fredag 24 april 2015

Konungasmädaren Althin tar sig ton

Konungasmädaren Althin, före detta ordförande för den fega och vederstyggliga sekten republikanska föreningen vilken icke drar sig för att förtala Konungen, tar sig ton i samband med det förestående bytet av partiordförande för Kristdemokraterna. Det synes icke såsom den tillträdande ordföranden, fru Busch Thor, faller nämnde konungasmädare i smaken i det att han anser fru Busch Thor stå upp för konservatismen.

Nu är det icke på något sätt förvånande att nämnde konungasmädare är emot konservatismen. Kristdemokraterna har enligt sitt partiprogram följande rätta och viktiga ståndpunkt:

"Sverige är en av världens äldsta monarkier och bör bevaras. Vår monarki är en viktig symbol för Sverige i omvärlden och något att känna stolthet över. I och med att monarkin står ovanför partipolitiken så kan kungen och kungafamiljen representera hela svenska folket."

Ändock har konungasmädaren Althin tillåtits att verka inom partiet, som dess företrädare. Konungasmädaren har här i sitt illasinnade och svekfulla värv dragit vanära över partiet och fullständigt omöjliggjort för en monarkist att ens överväga stödjandet av partiet i ett val. Att icke nämnde konungasmädare uteslutits tidigare är en gåta och ett förhållande som icke länder tidigare partiledningar till heder.

Det vore i sanning något att bejubla och applådera om nämnde konungasmädare utträder ur partiet!

fredag 3 april 2015

Tysk Prinsessefödsel


Deras Kejserliga och Kungliga Högheter, Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, och Prinsessan Sofie, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg

Med största glädje noteras att Hennes Kejserlig och Kunglig Höghet Prinsessan Sofie, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg, gemål till den tyska kejsartronens rättmätiga arvtagare, Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, förliden gårdag, den 2 april, nedkom med en dotter, Hennes Kungliga Höghet Prinsessan Emma Marie, Prinsessa av Preussen.

Den nyfödda är tredje barn till Deras Kejserliga och Kungliga Högheter vilka sedan tidigare har tvillingsönerna, arvprinsen Hans Kunglig Höghet Prins Karl Fredrik, Prins av Preussen, och Hans Kunglig Höghet Prins Loius Ferdinand, Prins av Preussen, vilka är födda år 2013.

Från detta Forum framföres de allra hjärtinnerligaste lyckönskningar!

söndag 29 mars 2015

Monarkins vitala betydelse



Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

De sorgesamma händelser, som på grund av utrikesministerns stora oskicklighet och fullständiga brist på diplomatisk förmåga, raserat Rikets relation med hela Arabvärlden och som äventyrat - för Rikets välmåga - synnerligen viktiga handelsförbindelser, är ett åskådningsexempel på en situation, där lismande och djupt oskickliga politiker nått vägs ände. I dessa situationer är det av oskattbart värde att det finns en från politikens lismande och käbbel fristående institution, som kan träda in och under konstitutionens former ställa tillrätta.

Nämnda institution kan endast upprätthållas av den konstitutionella Monarkin.

I den nu ifrågavarande situationen torde händelseförloppet vara det att utrikesministern i audiens inför Konungen förliden måndag, på uppdrag av Regeringen, skyndsamt hemställde om Konungens bistånd bistånd i denna fråga. Konungen biföll denna begäran och utfärdade ett brev till Konung Salman av Saudiarabien och föranstaltade om en audiens vid vilken ett särskilt sändebud, förre talmannen och den allmänt aktade herr von Sydow, kunde överlämna Konungens brev samt ett ursäktsbrev utfärdat av Statsministern. Härefter synes det icke dröjt länge före det att Konung Salman, enligt uppgift i ett telefonsamtal, till vår högaktade Konung lät meddela att Saudiarabiens ambassadör åter skulle skickas till Stockholm.

Konungen stora betydelse i denna frågas avhjälpande framhålles av det särskilda sändebudet, förre talmannen och den allmänt aktade herr von Sydow

Såsom statschef är Konungen Rikets främste företrädare inför främmande makt, vilket bl.a. manifesterats genom att Konungen, i kraft av Wienkonventionen statuter, ackrediterar Rikets ambassadörer samt att han ock mottager kreditivbrev från främmande makts ambassadörer. Konungen agerande i nämnda fråga har således ett oomtvistligt och starkt stöd i internationell rätt. Ingenting i vår konstitution förhindrar heller på något sätt Konungen att agera på det sätt som skett och i synnerhet då det genomförts på Regeringen uttryckliga hemställan. Ur detta perspektiv blir det rent tramsigt när så kallade "experter" söker misstänkliggöra konungens ingripande.

Denna fråga visar på Monarkins vitala betydelse för Riket.

Leve Monarkin!

Leve Konung Carl XVI Gustaf och hans hus

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

torsdag 19 mars 2015

Entlediga statsrådet Wallström

Statsrådet Wallström, den mest inkompetente och oduglige utrikesminister, som någonsin suttit vid Konungens rådsbord, har under sin korta ämbetsperiod lyckats rasera rikets relationer med hela Mellanöstern, såväl staten Israel såsom hela samfundet av Arabstater. Det olycksaliga förloppet, som endast orsakats av statsrådets obefintliga diplomatiska färdigheter och infantila - ja intill ren dumhet gränsande - plakatpolitik, börjar nu få allt allvarligare konsekvenser.

Att statsrådet, genom sitt oskickliga och höginkompetenta agerande, allvarligt skadat rikets förmåga att under en lång tid spela någon som helst roll i den internationella politiken må vara en sak. Värre är att statsrådets infantila dumheter nu synes få kännbara konsekvenser för den för riket så vitala exportindustrin. Enligt Svenska Dagbladet framför, i perspektivet av den eskalerande visumsituationen, den framstående industrimannen direktör Wallenberg följande:

"Det saudiska beslutet innebär en allvarlig skärpning av situationen. Beslutet kommer att få omfattande konsekvenser för svenska företags möjligheter att genomföra affärer och att därmed ha en påverkan på plats i Saudiarabien"

Sanningsord framföres ock av fru Batra, Moderata samlingspartiet ordförande, och fru Enström, Moderata samlingspartiet utrikespolitiska talesperson tillika kapten i Amfibiekåren, i en läsvärd Brännpunktsartikel. Här framföres bland annat följande

"Utan att vika från centrala nationella intressen och för Sverige centrala principer måste man agera och uttala sig på ett sådant sätt att andra länders företrädare lyssnar på oss. I en värld där långtifrån alla länder är rättsstater och demokratier kan man inte heller alltid välja vem som är ens samtalspart."

Ovannämnda utsaga, som är ett grundfundament för alla som tar sig för att ägna sig åt diplomati, synes vara helt okänt för rikets höginkompetente och från ett diplomatiskt perspektiv helt oduglige utrikesminister, statsrådet Wallström.

Statsminister Löfven måste nu, för att begränsa den skada som orsakats riket, skyndsamt och ofördröjligen entlediga statsrådet Wallström. Riket kan icke ha en utrikesminister vars diplomatiska färdigheter icke ens uppfyller de krav, som bör ställas på en honorärkonsul i en landsortsstad belägen i en avlägsen bananrepublik.

Istället bör statsminister Löfven söka övertala vice generalsekreteraren i Förenta Nationerna, den högkompetente diplomaten herr Eliasson att upptaga ämbetet såsom rikets utrikesminister. Det är stor skada att icke statsministern tog detta mått då han bildade sin regering. En erfaren diplomat, som herr Eliasson, hade aldrig någonsin ställt till med en sådan fundamental oreda i utrikesrelationerna, som det höginkompetenta statsrådet Wallström på kort tid orsakat.

lördag 14 mars 2015

Preussisk hjälte hyllad

Innevarande år är det 70 år sedan Andra Världskrigets avslutades och då mörkrets makter, i form av den vederstyggliga nationalsocialistiska regimen, kund avlägsnats. Många var de som föll offer för detta mörkers makt. År 1944 organiserades ett försök, under ledning av greve Stauffenberg, att störta mörkrets furste, tyrannen Hitler, ett försök, som dessvärre icke kund bringas till ett lyckosamt slut. I detta hedervärda försök deltog många monarkistiska officerare och bland de som stödde denna resning fanns Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Louis Ferdinand, Prins av Preussen, vilken enbart genom försynen undkom de vedergällningar, som efter resningens misslyckande iscensattes av tyrannen. Planen var att Hans Kejserlig och Kunglig Höghet, efter en övergångsperiod, skulle bestiga den tyska tronen och därigenom tillföra den enande kraft som Tyskland var i största behov av efter det att mörkrets tid bringats till ända.


Friherre Kurt von Plettenberg (1891-1945)

En annan av de hjältar som deltog i sammansvärjningen mot tyrannen var det preussiska hovets Generalfullmäktige Friherre Kurt von Plettenberg, vilken ock vara nära förtrogen med Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Kronprins Vilhelm, Kronprins av Preussen. Friherren greps så sent som i mars 1945 på slottet Cecilienhof, den tyske Kronprinsens residens i Potsdam, varifrån han fördes till Gestapos ökända högkvarter på Prins Albechtgatan i Berlin. På väg till ett förhör lyckades Friherren övermanna sina vakter och sprang därpå ut från ett fönster på fjärde våningen varpå han efter fallet avled. Syftet var att icke under Gestapos förhör riskera röja förtrogna som ingått i sammansvärjningen mot tyrannen, en sammansvärjning vilket bland sina tillskyndare sannolikt ok haft Kronprinsen.

Friherre Kurt von Plettenberg var således en oegennyttig hjälte, som offrade sitt liv för att skydda andra.


Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Gerorg Fredrik, Prins av Preussen

Det preussiska hovet har låtit meddela att det preussiska Konungahusets överhuvud och den rättmätige arvtagaren till Tysklands kejsartron, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, den 10 mars deltog i högtidlighållandet av Friherrens dödsdag och härvid nedlade en krans på graven.

tisdag 10 mars 2015

Icke blott den taffliga ministären Löfvens utrikesminister visar prov på största inkompetens

I några tidigare anmärkningar på detta Forum har inkompetensen hos den taffliga ministären Löfvens utrikesminister uppmärksammats. Dessvärre är det fler statsråd, som visar största prov på stor oskicklighet och en argumentationsförmåga, som icke ens skulle stå sig emot den retorik vilken understundom förs av den yngre generationen på lekskolor och andra likartade inrättningar. Ett exempel på detta utgörs av chefen för Finansdepartementet, statsrådet Andersson.

En, som fäst uppmärksamheten på och skärskådat på statsrådet Andersson förmåga att föra en stringent och logisk argumentation är ledamoten av Europaparlamentet, herr Hökmark, som i en krönika mycket tydlig avslöjar statsrådet Andersson intill ren infantilitet bristande förmåga att argumentera. Herr Hökmarks krönika rekommenderas varmt för närmare reflektion.

Det är i sanning en gåta hur statsminister Löfven på sätt som skett kallat så många höginkompetenta och oskickliga personer att sätta sig på statsrådstaburetterna. Man tar sig för pannan!

måndag 9 mars 2015

Utrikespolitisk inkompetens

Utrikespolitik är icke enkelt. Först krävs att tydliga mål sätts upp. Utifrån dessa bör sedan en nogsam analys av ifrågavarande politiska situation och av de parter, som verkar i den kontext inom vilken utrikespolitiken skall föras, ske. Härpå sätts diplomatiska strategier upp för hur önskade mål skall kunna uppnås. Sedan tar det diplomatiska hantverket vid vilket kräver såväl fingertoppskänsla som en fortsatt nogsam analys av den aktuella kontexten. I detta finns en fyllig verktygslåda att använda vilken såväl kan innehålla skarpa markeringar såsom en mera lågmäld dialog. En skicklig utrikespolitiker, som exempelvis förra statsrådet Bildt, har förmågan att välja de verktyg, som är bäst lämpade, i den aktuella situationen, för att nå målet.

Skicklighet är dessvärre icke något som så långt kännetecknat vår nuvarande utrikesministers, statsrådet Wallströms, korta ämbetstid. Inget av de utrikespolitiska och diplomatiska fundamenta, som kort beröres ovan, kan på något sätt sägas ha kännetecknat utrikesministerns gärning. Aldrig torde någon av rikets utrikesministrar på så kort tid begått fler fatala misstag än statsrådet Wallström. Tafflighet, inkompetens och ett på alla sätt obetänksamt agerande är tvivelsutan de karakteristika vilka bäst passar att beskriva utrikesministerns värv.

Den taffliga ministären Löfven, som likt de forna ministärerna Palme, drivs av föreställningen att ju mera fjärran en stat befinner sig ju mer betydelsefull är utrikespolitiken gentemot nämnda stat. I detta har man, tvärtemot den skickliga och hedervärda ministären Reinfeldt, lagt mindre fokus på vårt närområde och sökt sig allt mer fjärran bort.

Två storvulna mål har satts upp i den taffliga ministären Löfvens utrikespolitik. Det ena är att söka få inträde i Förenta Nationernas säkerhetsråd, en på grund av sin vetorättskonstruktion fullständigt tandlös och därigenom i det närmaste betydelselös institution. Det andra är att söka spela en aktiv roll i den komplexa situationen i Mellanöstern.

Det faktiska resultatet av Mellanösternpolitiken är att utrikesministern på kort tid icke blott lyckats få sig förklarad som persona non grata i staten Israel utan ock lyckats utsätta sig för samma smälek gentemot Arabförbundet, där dörren smälldes igen mitt framför statsrådet Wallströms näsa på ett sätt som visar att utrikesministern totalt saknat förmågan att analysera och läsa den faktiska situationen. Här lurades utrikesministern i en fälla, gillrad av sådana, som till skillnad från vår taffliga utrikesminister, behärskar det diplomatiska spelets verktygslåda. Sic vilket fiasko!.

Med ovanstående icke sagt att situationen i Mellanöstern icke är djupt bekymmersam eller att det icke skulle finnas anledning att i flerfaldiga avseenden djupt kritisera Saudiarabien. Problemet är att den politik, som den utifrån diplomatisk begåvning klent utrustade utrikesministern för, leder i rakt motsatt riktning och omöjliggör att vårt land ens på ett marginellt sätt skulle kunna bidra till en utveckling i positiv riktning.

För att sammanfatta synes det som att en ordinär honorärkonsul, stationerad i en avlägsen landsortsstad i en bananrepublik, torde ha minst lika stora diplomatiska kvaliteter som statsrådet Wallström.

fredag 27 februari 2015

Den taffliga ministären Löfvens djupa utrikespolitiska oskicklighet

Ministären Löfven, den taffligaste ministär som någonsin torde suttit på rikets statsrådstaburetter, visar åter sin stora oskicklighet på utrikespolitikens område. Utrikespolitik är ett synnerligen viktigt område då det är genom denna, som viktiga relationer - såväl säkerhetspolitiskt som handelspolitiskt - såsom stabilitet och goda relationer skapas.

God utrikespolitik kräver att densamma förs på ett sätt, som ger förtroende i omvärlden. Nuvarande ministär med dess taffliga statsminister och höginkompetenta utrikesminister synes nu göra tvärt emot och agera på ett sätt som på intet sätt, som ger allt annat än förtroende. Inför öppen ridå låter man fraktionsstrider utspela sig, såväl inom det socialdemokratiska arbetarpartiet som gentemot koalitionspartnern, det från ett utrikespolitiskt perspektiv amatörmässiga och intill ren dumhet gränsande infantila, miljöpartiet. Frågan gäller, som bekant, ett avtal med Saudiarabien.

Grunden för all relation är att ett avtal skall hållas. Den som ingår ett avtal måste, för sin trovärdighets och anseendes skull, stå vid detsamma så länge den andra parten icke begår avtalsbrott. Allt annat agerande skadar djupt rikets förtroende vilket ock den, till skillnad från efterträdaren, högkompetente förre utrikesministern herr Bildt tydligt låtit framföra.

Förvisso synes den taffliga statsministern och den höginkompetenta utrikesministern driva uppfattningen att avtalet skall förlängas. Det hela synes främst vara motiverat av att man inriktat utrikespolitiken på symbolhandlingar och plakatpolitik, istället att såsom tidigare regering agera för uppnå reellt inflytande, och nu vill erhålla en plats i Förenta Nationernas säkerhetsråd, en tandlös institution där stormakterna blockerar varandra. Dock är det svårt att se hur den taffliga statsministern och den höginkompetenta utrikesministern skulle lyckas föra en förlängning av avtalet i hamn. Frågan torde, om den ställs till sin spets, leda till en kabinettsfråga från det utrikespolitiskt amatörmässiga och intill ren dumhet gränsande infantila miljöpartiet.

Man tar sig för pannan för denna tafflighet, inkompetens och oskicklighet.

fredag 20 februari 2015

Gratulationer på Högtidsdagen


Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Leonore, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Gotland 
(copyright kungahuset.se)

Från detta Forum framföres de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Leonore, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Gotland, på hennes ettårsdag.

Hertiginnan är nummer fem i Rikets tronföljd. Med största glädje noteras ock att Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, med familj nu åter tagit sitt residens innanför Rikets gränser. Härigenom torde Successionsordningens statuter om tronarvingars uppfostran vara uppfyllda.

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Leve Monarkin!

Leve Konungen!

måndag 26 januari 2015

Herr Sjöstedts hyckleri

Den genuina ilskans och oförskämdhetens man, herr Sjöstedt har, såsom den högröde populist han är, höjt det likaledes högröda grekiska populistpartiet Syriza till skyarna. Ett parti som i sin stora dumhet och totala inkompetens tror sig kunna diktera villkoren för de som utställt lån till Grekland för att rädda detta arma land från statsbankrutt. Guld och gröna skogar har utlovats det grekiska folket utan någon som helst täckning i reell finansiering. Det hela är så till den grad skamligt och tarvligt att ord saknas att beskriva.

Nåväl, då utslaget i nämnda val, trots de skamliga och tarvliga populisternas vidlyftiga och fullständigt orealistiska löften, icke resulterat i en majoritet i parlamentet har partiet tvingats att söka en koalitionspartner. Den partner, som det skamliga och tarvliga partiet valt för att kunna tillförsäkra sig regeringstaburetterna är partiet Oberoende Greker, ävenledes detta ett populistiskt parti. Utifrån perspektivet att lika barn leka bäst, i relation till populism, är detta måhända icke så särdeles märkligt.

En närmare skärskådan av Oberoende Greker ger dock vid handen att nämnda parti i migrationsfrågor synes vara än mer halsstarrigt än vårt eget populistiska nationalistparti, Sverigedemokraterna, ett parti som den ilskne och för stor oförskämdhet beryktade ordföranden för det före detta kommunistpartiet, herr Sjöstedt, som bekant icke har särdeles mycket till övers för.

I största hyckleri och inkonsekvens förklarar den ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt, i dagens utgåva av Dagens Nyheter att han icke ser minsta problem i den grekiska populistkoalitionen. Sic! Vilket hyckleri!