fredag 27 februari 2015

Den taffliga ministären Löfvens djupa utrikespolitiska oskicklighet

Ministären Löfven, den taffligaste ministär som någonsin torde suttit på rikets statsrådstaburetter, visar åter sin stora oskicklighet på utrikespolitikens område. Utrikespolitik är ett synnerligen viktigt område då det är genom denna, som viktiga relationer - såväl säkerhetspolitiskt som handelspolitiskt - såsom stabilitet och goda relationer skapas.

God utrikespolitik kräver att densamma förs på ett sätt, som ger förtroende i omvärlden. Nuvarande ministär med dess taffliga statsminister och höginkompetenta utrikesminister synes nu göra tvärt emot och agera på ett sätt som på intet sätt, som ger allt annat än förtroende. Inför öppen ridå låter man fraktionsstrider utspela sig, såväl inom det socialdemokratiska arbetarpartiet som gentemot koalitionspartnern, det från ett utrikespolitiskt perspektiv amatörmässiga och intill ren dumhet gränsande infantila, miljöpartiet. Frågan gäller, som bekant, ett avtal med Saudiarabien.

Grunden för all relation är att ett avtal skall hållas. Den som ingår ett avtal måste, för sin trovärdighets och anseendes skull, stå vid detsamma så länge den andra parten icke begår avtalsbrott. Allt annat agerande skadar djupt rikets förtroende vilket ock den, till skillnad från efterträdaren, högkompetente förre utrikesministern herr Bildt tydligt låtit framföra.

Förvisso synes den taffliga statsministern och den höginkompetenta utrikesministern driva uppfattningen att avtalet skall förlängas. Det hela synes främst vara motiverat av att man inriktat utrikespolitiken på symbolhandlingar och plakatpolitik, istället att såsom tidigare regering agera för uppnå reellt inflytande, och nu vill erhålla en plats i Förenta Nationernas säkerhetsråd, en tandlös institution där stormakterna blockerar varandra. Dock är det svårt att se hur den taffliga statsministern och den höginkompetenta utrikesministern skulle lyckas föra en förlängning av avtalet i hamn. Frågan torde, om den ställs till sin spets, leda till en kabinettsfråga från det utrikespolitiskt amatörmässiga och intill ren dumhet gränsande infantila miljöpartiet.

Man tar sig för pannan för denna tafflighet, inkompetens och oskicklighet.

fredag 20 februari 2015

Gratulationer på Högtidsdagen


Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Leonore, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Gotland 
(copyright kungahuset.se)

Från detta Forum framföres de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Leonore, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Gotland, på hennes ettårsdag.

Hertiginnan är nummer fem i Rikets tronföljd. Med största glädje noteras ock att Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, med familj nu åter tagit sitt residens innanför Rikets gränser. Härigenom torde Successionsordningens statuter om tronarvingars uppfostran vara uppfyllda.

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Leve Monarkin!

Leve Konungen!

måndag 26 januari 2015

Herr Sjöstedts hyckleri

Den genuina ilskans och oförskämdhetens man, herr Sjöstedt har, såsom den högröde populist han är, höjt det likaledes högröda grekiska populistpartiet Syriza till skyarna. Ett parti som i sin stora dumhet och totala inkompetens tror sig kunna diktera villkoren för de som utställt lån till Grekland för att rädda detta arma land från statsbankrutt. Guld och gröna skogar har utlovats det grekiska folket utan någon som helst täckning i reell finansiering. Det hela är så till den grad skamligt och tarvligt att ord saknas att beskriva.

Nåväl, då utslaget i nämnda val, trots de skamliga och tarvliga populisternas vidlyftiga och fullständigt orealistiska löften, icke resulterat i en majoritet i parlamentet har partiet tvingats att söka en koalitionspartner. Den partner, som det skamliga och tarvliga partiet valt för att kunna tillförsäkra sig regeringstaburetterna är partiet Oberoende Greker, ävenledes detta ett populistiskt parti. Utifrån perspektivet att lika barn leka bäst, i relation till populism, är detta måhända icke så särdeles märkligt.

En närmare skärskådan av Oberoende Greker ger dock vid handen att nämnda parti i migrationsfrågor synes vara än mer halsstarrigt än vårt eget populistiska nationalistparti, Sverigedemokraterna, ett parti som den ilskne och för stor oförskämdhet beryktade ordföranden för det före detta kommunistpartiet, herr Sjöstedt, som bekant icke har särdeles mycket till övers för.

I största hyckleri och inkonsekvens förklarar den ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt, i dagens utgåva av Dagens Nyheter att han icke ser minsta problem i den grekiska populistkoalitionen. Sic! Vilket hyckleri!  

fredag 23 januari 2015

Saudiarabiens Konung avliden


Konung Abdullah

Hans Majestät Konung Abdullah, Konung av Saudiarabien, Beskyddare av de två Heliga Moskéerna, har gått hädan i en ålder av 90 år. Den avlidne Konungen efterträda av sin halvbroder Hans Kunglig Höghet Kronprins Salman vilken nu utropats till Saudiarabiens sjunde Konung.


Konung Salman

Samtliga Konungar efter det att Konungarikets grundare Hans Majestät Konung Ibn Saud,  Konung av Saudiarabien, Beskyddare av de två Heliga Moskéerna, avlidit år 1953 är söner till densamme. Konung Salman är Konung Ibn Saud 25:e son. Ny Kronprins är Konungens halvbroder och Konung Ibn Sauds yngste son Hans Kunglig Höghet Prins Muqrin.

Den saudiska tronföljdsordningen är måhända något svårförståelig. Intill 2007 utsågs tronföljaren av Konungen, de facto bland söner till Konung Ibn Saud. Nämnda år instiftades Trohetsrådet bestående av samtliga levande söner till Konung Ibn Saud och samt äldsta agnatisk ättling till de av Konung Ibn Sauds söner vilka avlidit.

Då ny Konung uppstigit på tronen lämnar denne till Trohetsrådet tre förslag till Tronföljare av vilka alla skall vara agnatiska ättlingar till Konung Ibn Saud. Trohetsrådet har sedan att i hemligt val utse Tronföljare. Nämnda råd har ock mandatet att, i det fall rådet icke skulle vara tillfreds med de föreslagna, hos Konungen hemställa om tre nya förslag.

torsdag 22 januari 2015

Illasinnade republikaners framfart

Den ovederhäftiga slaskblaskan Expressen, ett lortalster vars kvalitet är så låg att den icke ens torde kunna tjäna för sekundära ändamål på hemlighuset, har denna dag från sina löpsedlar låtit utropa att herr Christopher O'Neill, KNO, häftar i skatteskulder och riskerar utmätning och att ävenledes Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland skulle vara delaktig i denna skuld.

Uppenbart är detta påstående ett verk av de ynkliga och fega republikaner, vilka icke vågar strida med blanka vapen utan alltid tar till lögner och förtal. Följdriktigt publicera detta i nämnda smutsiga slaskblaska Expressen, som alltid företräder sämsta sorten av värderelativistisk liberalism, vilket för icke så längesedan noterades i en annan anmärkning på detta Forum.

Sakförhållandena i denna fråga är att ett fel begåtts av staten New Yorks skatte- och finansförvaltning. Detta meddelas i ett uttalande från herr Christopher O'Neill, KNO, som Hovet låtit publicera: 

"Självklart följer jag alla skattebestämmelser. Min fastighetsskatt hanteras av ombud och är nu reglerad. Den 14 januari 2015 upphävde staten New Yorks skatte- och finansförvaltning ett tidigare skattekrav, efter att de konstaterat att ett fel begåtts. Uppgifterna kring detta ärende i dagens medier stämmer därför inte.”

Slaskblaskans chefredaktör, herr Mattsson, vilken såsom ansvarig utgivare för nämnda lortalster har hela ansvaret för nämnda lögnaktiga och ovederhäftiga publicering bör ofördröjligen framföra en ursäkt till såväl Prinsessparet som till Hans Majestät Konungen.

Republikaner förnekar sig i sanning aldrig!

söndag 18 januari 2015

Kommunisters förakt för människovärdet

I en anmärkning på detta Forum för någon tid sedan noterades hur den så kallade "kulturpersonligheten" taskspelaren Wollter i ett televisionsprogram höjde folk-och massmördaren Stalin, en av historiens absolut värsta tyranner, till skyarna. Detta uppmärksammas i dagens utgåva av Svenska Dagbladet där författaren och idéhistorikern, herr Norberg, fäster uppmärksamheten på att det icke blott är taskspelaren Wollter som lovprisar massmördare.

En annan så kallad "kulturpersonlighet" skriftställaren och folkmordsförsvararen, herr Myrdal, och dennes stiftelse, Jan Myrdalsällskapet, delar årligen ut "Leninpriset". Detta år tillfaller nämnda pris - uppkallat efter en mördare -herr Wiehe, en tredje klassens sångartist. Om herr Wiehes musikaliska talanger skall icke mera ordas än att de synes totalt bristfälliga och en plåga att lyssna till.

Det anmärkningsvärda är att personer som taskspelaren Wollter och skriftställaren Myrdal, trots att de öppet tar parti för historiens största brottslingar och tyranner, i taskspelarens fall Stalin och i skriftställarens fall Mao och Pol Pot, ges en position i media och där framställs såsom seriösa.

Att visa stöd för personer, som har miljontals människoliv på sina samveten är en styggelse. Det beröm som taskspelaren Wollter och skriftställaren Myrdal öser över folk- och massmördare är en stor skam och om de själva, i sitt förakt för människolivet, icke har förstånd att tiga still borde de mötas med tystnad i media. 

torsdag 15 januari 2015

Regeringens utrikespolitik

Ett av de synnerligen få konkreta regeringshandlingar den taffliga ministären Löfven förmådde att utföra under hösten var att, trots en ur folkrättsligt perspektiv högst tveksam situation, erkänna "staten" Palestina. Genom detta korttänkta och dumdristiga tilltag ruinerades relationen till staten Israel,

Nu lönas den taffliga ministärens beslut med att statsrådet Wallström, som haft för avsikt att anträda en resa till Israel, icke tas emot av Israels regering. Besöket ses av Israel såsom ett arrangemang av rent privat natur och utan någon som helst diplomatiskt status. I den vattvällingtunna argumentation, som den taffliga ministären och dess likaledes taffliga utrikesminister, förde för att motivera det huvudlösa erkännandebeslutet ingick att detsamma skulle underlätta dialog, Sic! Istället slängs dörren igen framför ansiktet på nämnda statsråd.

Det inträffade visar stora brister i den diplomatiska förmågan hos den taffliga ministären Löfven i allmänhet och hos statsrådet Wallström i synnerhet. Dessvärre måste därför konstateras att vårt land har en högst oskicklig utrikesminister,


lördag 10 januari 2015

Herr Reinfeldts konservatism

Denna dag avslutas en epok i svensk politik då förre statsministern, herr Reinfeldt, genom sin avgång lämnade ordförandeskapet i Moderata Samlingspartiet. Såsom varande värdekonservativ protestantisk monarkist delar jag självklart icke, särskilt i fråga om värderingsfrågor, alla ståndpunkter hos nämnda parti. Min respekt och min tilltro till herr Reinfeldt har dock varit stor och jag vill mena att han såsom statsminister gjorde ett mycket gott hantverk i en tid av stor oro, icke minst på den internationella ekonomiska scenen. Såldes vill jag mena att herr Reinfeldt varit en av våra mest dugliga statsministrar.

Herr Reinfeldt må i mången sakfråga ha intagit en liberal ståndpunkt men klart är att han ock stått upp för ett konservativt förhållningssätt i synen på samhällsutvecklingen vilket är värt att högeligen applådera. Redaktör Eriksson lyfter fram detta i en artikel i dagens utgåva av Dagens Nyheter. Här säges:

"Konservatismen kan beskrivas som en livshållning, och en hållning till politiken. Det är inställningen att reformer genomförs bäst i små steg, med hänsyn till landets kultur och historia. Man vill inte ha revolutioner eller omvälvande förändringar, säger statsvetaren Katarina Barrling, som ser tydliga konservativa drag i Reinfeldts pragmatism."

Nämnda förhållningssätt synes mig vare en av de främsta orsakerna till herr Reinfeldts stora framgång som statsman.

Vidare kan följande citeras:

"Han trodde inte, som nyliberalerna, på perfekta individer eller perfekta marknader. 

På partistämman 2011 drev han konservatismen till sin spets genom att varna för visionerna. Filosofin var densamma som i Muf nästan två decennier tidigare: Det är viktigare att leverera än att agitera."

Människans begränsning och dess konsekvens - utopins omöjlighet och samhällets begränsade styrbarhet - är ävenledes detta, tillsammans med pragmatismen, exempel fundament i herr Reinfeldts konservativa grundsyn.

Ävenledes dagens avslutningstal till partistämman utgick till delar från den konservativa synen att människan, såsom individ har stora möjligheter samtidigt som hon icke är perfekt. Avsaknaden av människans perfektion kräver, såsom konsekvens, att det också finns en stark stat som kan träda in dock under iakttagande av människans möjligheter. Min bild är här att herr Reinfeldt knyter an till en konservativ idétradition, som år 1924 formulerades på följande sätt av den store statsmannen amiral Arvid Lindman:

"Vi vilja icke veta av andra inskränkningar i de enskildas rörelsefrihet än som betingas av hänsyn till andras rätt och samhällets lugna utveckling. Vi vilja lämna de enskilda individerna frihet att inom dessa gränser utveckla sig efter sin individuella egenart."

Må nu vår förhoppning vara att partiets ny ordförande, fru Kinberg Batra, som synes vara en högkompetent person, även hon tydligt knyter an till ett konservativt förhållningssätt i synen på samhällsutvecklingen.

torsdag 8 januari 2015

Hertigen av Wellington lagd till sista vilan


Hans Nåd Hertigen av Wellington, Furste av Waterloo, Hertig av Ciudad Rodrigo, Hertig av Victoria

Denna dag lades Hans Nåd Hertigen av Wellington, Åttonde Hertig av Wellington, till den sista vilan. Mindre än 6 månader före tvåhundraårsminnet av slaget vid Waterloo, ett för Europas historia synnerligen betydelsefullt fältslag, avled Hertigen på förlidet års sista dag i en aktningsvärd ålder av 99 år på sitt residens Stratfield Saye i grevskapet Hampshire. Hertigen efterträds av sin äldste son den Nionde Hertigen av Wellington.

I Belgien och Nederländerna var Hertigen känd såsom Hans Höghet Fursten av Waterloo och i Portugal såsom Hans Excellens Hertigen av Victory, Intill år 2010 var ock Hertigen i Spanien känd såsom Hans Excellens Ciudad Rodrigo. Nämnda år överlämnades denna titel, genom den spanske Konungen Johan Karls dekret, till Hertigens son och arvtagare. Hertigen var vid sin död den äldtse brittiske Hertigen. Äldst bland brittiska Hertigar är nu Hans Kunglig Höghet Prins Filip, Hertig av Edinburgh.


Förste Hertigen av Wellington år 1844

Hertigen var sonsons sonson till den store fältherren från slaget vid Waterloo, Artur Wellesley, år 1814 upphöjd till Hertig av Wellington. Huvuddelen av sina mannaår tjänade Hertigen under den brittiska armén. Han deltog i andra världskrigets och avslutade så småningom sin bana såsom överste vid Rhenarmén varpå 1964 följde tjänstgöring såsom brittisk militärattaché i Spanien. Hertigen erhöll avsked från aktiv tjänst år 1968 med brigadgenerals rang, heder och värdighet. Härpå ägnade sig Hertigen åt affärsverksamhet.

 Hertigen var Riddare av Strumpebandsorden.


Dagen begravningsprocession vid Stratfield Saye


Främst i begravningsprocessionen märkets det nya hertigparet Hans Nåd Hertigen av Wellington, Furste av Waterloo, Hertig Ciudad Rodrigo, Hertig av Victoria.av med gemål Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Antonia, Prinsessa av Preussen, Hertignna av Wellington, Furstinna av Waterloo, Hertiginna av Ciudad Rodrigo, Hertiginna av Victoria.

I detta sammanhang må nämnas att den nya Hertiginnan är sonsons dotter till Hans Majestät Kejsar Vilhelm II. Tysk Kejsare, Konung av Preussen och således även dottersons sonsons dotter till Hennes Majestät Drottning Victoria, Drottning av Förenade Konungariket Storbrittanien och Irland, Kejsarinna av Indien.

Om de fasansfulla illgärningarna i Paris och hädelse

De fasansfulla illgärningar, som ägt rum i Paris, väcker såväl vrede, största avsky som sorg. De missdåd som ägt rum kan icke på minsta sätt rättfärdigas. Ingen äger i en rättsstat rätten att sätta sig över lagen. Skyddandet av människoliv och upprätthållandet av lagen hör rättsstatens allra mest fundamentala uppgifter. Ingen möda får sparas i säkerställandet av dessa simpla vederstyggliga dårars gripande, lagförande och bestraffande. Inget straff utom det allra strängaste som fransk lag förmår kan komma ifråga då det gäller näpsande vilka icke är något annat än simpla mördare.

Vi böjer med största respekt våra huvuden för de människoliv som spillts på det bestialiska och grymma sätt som skett.

Dock får icke de fasansfulla gärningarna förhindra att rättmätig kritik måste kunna få resas mot de hädiska och smutsiga alster, som producerats "satirtidningen" Charlie Hebo. Efter att denna dag i en av våra kvällstidningar, som haft det synnerligen dåliga omdömet att publicera nämnda alster och vilken jag därför aldrig mer kommer att inhandla, står det mig fullständigt klart att dessa så kallade "satirteckningar" icke är den grövsta hädiska smörja mina ögon någonsin beskådat. Tro icke att det enbart är religionen Islams bekännare, som kränkts - vilket är allvarligt nog då denna abrahamitiska religion har samma Gud som Kristendomen - utan och Kristendomen med Den Högste, Frälsaren och den Heliga Ande.

Att detta är frågan om ren hädelse är ställ utom allt tvivel! Jag bespottar därför med all kraft dessa syndiga och kränkande alster!

Det finns inget gott i att kränka det människor håller heligt, oavsett vilken religion kränkningen avser. Dessa kränkningar, som djup sårar och rör troende människor, kan aldrig rättfärdigas hänvisning till "satiren" då det hela förefaller oändligt lågt, oändligt billigt och oändligt dåligt. Om sedan världslig lag skall nyttjas för förhindrande av nämnda hädiska smörja är dock icke självklart. Gott omdöme och respekt för sin medmänniska borde rimligen räcka. Vi ber dock, i medmänsklig omsorg, att Den Högste måtte utsträcka sin hand av oändliga nåd och förlåta dem som producerat nämnda slag av alster, dock - och det är viktigt - det är icke upp till människan att döma.

Ämnet tas ävenledes upp i dagens utgåva av Svensk Dagbladet, där docent Magnusson, ger flera synnerligen viktiga tankeväckare att reflektera över. Docent Magnusson framhåller:

"Ett banbrytande arbete i svensk humaniora är historikern Lars M. Anderssons doktorsavhandling* om antisemitiska teckningar i svensk skämtpress under början av 1900-talet. De stereotypa bilderna av juden, som återkom under nazismen och efter kriget (i Arabvärlden, Östeuropa, och bland progressiva intellektuella i Väst) var också satirer."

Det finns ingenting som i grunden skiljer det hädelser i "satirens form", som publicerats Charlie Hebo och de avskyvärda antisemitiska teckningar, som hänvisas till i doktor Anderssons avhandling.

Vidare menar docent Magnusson:

"Pussy Riot protesterade mot Putin och den ryska ortodoxa kyrkan genom att skända kyrkorummet. De gjorde detta i sitt hemland, men eftersom deras ”performance” för en majoritet av ryssarna var blasfemi, riktade den sig uppenbarligen till utlandet. Så är det även med dessa satirer. Det är vi som skrattar, inte de närmast berörda. För dem är de ett förödmjukande uttryck för arrogans."

Det är därför icke svårt att instämma i docent Magnussons slutord:

"Men låt de religiösa symbolerna vara, även om de utnyttjas av fanatiker, eller just därför. Annars är risken för ödesdigra misstag överhängande."