lördag 23 augusti 2014

"Ship to Gaza" stöder antisemtism

Organisationen "Ship to Gaza", vars främsta syfte är att stödja den vederstyggliga och avskyvärda terroristorganisationen Hamas, en organisation som överöser staten Israel med raketanfall och som medvetet utsätter Gazas civilbefolkning för största fara genom att placera militära installationer mitt bland civilbefolkningen, har nu tydligt visat på stöd för antisemitism.

Enligt Svenska Dagbladet samarbetar "Ship to Gaza" med den turkiska "hjälporganisationen" IHH. Presidenten för nämnda antisemitiska organisation, en herr Yildirim, har uttalat följande enligt vad som refereras i Svenska Dagbladet:

"Yildirim sa ”om turkiska judar inte får stopp på Israels agerande kan fruktansvärda saker ske” och att ”sionisterna riskerar de turkiska judarnas framtid, vi kan inte lägga band på våra ungdomar längre”. Han uppmanade även judiska turister som är rädda för Hamas att inte komma till Turkiet."

Ovannämnda uttalanden är otvivelaktigt antisemitiska vilket vitsordas av historikern vid Stockholms Universitet, doktor Fleischer. Doktor Fleischer menar att herr Yildirims ord är antisemitiska och låter uttala:

"Det är klara exempel på kollektivt skuldbeläggande där judar görs ansvariga för Israels politik. Det är även illa dolda hot. ”Judiska turister som är rädda för Hamas ska inte komma till Turkiet” uppfattar jag som en klar legitimering av våldshandlingar"

Såsom brukligt är försöker organisationen "Ship to Gaza", genom en ledande företrädaren, kommunisten Feiler, själv tillhörigt det hedervärda judiska folket, sprida dimridåer. Dock agerar kommunisten Feiler, såsom tydligt framgår enligt ovan, mot bättre vetande.

Hamas är och förblir en terrororganisation, som helt och fullt är ansvarigt för den sorgliga situationen i Gaza. Varje vapenvila har brutits genom nya raketattacker från Hamas. Nyligen visade ock Hamas tydligt att man använder terrorn som vapen. Helt utan vederhäftig rättegång lät man för någon dag sedan avrätta 18 påstådda medhjälpare till staten Israel.

Leve staten Israels rätt att existera!

Leve det hedervärda Judiska Folket!

onsdag 6 augusti 2014

Konungen besöker katastroforten


Konungen tillsammans med Räddningspersonal

Denna dag har Hans Majestät Konungen skyndsamt begivit sig till orten för den katastrofala skogsbrand som härjar i Västmanland för att närmare låta sig underrättas om situationen. Konungen har i ett pressmeddelande, vilket kungjordes förliden gårdag, låtit meddela att han erhåller kontinuerlig uppdatering rörande lägesutvecklingen från Landshövdingen. Konungen låter ock uttala följande:

" – Det här är en av de största skogsbränderna i Sverige i modern tid. Jag känner djupt med berörda människor som har uppmanats att lämna sina hem. Skogsbranden slår hårt mot många markägare och andra som ser sin skog och mark bli helt förstörd. 

 – Jag förstår också att det är en mycket tuff situation för alla som sliter med släckningsarbetet och med brandens följder"

I katastrofsituationer, såsom den nu ifrågavarande, står de klart att Konungen, såsom oväld och samlande företrädare för rikets alla innebyggare, har en synnerligen viktig roll, som aldrig kan tagas av någon politiskt utsedd företrädare vilken aldrig kan företräda hela folket på det sätt Konungen gör. 

tisdag 5 augusti 2014

Det Kejserliga Ryska Husets Överhuvuds, Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland. Deklaration i anledning av 100-års minnet av Första Världskrigets utbrott


Deras Kejserliga Högheter Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland, det Kejserliga Ryska Husets Överhuvud, med arvinge Storfurst Georg, Storfurste av Ryssland

Det Kejserliga Ryska Husets Överhuvud, Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland, låter i anledning av 100-års minnet av Första Världskrigets utbrott, deklarera följande:

Mina kära landsmän, 

Ett sekel har passerat sedan den dagen då världen kastades i det allra första globala kriget, som släckte över 22 miljoner människors liv och orsakat fruktansvärt lidande och förstörelse. Kriget ändade fyra europeiska imperier och etablerade ett nytt system av internationella relationer. 

Även om Tyskland, Österrike-Ungern och det Osmanska riket föll till följd av deras nederlag i ett krig som de började, var det ryska imperiet öde än bittrare och outgrundligt. 

Vår regering gjorde allt i dess makt att förhindra den upptrappningen, som orsakas av det skurkaktiga mordet i Sarajevo, av Arvtagaren till den Österrikisk-Ungerska tronen, Ärkehertig Franz Ferdinand. Tyvärr, var alla ansträngningar var förgäves. Österrike-Ungern förklarade krig mot Serbien och drog samman en stor krigshär på gränsen till Ryssland. För att garantera Nationens säkerhet utfärdade den Helige Kejserlige Passionsbäraren, Tsar Nikolaus II, order om allmän mobilisering av Rysslands väpnade styrkor. Tyskland nyttjade denna mobilisering såsom ursäkt för att förklara Ryssland krig den 19 juli / 1 augusti, 1914. 

Rysslands tappra Kejserliga Armé och Flottan, och hela Nationen, steg trädde i försvar för sitt Fädernesland.. Ryssland höll sina fördragsenliga skyldigheter gentemot sina allierade i ententen och vägrade att överge de Nationer och de Folk som förlitade sig på Rysslands skydd. Svårigheterna och nederlagen i krigets första skeenden var till stor utsträckning övervunna, särskilt efter augusti 1915, då Kejsaren personligen övertog befälet över Armén. Frontens främre linjer gick långt från huvudstaden och från viktiga befolkningscentra i imperiet. Bakom våra linjer, fanns stora svårigheter, orsakade av krigstida förhållanden, men på det hela var ändock förhållandena på en dräglig nivå. I början av 1917, vände kriget till förmån för ententen; och Ryssland, som på mångfaldiga sätt bidragit till trippelalliansens besegrande, förberedde sig för att skörda frukterna av sina krigstida uppoffringar. 

Det var i det ögonblicket som vårt land behandlades ett dråpslag inifrån. Genom att utnyttja Kejsarens frånvaro från huvudstaden, orsakad av hans orubbliga vilja att stå längst fram, hetsade oppositionen till upplopp i huvudstaden, genom mord på officerare och poliser eskalerade det hänsynslösa våldet. En allians av brottsliga grupper, bestående av egennyttiga politiker och officerare som hade brutit sin ed, statte igång ett ett händelseförlopp som ledde till nationell tragedi revolution. Mitt i detta främmande krig isolerades Kejsaren-Guds Smorde, Statschefen och Överste Krigsherren och tvangs under stora påtryckningar från sina befälhavare vid fronten att abdikera och nedstiga från tronen​​. Ledarna för revolutionen övertygade Kejsarens broder, Storfurst Michael Alexandrovich, att uppskjuta accepterandet av tronen tills dess en konstituerande församling hade sammankallats för att besluta om formerna för det framtida ryska regeringen. Och så bröts banden till den urgamla Ryska Staten. 

Naturligtvis hade det förrevolutionära Ryssland allvarliga sociala och politiska problem, och folket hade legitima skäl att klaga. Dock, försöket att lösa dessa problem genom att störta den legitima regeringen, särskilt i krigstid, kan icke ses som annat än ren galenskap. 

Händelseutvecklingen urartade som den gör i alla revolutioner. Nationen, som har berövats sina historiska symboler, störtades i kaos, som endast tjänade till att stärka bara tjänat till att stärka de extrema terroristpartierna. Radikalisering av politiken ledde till att regeringen bestående av moderata och liberala revolutionärer avsattes och till maktövertagande mycket mer extremistiska partier, som öppet sökte sitt Fäderneslands nederlag i kriget och vars slagord krävde omvandlingen av kriget från en strid mot utländska fiender till ett inbördeskrig-det mest fasansfulla, fruktlöst och destruktivt slaget av krig. 

Revolutionen störtade vårt land i blodigt kaos och tillintetgjorde alla våra militära segrar och gjorde alla våra många uppoffringar meningslösa. 

Olyckligtvis firade de härskande kretsarna i de länder som ingår i ententen hösten deras allierades, det ryska imperiets, fall nästan lika mycket som de firade nederlaget för trippelalliansen. Första världskrigets segrade trodde att, efter att ha befriats från sina fördragsenliga skyldigheter till Ryssland och från skyldigheten att ta hänsyn till Rysslands historiska geopolitiska intressen, skulle de bli de obestridda härskarna i världen. Senare händelser visade på den fullkomliga galenskapen och kortsyntheten i denna principlösa och förrädiska politik. 

Det system som skapades av fredskonferensen i Paris 1919, som hölls utan deltagande av Ryssland, var från början skakig och instabil. I stället för att återupprätta en internationell maktbalansen, gav det upphov till ny och djup fiendskap och inneslöt i sig själv fröet till den ännu blodigare Andra Världskriget, samt en mångfald andra internationella kriser, av vilka många fortsatt till våra dagar. 

Under tiden, skapade i Ryssland en totalitär och ateistisk regim, som var öppet fientlig till de andliga värderingar och ideal som hade tagit form under loppet av många århundraden. Minnet av det som före revolutionen ansågs ärorika och heroiska, förstördes och raderades medvetet. Första världskriget, som det hade kommit att kallas vid det andra stora fosterländska kriget, vars syfte var att rädda civilisationen deklarerades  nu deklarerat såsom ett "meningslöst imperialistiskt krig." Under långliga tider skymfades och ignorerades de heroiska bedrifter Rysslands soldater och officerare uträttade under åren 1914-1917. Soldattjänst under åren av första världskriget var icke något som rönte respekt och tacksamhet, utan utgjorde istället källan till misstänksamhet. Nästan alla gravar och minnesmärken över de fallna gick ett sorgligt öde tillmötes då de:barbariskt skändades. 

Ryska veteraner från första världskriget, som tvangs i exil efter revolutionen mötte också många orättvisor. De behandlas ofta icke som lidande bröder-i-vapen i de länder där de hittade en fristad, utan såsom ovälkomna främlingar. Få ville minnas det höga priset den ryska armén betalat i blod för att rädda dagen vid Marne, Verdun, på den rumänska fronten, och så vidare. 

Dock lojalitet, heder, och offer-dessa är odödliga. 

Och nu har tiden kommit då händelserna i Ryssland under första världskriget håller på att skärskådas utifrån ett opartiskt perspektiv, då hjältedåd möter uppskattning, och när försvararna av Fäderneslandet äntligen ges rättmätig ära och erkännande. 

Dagens ryska ledare uppmärksammar våra förfäders bedrifter. Befälhavarna för Rysslands väpnade styrkor, prästerskapet och ledande personer inom vetenskap, kultur och ekonomi understödjer olika anstalter som syftar till minne av Första Världskriget. Och viktigast av allt viljan att återvända till det "glömda kriget" och dess historia har åstadkommit en resonans i hjärtat på miljoner av våra landsmän. Det är viktigt att detta icke bleknar bort efter minneshögtidernas slut utan fortsätter för evigt. 

Vi kommer, under de kommande åren fram till 2018,  att högtidlighålla 100-årsdagen av berömda strider i Första Världskriget. Vi firar icke i sig eftersom vi berövades vår del i segern, snarae reflekterar vi över årsdagen, analyser allt som skedde då, och det som hände efteråt under loppet av ett sekel. 

Alla årsdagar, även de som firar minnet mycket lyckligare händelser, ges till oss i första hand så att vi kan ägna vår uppmärksamhet åt den historiska händelsen och dra lärdom av densamma. 

I diskussionerna om vad som skedde för 100 år sedan, kommer vi säkert få höra många olika åsikter. Alla synpunkter må få uttryckas, så länge de stöds av vederhäftiga vitsord. Dock finns vissa slutsatser som, vi skulle önsla, kunde delas av alla, oavsett skillnader i politisk övertygelse. 

Ryssland måste alltid vara stark och resolut stärka sin krigsmakt. Men även när vi vidmakthåller en god förmåga hos det militära försvaret, måste vi beakta att den största makten över en nation icdke ligger i antalet eller förmågan hos dess vapen, trots vikten av båda, utan i enheten hos folket och beslutsamhet i deras ande. Mirakulös militär teknik eller skickliga politiska och militära ledare kan icke rädda en nation om medborgarna har förlorat de ideal och den känsla av gemenskap, som de ärvt från tidigare generationer. Samtidigt kan vare sig fiender eller svekfulla "vänner" skada oss om vi i våra hjärtan bevarar en orubblig tro på Gud, patriotism och hängivenhet till våra traditionella värderingar. 

Högtidlighållandet av minnet av Rysslands tappra krigare och beundra deras hjältemod hindrar oss icke från att samtidigt att alla krig som onda. Krigarens bedrifter må vara stora, men Fredsmäklarens är ännu större. Ack, fred och säkerhet är extremt ömtåliga saker. Tragedin som pågår framför våra ögon i dag i många länder-länder som tills helt nyligen var relativt välmående-visar hur lätt det är att förstöra och förskingra det som byggdes och samlades med stor ansträngning. Vi får aldrig glömma att det Första Världskriget växte fram ur en lokal konflikt, att Andra Världskriget blev oundvikligt under förhållanden där den politiska eliten cyniskt fastställt öden för nationer och där hyckleriet blundade för brott som var kopplade till främlingsfientlighet och underblåste lågor av internationella fiendskap. 

Internationell stabilitet är icke möjligt utan ständig och full delaktighet från Ryssland för att upprätthålla densamma. Alla stormakter har sina egna intressen, och de konfronteras ofta varvid allvarliga konflikter om dessa intressen uppstår. Detta är predestinerat och oundvikligt. Dock har stormakterna givits ett särskilt ansvar för mänsklighetens öde - ett ansvar som kräver ömsesidig respekt och en vilja att lösa konflikterna genom förhandlingar och kompromisser, icke med våld. Varje försök att beröva Ryssland sin rätt och förmåga att vara en en like till andra ledande nationer i världen är skadligt och fruktlöst. Historien om Första Världskriget visar tydligt att även om sådana försök lyckas för en tid, lider över tiden till fördärvet för fler länder än vårt land. Svagheten i Ryssland är en katastrof, icke endast för dess medborgare, utan vid slutet av dagen, ett hot mot välfärden i hela världen. 

100-årsdagen av Första Världskriget påminner hela mänskligheten om farorna med en dubbelmoral i internationell politik, om farorna med obetänksamt sabelskrammel, i strävan efter absolut dominans, och att se det egna och andra folk enbart som objekt för omänskliga sociala experiment. 

Gud give att årsdagen för högtidlighållandet av årsdagen av Första Världskriget, i Ryssland och i alla suveräna stater som har uppstått ur forna Ryska Imperiet, blir ett tillfälle icke för storslagna fester utan för böner om vila för själarna som offrades i denna blodiga konflikt och om internationellt samarbete, så att det aldrig mer kommer att krävas offer för krig.

H.K.H. Storfurstinnan Maria av Ryssland 

Givet i Irkutsk, Ryssland, den 19 juli / 1 augusti 2014

lördag 2 augusti 2014

Kommunistiskt trams och dumhet

I en tidigare anmärkning på detta Forum berördes hur en våldsbejakande, till den människofientliga kommunistiska läran bekännande person, en fröken Farrokhzad, i radioprogrammet Sommar välvilligt givits tillfälle att plädera för politiskt våld och att ackompanjera detta med vederstygglig musik vars budskap bl.a. består i att Konungen och Hans Hus skall mördas. Nämnda program har ådragit sig icke mindre än 17 välförtjänta anmälningar till Granskningsnämnden.

Det synes nu såsom att fröken Farrokhzad blivit förtörnad för att några hedervärda personer dristat sig att ifrågasätta om Sveriges Radio är rätt forum att sprida fröken Farrokhzad människofientliga och djupt kränkande kommunistiska propaganda. I ett försök till motangrepp, som är så till den grad exempellöst att det visar på ren dumhet, gör fröken Farrokhzad sig själv till största åtlöje i det att hon till Granskningsnämnden låter anmäla det Sommarprogram, som Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Anna, Prinsessa av Bayern förestod. Grunden för anmälan är synnerligen oklar och grundas på något pladder om "strukturellt våld".

Från andra håll har Hennes Kunglig Höghets program rönt uppskattning och största erkännande. Redaktör Teodorescu skriver i Svenska Dagbladet:

Anna von Bayerns iakttagelser av svenskt debattklimat är knivskarpa. I några få meningar fångar hon de antiintellektuella strömningar som effektivt dövar åsiktspluralismen i "toleransens” namn.

Väl talat redaktör Teodorescu.

tisdag 29 juli 2014

Ansvaret vilar på Hamas

Idag tar statens Israels ambassadör, herr Bachman, till orda i en synnerligen upplysande och välavvägd debattartikel i Svenska Dagbladet rörande den förfärliga och djupt tragiska situation som råder i Gaza. De ståndpunkter och det som framförs i denna artikel är mycket viktiga och då särskilt i det ensidiga, och av diverse illasinnade vänsterkrafter ivrigt underhållna, debattklimat, som dessvärre råder i denna allvarsamma fråga.

Ambassadör Bachman börjar med att slå fast att Israel till fullo inser situationens allvar:

"Mot bakgrund av den asymmetri som råder mellan civila dödsfall i Israel och Gaza under den senaste konflikten är det lätt att sympatisera med Gazas civilbefolkning. Ingen vill se att oskyldiga civila skadas eller dör. Om detta råder internationell konsensus. Israel delar till fullo denna syn och gör i praktiken allt för att undvika civila dödsfall."

Skyddet av civilbefolkningen utgör en synnerligen viktig del av de internationella konversationer och den praxis, som är uppsatta att råda i militära konfliktsituationer. Problemet uppstår när någon systematiskt åsidosätter dessa principer genom att nyttja civilbefolkningen för syniska syften. Ambassadör Bachman beskriver detta på följande sätt:

"Varför dör palestinier i Gaza? Svaret är lika sorgligt som enkelt: därför att terrorister i Gaza förklarade Israel krig den 12 juni då de återigen lät raketerna urskiljningslöst regna över Israel. Efter tre veckor av israelisk återhållsamhet trappade Hamas upp situationen genom att avfyra 80 raketer på en dag. Hamas gav inte Israel något annat val än att svara på dessa attacker som medvetet riktades mot miljoner israeliska civila. 

Civila i Gaza dör därför att Hamas kallblodigt väljer att avfyra sina raketer från tätbefolkade områden. Avfyrningsramper och raketer avfyras och lagras i skolor, sjukhus och moskéer. Bara i förra veckan meddelade UNRWA att raketer påträffats i två skolor som används av FN. Då Israel varnar civila – just för att undvika civila dödsfall – beordrar Hamas civilbefolkningen att inte lämna farliga områden för att söka skydd utan i stället fungera som mänskliga sköldar för att skydda terroristerna."

Ovanstående är något som alla de illasinnade vänsteraktivister, vilka icke skyr några medel för att spy galla över staten Israel och det judiska folket, nogsamt och allvarligen borde besinna. Om dessa vänsteraktivister har någon uppriktig och verklig sympati för Gazas civilbefolkning borde man på det allra kraftigaste sätt fördöma Hamas. Hamas gör sig tvivelsutan skyldig till krigsbrott genom det sätt de nyttjar civilbefolkningen. Ambassadör Bachman fortsätter:

"Hamas vet att de inte kan besegra Israel militärt. Men de hoppas att internationell press på Israel i det långa loppet skall leda till organisationens uttalade mål, utplånandet av Israel. Denna extrema islamistorganisation bryr sig inte om något annat än sina fundamentalistiska och ideologiska mål. Den bryr sig inte om civila. För Hamas är israeliska civila måltavlor och palestinska civila verktyg."

Staten Israel har icke bara en rättighet, grundad på folkrätten, utan ock en skyldighet gentemot sina innebyggare att genomföra de anstalter som kräva för att förhindra de besinningslösa terroristattacker, som Hamas raketattacker innebär. I detta nödvändiga värv gör Israel det som står i dess makt för att skydda civilbefolkningen. Israel söker aktivt, såsom tydligt och klart framgår av Ambassadör Bachmans artikel, att så långt möjligt är söka evakuera målområden innan dess att verkanseld sätts in. Hamas svarar med att beordra civilbefolkningen att kvarstanna för att bli offer. Ett offer som sedan skall nyttjas för illasinnade syften - att skapa en opinion för staten Israels utplåning. Synismen i detta agerande är så stor och avskyvärd att ord saknas att beskriva.

Leve staten Israel och dess rätt att existera!

Leve det Judiska Folket!

fredag 25 juli 2014

Kommunistiskt våld

I föregående anmärkning reflekterades över hur en extremkommunist, fröken Farrokhzad, i Sveriges Radio tillåtits att applådera användningen av våld såsom politiskt medel och ävenledes gavs möjlighet att ackompanjera sitt förakt för människovärdet genom ett obscent och anstötligt musikstycke där budskapet är att Konungen och Konungahuset samt "borgarklassen" skall tagas av daga. Nu finns det de som hävdar att budskapet, som framfördes av nämnda näsvisa kommunistfröken, icke i alla delar skall tas alltför bokstavligt.

Att den människovärdeskränkande fröken Farrokhzads bestialiska budskap dock icke är tomma ord framgår med all önskvärd tydlighet av redaktör Arpis synnerligen upplysande inlägg i Svenska Dagbladet där terroristorganisationer, de brottsliga ligorna Revolutionära Fronten (RF) och Antifascistisk Aktion (AFA), visas begå brott mot hederliga medborgare vars enda försyndelse är att de icke omfattar den människofientliga kommunismen. Här framgår att företrädare för såväl Moderata Samlingspartiet som Liberala Ungdomsförbundet överfallits. Exempel på detta redovisades ock för en tid sedan i televisionsprogrammet Uppdrag Granskning. Det är således en missuppfattning att de kommunistiska ligorna, RF och AFA, enbart skulle ägna sin brottsliga gärning mot företrädare för rasistiska organisationer.

Kommunismen är sådan att den icke accepterar något annat än sin egen blodsbesudlade lära. Allt annat skall krossas. Ett skådeexempel på detta utgörs av det kommunistiska maktövertagande i Ryssland 1917. Här var inga medel - mord, tortyr, gisslantagande, lögner, svek och största oärlighet - främmande för den grymme, bestialiske och från människokärlek helt befriade folk- och barnamördaren Lenin. Samme Lenin, otvivelaktigt en av världshistoriens mest avskyvärda och förkastliga existenser, hyllas av de våldsbejakande kommunistiska ligorna och dess försvarare.

Att den brottsliga verksamhet, innefattande politiskt betingat våld, som utövas av de kommunistiska ligorna är fullkomligt oacceptabelt i en rättsstat är en självklarhet. Vi vet ock att ifrågavarande avskyvärda kommunistiska brottslingar icke är särdeles många till antalet. Det som dock måhända är än mer allvarligt är att de kommunistiska ligornas brottsliga verksamhet på olika sätt förminskas och bortförklaras i stora delar av den mer accepterade vänstern. Vi ser detta på kultursidor, icke minst os Aftonbladet men herr Arpi fäster ock uppmärksamheten på en ledarskribent i den socialdemokratiska tidningen Västerbottens Folkblad. De som på detta sätt, med olika medel, försvarar de kommunistiska ligorna är att se som medlöpare och befrämjare av den brottsliga verksamheten.

Rättsstaten måste stå orubbligt fast mot de kommunistiska ligornas våld och icke på minsta sätt acceptera det samma. De kommunistiska ligornas medlemmar är blott och bart simpla brottslingar, som skall näpsas och avstraffas på alla de sätt lag förmår.

torsdag 24 juli 2014

Hatisk kommunistisk våldspropaganda i Sveriges Radio

Med största bestörtning kan konstateras att Sveriges Radio välvilligt upplåtit utrymme i etern, inom ramen för det vanligtvis lyssningsvärda programmet Sommar, då man låtit en extremkommunist, fröken Farrokhzad, sprida människofientlig kommunistpropaganda. I nämnda program nöjde sig icke ovannämnda kommunistfröken att enbart verbalt applådera politisk betingat våld och hat mot rättsstaten utan lät ock uppspela ett "musikstycke" framfört av den extermkommunistiska och människovärdeföraktande sånggruppen "Ebba Grön".

För att belysa extremiteten i nämnda näsvisa kommunistfrökens outsägliga förakt och bristande respekt för människovärdet citeras nedan musikens text:

"Ja!
Ja ja, ja hatar hela borgeligheten
ja ja, ja hatar hela kungahuset
ja vi, vi ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss

Ja ja, ja svär utifrån mitt hjärta
att vi från förorterna ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss

Ja ja, ja hatar prins Bertil å Carl-Gustav
ja ja, ja hatar Zarah Leander
ja vi, vi ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss

Ja dom tål lite bly i nackarna
ja dom tål lite bly i nackarna

för vi, vi ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss

vi, vi ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss

ja vi, vi ska beväpna oss"

Det är med största vånda ovanstående citat görs i det att det är obscent och i högsta grad anstötligt. Dock har bedömningen varit att citatet är nödvändigt för att belysa vidden av den stora förbrytelse som Sveriges Radio gjort sig skyldigt till genom upplåtandet av utrymme för den hatiska extermkommunisten fröken Farrokhzad.

Texten, som explicit smädar såväl Konungen i egen person som hela Konungahuset på ett synnerligen anstötligt vis, uppmanar tvivelsutan till användande av dödligt våld genom formuleringen "Ja dom tål lite bly i nackarna". Av historien vet vi att det icke sparats på bly i de vederstyggliga kommunistiska implementationer, som under förra århundrade plågade vår värld och som alltjämt, med repressiva metoder, klamrar sig fast vid makten i Nordkorea och på Kuba. Miljoner och åter miljoner är de människor som mördats, torterats, lemlästats och förtryckts genom den kommunistiska ideologi och praktik, som den hatiska extermkommunisten fröken Farrokhzad uppenbart förfäktar.

En av många (redan synes 16 anmälningar ha nått Granskningsnämnden) som reagerat synnerligen skarpt på det inträffade är den hedervärde riksdagsledamoten Axén, som uttrycker:

"Det är i allra högsta grad olämpligt att spela den typen av musik i public service. Att uppmana människor att skjuta andra i nacken hör inte hemma i radion"

Herr Axén har ock förklarat att han icke längre finner sig vara betjänt av Sveriges Radios högröda inriktning varför han, fullt försåtligt, sagt upp sin televisonslicens, det instrument som användes frö att finansiera utsändandet av ifrågavarande hatiska kommunistpropaganda. I sanning borde fler följa riksdagsledamoten herr Axéns lovvärda exempel.


Det är en stor skam att Sveriges Radio, som för hela sin verksamhet är beroende av medborgarnas välvilliga finansiella tillskott, agerar som skett genom att på allra värsta sätt svika vad man anförtrotts. Den ansvarige för programmet, herr af Klintberg bör genast och ofördröjligen avlägsnas från den tjänst han nu har och istället beredas arbetsuppgifter där han icke kan ställa till skada i det fall gällande anställningslagstiftning skulle förhindra det avsked, som synes fullt motiverat.

tisdag 15 juli 2014

Hamas vill icke fred

Den vederstyggliga terroristorganisationen Hamas avvisar det förslag till eld upphör i Gaza som framlagts av Egypten. Förslaget har däremot accepterats av Israel. Det hela visar mycket tydligt att terroristorganisationen Hamas, som med förtryck och repression behärskar Gaza, icke vill ha någon fred, det enda dessa jihadister suktar efter är staten Israels utplåning.

Från denna stund står det nu helt klart att Hamas ensamt är ansvarig för varje människoliv som spills och för varje människa som lemlästas i den djupt tragiska situation, som Hamas icke lyfter ett finger för att förhindra.

Ansvaret vilar ock tungt på alla de medlöpare, som applåderar Hamas terrorism. I vårt land finner vi dessa medlöpare icke minst i det förre detta kommunistpartiet, det så kallade Vänsterpartiet. En av nämnda partis företrädare, till tillhörig det hedervärda judiska folket men i sanning förrädisk mot detsamma, herr Feiler, spred i en debattartikel i Svenska Dagbladet sitt hat mot staten Israel och sin sympati för terroristorganisationen Hamas.

Idag får den mot sitt folk förrädiske kommunisten svar på tal i en mycket upplysande och välavvägd artikel författad av herr Öfverberg, ordförande i Samfundet Sverige-Israel. Herr Öfverberg ger här fakta mot de lögner vilka presenteras av terroristanhängarna. Rörande den så kallade "blockaden" av Gaza redovisar herr Öfverberg de sakliga förhållandena:

"Det pågår ingen blockad mot Gazaremsan. Kerem Shalom-övergången är, med periodvisa undantag, öppen för lastbilar med förnödenheter; mat, mediciner och medicinsk utrustning, bränsle och djurfoder. Utländska invånare, patienter som behöver medicinsk vård och andra med humanitära behov kan korsa mellan Israel och Gaza genom Erez-övergången. Förra veckan landade granater nära Kerem Shalom-övergången och en terrortunnel upptäcktes i närheten. Israel behöll övergången öppen och 180 lastbilar med varor körde in till Gazaremsan den dagen."

Herr Öfverberg är också tydlig med Hamas sanna avsikter i det att han förklarar:

"Och låt oss inte missta oss! Hamas politik gentemot Israel har inte det minsta att göra med de israeliska bosättningarna på ockuperad mark. Hamas inställning till Israel är oförändrad även om Israels regering omedelbart stoppar alla bosättningar. Bosättningarna är lätta att kritisera eftersom de är fel, men Hamas vill förgöra Israel även om de inte bygger fler bosättningar på Västbanken.

Israel utrymde Gazaremsan i augusti 2005. Sedan dess har det inte funnits några israeler där, varken civila eller militära. Trots detta har Hamas fortsatt terrorattackerna mot civila israeler. Sedan Israel drog sig tillbaka 2005, har cirka 9000 raketer och 5000 granater avfyrats mot Israel från Gazaremsan." 

Från detta Forum framföres ett entydigt och klart instämmande i herr Öfverbergs ståndpunkter. Väl talat herr Öfverberg!

måndag 14 juli 2014

Gratulationer på Födelsedagen

Från detta Forum framföres de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till vår högaktade Tronföljare, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, på Hennes 37:e födelsedag.


Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland 
(copyright kungahuset.se)

Högtidsdagen firades på Öland enligt den ordning som tillämpats sedan Kronprinsessans barnsben, d.v.s. med gratulationer och hyllningar vid Konungens Sommarresidens, Solidens Slott, med deltagande av Deras Majestäter Konungen och Drottningen, Hertiginnan av Östergötland samt Hertigen av Västergötland. Om aftonen genomfördes sedan ett större evenemang på Borgholms idrottsplats under närvaro av hela det Kungliga Huset.

Leve Kronprinsessan!

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Terroristangreppen fortsätter

Israels Utrikesministerium låter meddela att landet förliden gårdag utsattes icke mindre än 102 raketangrepp utförda av den vederstyggliga terroristorganisationen Hamas. Av nämnda angrepp kunde 22 oskadliggöras genom det högmoderna försvarssystemet Järnkupolen (en. Iron Dome). Var och en inser att ett stopp för dessa angrepp är ett helt nödtvunget villkor för att den nu eskalerande och tragiska utvecklingen skall kunna bringas till en ände.

I en anmärkning, som noterades på detta Forum under gårdagen, fästes uppmärksamheten på ett vettlöst agerande som flera ledande socialdemokrater, i naivitet gränsande till ren dumhet, visat prov på då de låtit sig beblandas med öppet antisemitiska företrädare. Utifrån detta är det högst glädjande att partiets ordförande, herr Löfven, synes ha en klokare och mer realistisk syn på den högst oroande situationen. Herr Löfven lät igår uttala:

"Nu fler än hundra döda palestinier och över 700 missil­attacker mot Israel. Hamas bär ansvar för att stoppa den dagliga raketbeskjutningen. Den upptrappade situationen efter kidnappningen av tre israeliska ungdomar måste brytas. Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig. Det är en enorm tragik att våldet eskalerar. Det är de civila som drabbas hårdast. Äntligen ett enigt FN-säkerhetsråd som uppmanar till nedtrappning och eldupphör. Dödandet, ockupationen och våldet måste få ett slut. Parterna bär ansvar för att återvända till förhandlingsbordet.”

För denna sin högst rimliga ståndpunkt har herr Löfven fått utstå mycken spott och spe icke minst från företrädare för det före detta kommunistpartiet, det så kallade vänsterpartiet. Här spyr den förre partiordföranden, leninisten herr Ohly, sin röda galla över herr Löfven och anklagar herr Löfven för att "fördärva arvet efter Palme". Något mildare i sin kritik är måhända det förre detta kommunistpartiets nuvarande ordförande, herr Sjöstedt, som dock, i sin stora enfald, framhärdar i att Israel i att "Israel har huvudansvaret för konflikten". Uppenbart är att herr Sjöstedts fattningsförmåga, avseende den under diskussion varande frågan, lämnar en hel del övrigt att önska i det att hans ögon synes blinda och hans öron döva då han icke förmår att ta till sig de omfattande raketangrepp som staten Israel utsätts för.

Även på andra håll framkommer kloka och av realism präglade reflektioner om den bekymmersamma situationen. Dagens Nyheters ledare av denna dag innehåller en kärnfull analys av situationen. Ur denna kan följande citeras:

"Asymmetrin är total. Israel är en demokrati. Där finns förvisso terrorister – till exempel de som brände den palestinske pojken till döds – och där finns extremister, till och med i parlamentet. Men den israeliska regeringen har inte någon önskan om att döda palestinska civila. I en hårdför vedergällningspolitik vinnlägger sig den israeliska militären trots allt om att varna civila innan de genomför bombangrepp mot platser där Hamasaktivister tros befinna sig.

Gaza däremot är i händerna på en terroristregim. Hamas består av våldsamma extremister som i religiöst raseri försöker utradera resterna av demokrati, individuell frihet, pressfrihet, kvinnors rättigheter och religionsfrihet. Den antisemitism som genomsyrar stora delar av Arabvärlden återfinns som i ett koncentrat hos Hamas. Det är en antisemitism som inte bara kan förklaras – och bortförklaras – av Israels hantering av befolkningen på de palestinska territorierna. Den har frodats i Mellanöstern sedan före andra världskriget. Hamas har genomfört otaliga terroraktioner i Israel sedan 1990-talet, med hundratals döda som följd, och på senare år genom oräkneliga raketbeskjutningar."

De oomtvistliga sanningar som deklareras i ovan citerade ledare är i sanning något som alla de hatiska Israelkritiker, icke minst inom det förre detta kommunistpartiet, det så kallade vänsterpartiet, borde reflektera över.

Leve staten Israel och dess rätt att försvara sin existens!