans Majestäts Konungagärning utan en hets som blott och bart tager sin utgångspunkt i illasinnade och obelagda påståenden, skvaller och allmänt hummel. De fega uslingar som ägna sig åt detta smutsiga värv borde taga sig i akt och begrunda vår Herres åttonde bud:

Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

Utifrån detta må sedan var och en begrunda den store läromästaren Martin Luthers förklaring:

Vad är det?
Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.

I spåren av smädes-, förtals- och hetskampanjen mot Hans Majestät beställer nu ock massmedia så kallade opinionsundersökningar . Frågeställningen synes vara huruvida Hans Majestät skulle träda tillbaka och istället låta Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan bestiga tronen. Hela denna fråga synes vara helt irrelevant då den icke har något stöd i vår konstitutions andemeningen. Givetvis är det glädjande att notera att vår högaktade Tronföljare har ett synnerligen starkt stöd men detta innebär på intet sätt att ett traditions- och konstitutionsvidrigt tronskifte skulle vara motiverat. I stället må vår förhoppning vara att Hans Majestät ännu har många år kvar på tronen och att han likt sin farfader, Konung Gustaf VI Adolf, och son farfaders fader, Konung Gustaf V, förunnas att även i hög ålder tjäna Fäderneslandet.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Dr Åse förstå icke statsskickets problem

I en artikel i Svenska Dagbladet diskuterar statsvetaren dr Åse Monarkin. Även om dr Åse skall ha all heder för att icke argumentera utifrån obelagda påståenden, skvaller och annat hummel, vilket exempelvis den fege konungasmädaren Althin, ordförande i sekten repubikanska föreningen, och den oförskämde kommunistledaren herr Ohly gör, inse icke dr Åse problematiken i det svenska statsskicket.

Problemet är nämligen icke att statschefsämbetet gå i arv, ett skick som i vårt land visat sig fungera väl sedan Konung Gustaf I införde arvsmonarkin år 1544, utan bristen på maktdelning. Såsom det nuvarande statsskicket är utformat gäller de 51'ns makt över de 49. Det är denna problematik som bäst hanteras genom Monarkin där Konungen kan vara hela folkets företrädare höjd över de lismande politikernas ränkspel.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Kommunistledaren herr Ohly gör sig till största åtlöje

Svenska Dagbladet låter meddela att kommunistledaren herr Ohly understår sig att begära att Hans Majestät Konungen skall svara på frågor om sin "handel och vandel". Då det icke finns ringaste grund för denna begäran, som endast vilar på obelagda påstående, skvaller och annat hummel, kan icke slutsatsen bli en annan att denna oförskämdhet endast syftar till att misskreditera Hans Majestät och Monarkin. Med detta sitt agerande gör sig kommunistledaren sig till största åtlöje.

Herr Ohly borde tiga still och begrunda vad hederlighet och anständighet innebär. Ingen människa, vare sig han är Konung eller plebej, förtjänar att förtalas med rykten som enda grund. Det som icke kan bevisas är inget giltigt skäl. Av denna anledning skall herr Ohly veta hut och bör underdånigt framföra en ursäkt till Hans Majestät.

Den serbiske Kronprinsen applåderar gripandet av krigsförbrytaren Mladic

Deras Kungliga Högheter Kronprinsparet av Serbien

Det serbiska hovet låter meddela att Hans Kungliga Höghet Kronprins Alexander II, Kronprins av Serbien, i ett uttalande framfört sina gratulationer till Hans Excellens President Tadic och försteministern herr Cvetkovic för gripandet av den för folkmord och andra ohyggligheter misstänkte generalen Mladic.

Hans Kunglig Höghet uttalar denna händelse betydelse för Serbiens inträde i den Europeiska Unionen.

Serbiens inträde i den Europeiska Unionen synes vara ett väl valt tillfälle för det fulla återupprättandet av den serbiska Monarkin. I detta skapas den nödvändiga balans som kräves mellan det nationella och det europeiska.

Konungasmädaren Althins fega angrepp

Det må noteras att Svenska Dagbladet idag välvilligt låter låna sina spalter till ett förtalsangrepp mot Hans Majestät Konungen från konungasmädaren Althin och dennes av feghet anfrätta sekt republikanska föreningen. Om denna publicering kan flera betänkligheter resas, icke därför att Monarkin ej må diskuteras utan därför att nämnda angrepp icke är något annat än oförskämt förtal. Nu lär detta dock slå tillbaka mot konungasmädaren Althin och hans anhang, då det visa på deras sanna och försåtliga väsen vars skamlighet icke synes ha någon gräns. Såsom åskådningsexempel kan publiceringen därför möjligen motiveras.

Nämnda förtal är en del i de fega republikanernas angrepp mot vår Monarki. Då dessa republikaner, med konungasmädaren Althin i spetsen, icke förmå att producera sakliga och konstitionella argument och således icke våga strida med blanka vapen, hänge de sig i stället åt smädelser och förtal.

På detta forum har bland annat uppmärksamnats hur den fega sekten förlöjligat Hans Majestät på ett rent infantilt och imbecillt sätt föregående sommar. Härefter ha vi den skamliga smädesskriften som gavs ut förliden höst vilken av den vederhäftige och hedervärde professor Harrisson betecknas såsom en "riktigt dålig biografi". Vi ha ock kunnat notera hur man även försöka komma åt Monarkin genom angrepp på Hennes Majestät vilka grundar sig på sådant som påstås ha inträffat före hennes födelse. Till detta kommer de obelagda påståenden som nu fara runt i skandalpressen.

All detta ha sin grund i en kampanj som drives av de fega och försåtliga republikanerna. Denna kampanj ha sitt ursprung i ett så kallat nätverk, vilket bildades år 2004 och vars mål synes vara att sprida smädelser och förtal. Att konungasmädarens sekt ha sina smutsiga händer i detta synes icke vara någon vild gissning.

Anmärkningsvärt med det idag publicerade förtalsangreppet mot Hans Majestät Konungen är att det icke tager sin utgångspunkt i Hans Majestäts Konungagärning eller i en diskussion baserad på en konstitionell analys. Istället är utgångspunkten obelagda påståenden, skvaller och annat hummel utifrån vilket påstås "Monarkin försämrar bilden av Sverige som en stark demokratisk nation och en kung med dåligt omdöme försätter statsskicket i ständig kris.". Nivån på denna retorik är så låg, och det logiska resonemanget så bristfälligt, att det reser starka betänkligheter kring författarnas intellektuella förmåga.

Det är vidare högst obegripligt att konungasmädaren Althin, vilken är advokat till professionen och medlem av det hedervärda advokatsamfundet, ger sig in i en argumentation som är så fjärran ifrån alla de rättstatens principer vilka säga att varje påstående, vilket tillerkännes någon form av vitsord, måste kunna beläggas. Hade konungasmädaren använt samma försåtliga och oförskämda argumentation inom sin professionella gärning hade detta sannolikt renderat i skarpa reprimander från advokatsamfundet. Konungasmädaren Althins agerande i detta är därför högst avskyvärt och skamligt.

I detta sammanhang kan icke undgå att nämnas det skandalösa faktum att konungasmädaren Althin är medlem av det politiska partiet Kristdemokraternas styrelse. Att detta parti, vilket säger sig stå upp för Monarkin, på detta sätt ha en hög företrädare som förtalar Hans Majestät Konungen är oförsvarbart. Om partiordföranden, statrådet Hägglund, är mån om att bevara sin heder bör han ofördröjligen föranstalta om inledandet av en process för uteslutande av konungasmädaren Althin.

Allt detta till trots är det min fasta övertygelse att vår tusenåriga Monarki kommer att gå stärkt ur dessa excesser i förtal och smädelser. Skamlighet och oförskämdhet slår alltid tillbaka mot de som bruka detta.

Låt mig avslutningsvis, såsom en hyllning till Konungen och Monarkin, citera Kungssången:

1. Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!

2. O konung, folkets majestät
är även ditt: beskärma det
och värna det från fall!
Stå oss all världens härar mot,
vi blinka ej för deras hot:
vi lägga dem inför din fot -
en kunglig fotapall.

3. Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång
och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång!

4. Och grip vår sista fana du
och dristeliga för ännu
i döden dina män!
Ditt trogna folk med hjältemod
skall sömma av sitt bästa blod
en kunglig purpur varm och god,
och svepa dig i den.

5. Du himlens Herre, med oss var,
som förr du med oss varit har,
och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos sveakungen och hans män.
Och låt din ande vila än
utöver nordanland!

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Vårt högaktade tronföljarpar besöker Ockelbo

Hjärtskölden i Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, vapen bestå av Ockelbo kommuns vapen.

Förliden vecka ha vårt högaktade tronföljarpar besökt Hertigens uppväxtort Ockelbo, en ort vars vapen ingå i Hertigens vapensköld. Av de rapporter som finnes att tillgå framgå att besöket varit högbejublat. Information finnes även att tillgå på Kungl. Hovstaternas hemsida där i skrivande stund rapporter finnes från besökets dag 1 och dag 2.

Åter kan än en gång konstateras att Hennes Kunglig Höghet är att gratulera till ett gott val av gemål.

Leve Monarkin!

Leve vårt högaktade Tronföljarpar.

Förtalskampanjen fortsätter

Smädes- och förtalskampanjen mot Hans Majestät fortsätter. Genom nya excesser försöker den skamliga skandalpressen insinuera handlingar som påstås ha begåtts av bekanta till Hans Majestät. Huruvida dessa artiklar vilar på lösan sand likt den smädesskrift som publicerades förliden höst återstå att se, dock oavsett detta kan knappast Hans Majestät ikläda sig ansvar för handlingar som begåtts av personer vilka påstås vara Majestätets vänner.

Allt är ännu ett led i de fega republikanska uslingarnas kampanj mot Monarkin. En kampanj där man icke våga strida med blanka vapen utan där insinuationer och smutsigaste smuts tas i bruk. De som ägna sig åt detta måste betecknas såsom synnerligen oanständiga och skamliga personer.

Längst i skamlighet gå kommunistpartiet vilka kräva en sanningskommisson grundat på något som enbart är lösa rykten vilka icke synes ha den ringaste koppling till Hans Majestät. Kommunistpartiet ha uppenbart ingen som helst kunskap om vari sig grundläggande rättstradition eller om vår konstitution, vilket icke på något sätt är att förvånas över då kommunister alltid visat sig vara rättvisans och rättstatens fiende.

Dessa avskyvärda kommunister, som här tydligt visa att de är den röde satans egna lakejer, borde tiga still och istället begrunda sin av skändligt landföräderi befläckade historia. Detta parti lät sig under långeliga tider gå i den blodbesudlade tyrannen Stalins ledband och bejublade öppet dennes mord på miljoner oskyldiga människor.

Kommunismen, massmordens, lögnens och skammens egen ideologi är avskyvärd och jag bespottar den uppriktigt.

Det brasileanska Kejsarhuset har sorg

Änkekejsarinnan Maria Elisabet av Brasilien med Konungen av Spainen.

Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Prinsessan Maria Elisabet, Prinsessa av Orléans-Braganza, Prinsessa av Bayern, de jure Änkekejsarinna av Brasilien avled den 13 maj i sitt residens i Rio de Janerio. Änkekejsarinnan föddes 1914 såsom dotter Konung Ludvig III's tredje son Hans Kunglig Höghet Prins Frans av Bayern och Hennes Kungliga Höghet Prinsessan Isabella Antonia, Prinsessa av Bayern, Prinsessa av Croÿ.

Änkekejsarinnan ingick år 1937 äktenskap med Hans Kejserliga Höghet Prins Peter Henrik, Prins av Orléans-Braganza, de jure Kejsare av Brasilien. I detta äktenskap föddes icke mindre än 12 barn. Äldste sonen är det brasilieanska Kejsarhusets nuvarande överhuvud Hans Kejserliga Höghet Prins Louis Gaston, Prins av Orléans-Braganza, de jure Kejsare av Brasilien.


Med Änkekejsarinnans frånfälle har den siste medlemen av det bayerska Koungahuset, som var född före den djupt tragiska och olycksaliga novemberrevolutionen 1918, lämnat detta jordiska.

Herr Juholt tager sitt förnuft tillfånga

Svenska Dagbladet låter meddela att den socialdemokratiske partiordföranden herr Juholt nu delvis synes ha tagit sitt förnuft tillfånga i det att han icke längre förespråkar ett avslutande av krigmaktens operationer mot den libyske tyrannen Gadaffi och dennes blodbesudlade regim.

Dock inger sig herr Juholt i föga genomtänkta resonemang om insättande av enheter ur rikets marinstridskrafter i syfte att förhindra vapenleveranser till tyrannen trots att vapenleveranserna, enligt vederhäftig expertis såsom överstelöjtnant Ring på Kungl. Försvarshögskolan, sker landvägen. Vidare synes herr Juholt djupt okunnig om innebörden av Förenta Nationernas resolution och dess främsta syfte att skydda civilbefolkningen. Att utifrån detta påstå att det efter utslagningen av tyrannens flygvapen icke länger skulle krävas flygstridskrafter för att skydda det arma libyska folket från tyrannens grymheter är en konklusion som på intet sätt länder herr Juholts intellekt till heder.

Det är uppenbart att herr Juholt i sitt av tafatthet präglade försök att förklara bort sina tidigare i frågan mycket obetänkta åsikter nu än mer snärjer bort sig i förklaringar. Förklaringar vilka ytterst visa på att herr Juholt näppeligen är mogen för sin uppgift. Måhända är det ock så att herr Juholts agerande i frågan syftar till att icke allt för mycket stöta sig med kommunistpartiet, den röde satans egna lakejer, som motsätter sig en fortsatt operation.

Tvivelsutan förefaller det nu fullt uppenbart att herr Juholt icke besitter de egenskaper som måste förväntas av en ordförande för ett parti som sucktar efter regeringsmakten. I jämförelse med tidigare partiordförande framstå herr Juholt, en lokalredaktör med enbart tvårig gymnasial utbildning, såsom en mycket medioker förmåga. Även om tidigare partiordföranden såsom herrarna Erlander, Palme och Carlsson, olyckligtvis lät sig lånas för socialismens sak, var de såväl välutbildade som i besittning av skarpa intellekt.

Historiskt brittiskt statsbesök

Hennes Majestät Drottning Elisabet med gemål Hertigen av Edinburgh och den irländske presidenten fru MacAleese med make doktor MacAleesee

Svenska Dagbladet låter meddela att Hennes Majestät , med Guds Nåde Förenade Konungarikets Storbrittaniens och Nordirlands och Hennes övriga Besittningars och Territoriers Drottning, Samväldets Överhuvud, Trons försvarare, idag inlett ett statsbesök i Republiken Irland. Detta är det första statsbesöket i Irland sedan banden mellan dessa historiskt förbundna länder så olyckligt bröts genom införandet av det republikanska styresättet i Irland år 1949.

Historien ha med all tydlighet visat att brytningen med den brittiska kronan knappalunda fört något gott med sig. Istället följde en lång tid av oroligheter, som så ofta ske när ett monarkistiskt styrelseskick ersättets med ett republikanskt. Nu bär dock, till en del, den brittiska kronan skulden till denna utveckling. En högst obetänkt politik i Irland som fick sitt avslut i det olycksaliga näpsandet av påskupproret år 1916, vilket skapade sår som ännu ej synes vara fullt läkta. Ur detta perspektiv och i läkandet av dessa sista sår kan Hennes Majestäts statsbesök icke överskattas. Genom den kransnedläggning som idag skedde i minneparken tillägnad de som deltog i den så kallade frihetskampen är sålunda en mycket betydelsefull försoningshandling.

Hennes Majestät nedlägger en krans vid minnesmonumentet i den minnespark som är tillägnad de som deltog i den så kallade irländska frihetskampen.

Då nu denna försoning skett borde det irländska parlamentet allvarligt överväga att kalla Hennes Majestät att uppstiga på den irländska tronen inom ramen för ett självständigt irländskt Konungadöme i personalunion med Förenade Konungariket för att på detta sätt återknyta de historiska band som förenar dessa folk.

Hennes Majestät värd all aktning

Kungliga Hovstaterna låter genom ett pressmeddelande, som ock citeras i Svenska Dagbladet, kungöra att Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning, tillsammans med sin familj, föranstaltat om en undersökning om hennes faders affärsverksamhet i Brasilien och Tyskland under 1930-talets och det tidiga 1940-talets mörka tidevarv.

Det hela synes vara aktualiserat av att televisionsprogrammet "Kalla Fakta" i TV4 sökt kasta smuts på Hennes Majestät genom att anklaga hennes fader för händelser relaterade till samverkan med mörka krafter. Denna smutskastningkampanj är tvivelsutan ett led i fega republikaners ljusskygga och försåtliga angrepp på Monarkin. Var och en som ha sina sinnen i behåll kan inse att Hennes Majestät näppeligen kan anklagas för något vilket inträffat före hennes födelse. Såsom inslag i diskussionen om Monarkin är denna fråga således fullständigt irrelevant.

Genom att nu föranstalta om en utredning om sakförhållandena tar Hennes Majestät och hennes familj helt udden av de försåtliga försöken att svärta vår Monarki. Detta är en fullständig kontrast mot den försåtliga feghet som alltid kännetecknar de republikanerna krafterna och deras smutsiga värv.

Hennes Majestät är i sanning värd all aktning.

Leve Monarkin!

Konung Mikael av Rumänen förändrar huslagarna

Hans Majestät Konung Mikael, Rumänernas Konung

Det rumänska Konungahuset låter kungöra att Hans Majestät Konung Mikael, Rumänernas Konung, den 10 maj innevarande år utfärdat ett dekret vari de historiska och dynastiska banden med Furstehuset Hohenzollern-Sigmaringen avslutas. Detta innebär att medlemmar det rumänska Konungahuset huset nu endast skall kallas det rumänska Konungahuset och icke som hittills även huset Hohenzollern-Sigmaringen.

Medlemmar av det rumänska Konungahuste skall icke längre bära titeln Prins respektive Prinsessa av Hohenszollern utan endast titeln Prins respektive Prinsessa av Rumänen,

Må Konung Mikael snart åter bestiga sin rättmätiga tron!

Leven Konung Mikael!

Leve den rumänska Monarkin!

Förenade Konungarikets Monark ha nu regerat näst längst

Hennes Majestät Drottning Elisabet, med Guds Nåde Förenade Konungarikets Storbrittaniens och Nordirlands och Hennes övriga Besittningars och Territoriers Drottning, Samväldets Överhuvud, Trons försvarare.

Hennes Majestät Drottning Elisabet ha nu regerat i 59 år, 109 dagar vilket gör att Hennes regeringstid nu är längre än Konung Georg III vilken regerade mellan 1760-1820. Detta gör att Hennes Majestät nu är den Monark som under den brittiska Monarkins 1000 åriga historia regerat näst längst. Längre ha endast Hennes Majestäts farfaders farmoder Drottning Viktoria regerat.

Hennes Majestät Drottning Viktoria, med Guds Nåde Förenade Konungarikets Storbrittaniens och Irlands Drottning, Trons försvarare, Kejsarinna av Indien.

Drottning Victoria regerade under 63 år 7 månader och två dagar. Då Hennes Majestät synes vara vid god vigör, och med tanke på att Hennes salig moder uppnådde en aktningsvärd ålder på mer än 101 år, torde det icke vara någon omöjlighet att Hennes Majestät blir den som regerat den brittiska Monarkin allra längst.

Svenska Kyrkan borde intaga samma ståndpunkt

Svenska Dagbladet låter meddela att det hedervärda samfundet Frälsningarmén drabbats av sensationslystna, och kring lärofrågor fullständigt inkompetenta, journalister vilka i TV4's program "Kalla fakta" sökt dra samfundet i smutsen. De är också så att dessa journalister, i sitt smutsiga värv, använt metoder som i sanning är helt repektlösa och fullständigt förkastliga. Ansvarig ledning för TV4 bör därför omgående påbörja en process för avsked av dessa fega uslingar som icke inse att hålla själavården i helgd.

Det enda detta hedervärda samfund gjort är att stå upp för det som vår Heliga Skrift klart och otvetydigt deklarerar rörande homosexuellt levene. Det finns således icke det ringaste att missakta eller anklaga Frälsningsarmén för. Tvärtom är detta hedervärda samfund värd all aktning och all respekt, för att man i en tid som genomsyras av nycker och sensationslystnad, står upp för Ordet i vår Heliga Skrift.

Den fråga som nu bör ställas är när Svenska Kyrkan kan bringas att intaga samma självklara ståndpunkt i denna fråga som det hedervärda samfundet Frälsningsarmén. Vår kära kyrka, som vi fått i arv att förvalta från våra fäder, har på ett outgrundligt sätt hamnat i populismens och de lismande politikernas käftar. Här krävs nu ett reningsbad för att återupprätta respekten för, och insikten om, vad den Heliga Skrift säger oss. Detta reningsbad gäller icke minst vissa prelater vars omdöme och följsamhet mot den rena evangeliska läran enligt den oförändrade Augsburgiska bekännelsen starkt kan ifrågasättas.

Krigsmaktens ruin

Svenska Dagbladet låter meddela att situationen hos Krigsmakten nu synes vara så ansträngd att rekryteringen av soldater måste stoppas i brist på medel. Det är fullständigt häpnadsväckande att politiker icke bättre förmå taga ansvar för Fädeneslandets långsiktiga försvarsförmåga. Det politiker, oavsett vilket parti de tillhöra, som bidraget till detta synes mig icke värdiga det ansvar de anförtrotts.

Dessvärre är denna synnerligen allvarliga situation icke något som kommit såsom "en blixt från en klar himmel", för att uttrycka det hela med ett gammalt talesätt, utan något som tog sin början redan vid 1925 års försvarsbeslut. Det var i detta beslut som första angreppet gjordes mot de försvarstankar som i grunden lades av Konung Gustaf II Adolf genom inrättandet av landsskapsregementena. Detta följdes så av Konung Karl XI's indelningsverk vilket förbandsmässigt också kom att utgöra grunden för vår Krigsmakt även då indelningsverket stegvis kom att ersättas av beväring och värnplikt.

Då den socialdemokratiske stastministern herr Sandler drev igenom det olycksaliga beslutet 1925, både mot sunt förnuft och sin Konungs vilja, skrev den hedervärde tidningmannen herr Segerstedt följande i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning:

"Bort rida Smålands ryttare. Det förflutnas skuggor jaga förbi. Kvar står ministären Sandler och myser i solskenet."

Detta olycksaliga beslut höll på att stå vårt Fädernesland mycket dyrt i det att Krigsmakten då nya ofredstider, orsakade av såväl den brune som röde satan, drabbade vår värld. Med nöd och näppe och stora uppoffringar kunde Fäderneslandets försvarsförmåga hjälpligt återställas. Här visade sig med all önskvärdhet tydlighet konsekvensen av kortsiktigt tänkande lismande politikers galenskaper.

Efter ett någorlunda vidmakthållande av försvarsförmågan under 50- och 60-talen, då icke ens socialdemokrater kunde förneka hotet från den röde satans tyranniska stater, påbörjades den urholkning av vår Krigsmakt som nu nått vägs ände.

Nu kräves att något sker. Ett första steg i detta torde vara att återrusta lanskapsregementena för att på detta sätt säkerställa såväl att hela rikets territorium ha förband i sin närhet som ock att sörja för en god och spridd rekryteringsbas. Utifrån detta måste sedan en organisation, vilken garanterar slagkraft på såväl divisons- som brigadnivå, genomföras.

Ett särdeles märkligt ställningstagande

Svenska Dagbladet låter idag meddela att Kristdemokraterna i Stockholm nu för första gången avse att deltaga i det arrangemang som benämnes "Pridefestivalen" men som icke är något annat en ett vämjligt taskspel. Det är uppenbart att lismande politiker, från alla läger, sätter törsten efter publicitet före omdöme och anständighet.

För att icke missförstås må här först deklareras att det icke ankommer på människan att döma de personer som har antagit det levnadssätt som nämnda taskspel uppmärksammar och framhäver. Detta är något enbart mellan dessa personers samveten och deras Skapare.

Detta innebär dock på intet sätt att organisationer, som säger sig grunda sig på Kristendomen och den Heliga Skrift, på något sätt bör befatta sig med nämnda taskspelsarrangemang. Vad gäller det levnadssätt som framhäves i arrangemanget är den Heliga Skrift, såvitt jag kan bedöma, alldeles glasklar i sitt avståndstagande. Att Svenska Kyrkan deltar och deltagit är således inget annat än en sorgesam skandal. Att nu ävenledes Kristdemokraterna sällar sig till detta taskspel är icke någon mindre skandal det.

Ur Kristdemokraternas principprograms portalparagraf kan följande inhämtas:

"KRISTDEMOKRATI ÄR DEMOKRATI byggd på kristen människosyn och värdegrund. Med kristna värden avses de allmänt giltiga värden som inspirerats och förvaltats av den kristna traditionen. Kristdemokratin är värdeorienterad. Med detta menas en politik som har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum."

Det är en gåta att partiets ordförande, statsrådet Hägglund, icke bättre förmår att upprätthålla innehållet i detta fundament. De statsrådets uttalanden som refereras i Svenska Dagbladet länder honom i sanning icke till någon heder. Varför vågar icke statrådet taga bladet från munnen och taga avstånd från detta taskspel? Säger sig partiet stå får en kristen värdegrund finnes, som jag ser det, inget som helst försvar för deltagande i detta vämjeliga taskspel. Dock verkar det forfarande finnas hedervärda personer inom partiet som icke låter sig dragas med i entusiasmen för dessa vämjeligheter. All heder åt riksdagsledamoten Enochsson som klart och öppet låter förklara att deltagandet visar prov på "dåligt omdöme".

Missdådaren bin Ladin slutgltigt tuktad

Hans Excellens herr Obama, Förenta Staternas President följer operationen.

Det är med stor glädje som var och en nu hälsar nyheten att en av vår samtids största illdådare, missgärningsmannen bin Ladin, nu slutgiltigt tuktats. Utan egna förluster kunde en höghjältemodig enhet ur specialförbandet Naval Seal, på direkt order av Hans Excellens herr Obama, Förenta Staternas President, tukta och nedgöra illdådaren och dennes anhang.

Förvisso hade det varit att föredra om illdådaren kunnat gripas levande för att sedan kunna lagföras. Den slutliga tukten av missgärningsmannen bin Ladin hade med all sannolikhet blivit den samma, då den amerikanska domstol, som i detta fall haft att näpsa illdådaren, knappast kommit till någon annan påföljd en dödsstraffet. Säkert föredrog illdådaren bin Ladin att på detta sätt få avsluta sina dagar i strid istället för att lämna detta jordelivet fjättrad vid en brits och väntande på att en giftinjektion skulle få hans hjärta sluta slå. I detta perspektiv och med tanke på de obeskrivbara och fruktansvärda brott som denne missdådare gjort mot oskyldiga män, kvinnor och barn synes hans ändalykt varit lindrig.

Ett stort erkännade i detta måste ges till Hans Excellens, herr Obama, Förenta Staternas President, som på ett synnerligen välavvägt sätt fattat det viktiga beslut som föregick operationen. Tvivelsutan har Hans Excellens här gjort mänskligheten en stor tjänst för vilken var och en av oss måste vara innerligt tacksam. Även om det år 2009 kunde förefalla något märkligt att Hans Excellens förlänades med Nobels fredpris, synes det dock nu som att Hans Excellens torde tillhöra de mest förtjänta pristagarna någonsin av detta pris.

Excesser i socialistisk symbolik

På promenad i det vackra, om än något kylslagna, vårvädret mötte jag ett demonstrationståg från det Socialdemokratiska arbetarepartiet. Även om det i täten fördes en svensk fana fanns där en mångfald röda fanor. Främst bars även, förmodligen av ungdomar tillhörande partiets ungdomsförbund, ett stort rött tygstycke.

Denna anblick fick mig missmodig, icke därför att jag förneka det Socialdemokratiska arbetarepartiet att denomstrera, utan av anledningen att de röda fanorna och musikstycken såsom Internationalen varit de främsta symbolerna för världshistoriens mest avskyvärda tyranner och massmördare. Det är mig en gåta att socialdemokrater, bland vilka det förvisso finns många hedervärda personer, år efter år låta sig lånas att exponeras tillsammans med den symbolik som för miljoner och åter miljoner människor icke betytt något annat än förtryck, tortyr och död.

Varje gång jag ser en röd fana eller hör Internationalen går mina tankar till de mina fränder som i Baltikum fördes bort av den blodbesudlade tyrannen Stalins styrkor för att aldrig mer höras av. Denne blodsbesudlade tyrann demonstrerade också under röda fanor och sjöng Internationalen.

Vore det nu icke tid att det Socialdemokratiska arbetarepartiet, och dess nye ordförande herr Juholt, änteligen lägger av detta bruk av förtryckets symboler och istället nyttja något som icke väcker sorg och anstöt hos alla de, som på ena eller andra sättet, fått kännas vid det förtryck som skett under de röda fanorna? För mig är dessa excesser i användandet av socialistisk symbolik, som vi tvingas skåda varje första maj, icke något annat än en kränkning mot alla de socialistiska lärornas offer.

När vämjeliga organisationer, som framhärdar i beundrandet av den brune och svarte satans läror, brukar svastikor och annan symbolik väcker detta, fullt berättigat anstöt och stor förfäran. Att bruket av den socialistiska symboliken icke väcker samma anstöt torde bero på den historielöshet som kännetecknar vårt samhälle. Om socialdemokraten i gemen visste om alla de obeskrivliga missgärningar som begåtts under de röda fanorna, är det min övertygelse att bruket av den socialistiska symboliken skulle vara avlagd för länge sedan.

Märk här att jag på intet sätt vare sig anklagar eller beskyller hedervärda socialdemokrater för att på något sätt sympatisera med den röde satans, eller kommunismens krafter, som stått för förtrycket under de röda fanorna. Min enda önskan är att man tar till sig nya symboler.

Slutligen böjer jag mitt huvud i respekt för alla de miljontals och åter miljontals människor som fallit offer för det outsägliga förtryck som skett under de röda fanorna.