söndag 2 augusti 2015

Venezuela - ett av socialismens varnande exempel

Grekland är icke det enda varnande färska exemplet, som visar på socialismens totala oduglighet och fullständiga brist på lyckad praktik. Svenska Dagbladet fäster idag uppmärksamheten på ett annat socialistiskt totalfiasko - Venezuela. Trots landets synnerligen stora naturtillgångar, främst i form av olja, har landets socialistiska regeringar, först under den demagogiske presidenten Chavez och därpå under hans total inkompetente efterträdare, presidenten Maduro, fört landet till ruinens brant. Ja, så illa har man hushållat med landets resurser att icke ens papper till hemlighuset finns att tillgå.

Skälet det socialistiska fiaskot i Venezuela, likt överallt annars där den vederstyggliga socialismen fått härja är att man icke förstår att välmåga icke kan skapas utan idoghet och företagsamhet. Socialismen fäster största uppmärksamhet på att fördela medan den icke det ringaste vare sig förstår eller tar hänsyn till att om något skall fördelas så måste detta någonting ock skapas. Historien har visat att skapandet av resurser icke låter sig ske av sig självt. Gigantiska planekonomiska experiment, där idoghet och företagsamhet förbjudits och bespottats, har genomförts i såväl Sovjet och dess vasallstater som i Kina. Resultatet är entydigt - det fungerar icke.

Ändock försöker den totalinkompetenta venezuelanska regeringen sig på priskontroller, där producenterna icke får ersättning som täcker kostnaden för produktionen, vilket enbart leder till mindre produktion och brist. Detta är socialistisk dumhet i sin prydno.

Bevare oss för socialismen!  

Genealogiska förhållanden i Huset Habsburg

I dagens utgåva av Svenska Dagbladet berättas om Kejsar Frans Josef I sommarresidens Kaiservilla i Bad Ischl vilket alltfort innehas av Huset Habsburg. Artikeln anger dock enbart att nuvarande innehavare, Ärkehertig Markus Salvator, är ättling till Kejsar Frans Josef II men icke det faktum att detta är på spinnsidan genom hans farmoder, Ärkehertiginnan Marie Valerie, som var dotter till Kejsaren. Själv tillhör Ärkehertig Markus Salvator den Toskanska grenen av Huset Habsburg, och har plats 55 i den österikisk-ungerska tronföljden.

Förhållandena tydliggörs i nedanstående översikt:


lördag 1 augusti 2015

Sanningsord som icke faller värderelativistiska politiker i smaken

En präst i Svenska Kyrkan, pastor Lindahl, har förargat en, uppenbart värderelativistisk, socialdemokratisk så kallad kyrkopolitiker, fru Johansson Berg, för att han tagit bladet från munnen och öppet deklarerat:

"1. Homofob? Utan tvekan. 

Det som kvalificerar mig är att jag anser att ett äktenskap bara kan ingås av två personer av olika kön."

Denna självklara ståndpunkt, med vilken tecknaren av dessa rader högeligen instämmer i, har vredgat nämnda fru Johansson Berg till den grad att hon funnit för gott att anmäla pastor Lindahl till konsistoriet. I sin stora inskränkthet påstår fru Johansson Berg, som uppenbart endast läser varannan sida i sin Bibel, följande:

"Präster och andra ska jobba med förtroende och värdighet. Det blir ju helt omöjligt om man börjar agera som den här personen har gjort."

Att prästerskapets främsta uppgift är att predika Guds Ord, utifrån den Heliga Skrift, oavsett tidens stolliga nycker, förefaller icke ha haft ringaste vikt i fru Johansson Bergs resonemang.

För den som tagit del av den Heliga Skrift är det ställt utom varje tvivel att äktenskapet är mellan man och kvinna. Enligt Matteus 19 kapitel och 4-6 verser lär oss vår Frälsare följande:

"(4) Haven I icke läst att Skaparen redan i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna' 

(5) Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött'? 

(6) Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja."

Med vad rätt sätter sig fru Johansson Berg upp mot dessa ord från vår Frälsare? Innan fru Johansson Berg i sin stora inskränkthet ger sig in på tramsiga dumheter, som att anmäla en hedervärd pastor, som står upp för Guds Ord, borde hon själv studera Skriften och om hon icke finner sig nöjd med vad som står i denna begära utträde ur Kyrkan.

Problemet är icke pastor Lindahl utan värderelativistiska "kyrkopolitiker", som verkar utifrån tidens nycker och inte utifrån vad som förkunnas i den Heliga Skrift!

torsdag 30 juli 2015

Skammens Västtrafik

Västtrafik, ägt av Västra Götalandsregionen - således ett offentligt ägt företag - beter sig i en reklamkampanj på ett synnerligen lågt och förnedrande sätt. Genom anspelningar till Konungen söker man i sin nedriga snuskiga låghet att skapa uppmärksamhet. I sin ofattbart stora dumhet söker man relatera till en påstådd mätress till Konung Oscar II. Detta, som i sig är förtal av avliden person, är dock inget, som de smutsens reklammakare på något sätt låter framhålla på affischen. Syftet är uppenbart, att genom lögnaktiga och djupt kränkande anspelningar nyttja vår högaktade Konung, till skapa uppmärksamhet. Det går heller icke att utesluta att det hela påhejats av illasinnade och fega republikaner, vilka är ökända för sin stora oförskämdhet och sina djupt osakliga metoder.

För att visa hur grovt och förnedrande Västtrafiks oförlåtliga och djupt upprörande tilltag är publiceras nedanstående bild, som rent åskådningsmaterial (detta efter moget övervägande och med största respekt för dem som finner det stötande, till dessa framföres en ursäkt):


Den förtalande och djupt stötande reklamaffischen

Icke ens när den ansvarige, presschefen herr Lans, ställs till svars visas någon djupare ånger utan det hela viftas bort med något som närmast kan liknas vid en axelryckning. Beklämmande! Så här säger presschefen om den förtalade affischen.

"Den syftar ju på en lägenhet som Oscar II köpte till sin älskarinna på Linnégatan för länge sedan. Det är det den refererar till. Hela sightseeing-appen handlar ju om historiska händelser i Göteborg, säger Kristian Lans och tillägger: 

Sen är det förstås tråkigt att just den här affischen uppfattas som upprörande av en del människor. Men det har jag förståelse för, alla uppfattar saker olika."

"Sen är det förstås tråkigt..." vilken nonchalans, vilken dumhet. Det är uppenbart att herr Lans icke på något sätt är mogen eller kompetent till det uppdrag han anförtrotts. Ledningen för Västtrafik bör omgående skilja herr Lans från uppdraget som presschef. Istället för att kasta smuts på en Konung vore ett lämpligare uppdrag för den nonchalante presschefen att tvätta bort smuts och solk från bussar och spårvagnar. Här kunde han möjligen göra någon nytta.

Dessbättre synes Hovets jurister ha agerat och begärt ett möte med Västtrafik. Hovets jurister bedömer tilltaget såsom ett lagbrott vilket är en högst rimlig bedömning. Intill dess att en rättslig utredning sker måste Västtrafik ofördröjligen och utan minsta protest avlägsna den kränkande smuts - i form av reklamaffischer - som man lortat ned rikets andra stad med.

Jag spottar på Västtrafik och avsäger mig allt nyttjande av dess tjänster intill dess att vederbörliga och uppriktiga ursäkter offentligen framförts både till Konungahus och allmänhet!

onsdag 29 juli 2015

Kommunist beskylls för föräderi

I en anmärkning på detta Forum förliden måndag diskuterades kommunismens stora opålitlighet utifrån vad som skett i den grekiska tragedin. Nu meddelas att den förre finansministern, den oborstade och uppstudsige kommunisten, herr Varoufakis, anmälts för att ha planerat olagligt dataintrång hos den grekiska skattemyndigheten. Själv påstår sig herr Varoufakis att han hållit sig inom ramen för lagen men det synes ytterst märkligt att så skulle vara fallet. Det mesta pekar nu på att herr Varoufakis i sin stora desperation och bristande respekt för det grekiska parlamentets laga beslut gjort sig själv till en simpel dataintrångsbrottsling, en så kallad "hackare".

Monarkistisk utveckling i Ryssland


Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland, med hedersvakt ur Ryska Östersjöflottan

I Ryssland pågår otvivelaktigt en utveckling där en position sökes för det Ryska Kejserliga Huset. Husets Överhuvud, Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland, har förklarat som sin ståndpunkt att hon är villig att taga sitt residens i Ryssland, givet att det Kejserliga Huset erkänns såsom en officiell institution. Steg i denna riktning har observerats genom att regionrådet Petrov i Leningradregionen tillskrivit såväl Storfurstinnan som företrädare för det Romanovska Familjesällskapet. I denna kommunikation har föranstaltats om såväl legala förändringar som upplåtandet av ett kejserligt residens i Ryssland.


Storfurstinnan vid rekviem i Sankt Peter Paul katedralen i Sankt Petersburg där 5 års-minnet av Storfurstinnans moders, Storfurstinnan Leonidas, död högtidlighölls


Storfurstinnan nedlägger krans vid den okände soldatens grav i Novgorod

Att det Ryska Kejserliga Huset och dess Överhuvud anses som en kraft i Ryssland vittnar flerfaldiga besök från både Storfurstinnan och hennes son Storfurst Georg. Senast under juni månad besökte Storfurstinnan Sankt Petersburg, Novgorod och Kaliningrad (Königsberg). Här mottogs Storfurstinnan av såväl den Ryska Ortodoxa Kyrkan, som erkänner Storfurstinnan såsom det Kejserliga Husets Överhuvud, som den ryska statens representanter med guvernörer i spetsen. Ävenledes den ryska östersjöflottans befälhavare viceamiral Kravchuk tillhörde de som mottog Storfurstinnan.

Vid besöken lät Storfurstinnan förläna kejserliga ordnar och medaljer till den ryska statens representanter, till företrädare för den Ryska Ortodoxa Kyrkan samt till flerfaldiga andra som tjänar det Kejserliga Ryska Huset.


Storfurstinnan tar emot fartygschefen på fregatten Jaroslav den Vise

Sedan tidigare är Storfurstinnan beskyddare för den ryska fregatten Jaroslav den Vise i den ryska östersjöflottan. Vid ett besök på fregatten överlämnades en ikon. Dessförutan förlänades fartygschefen, örlogskapten Cherokov Sankt Nikolaus Undergörarens, orden. En kejserlig orden, som enligt dekret av 2001, får bäras på ryska uniformer. 

tisdag 28 juli 2015

Ompröva regelverket för villkorlig frigiving

Det har med rätta väckt stor upprördhet att en illgärningsman, dömd till 14 års fängelse för våldtäkt och mordförsök, efter blott 9 år, genom reglerna för villkorlig frigivning, åter får njuta frihetens sötma och detta trots att det synes finnas en avsevärd risk att nämnde illgärningsman återfaller till sitt högbrottsliga verk.

Den så kallade villkorliga frigivningen, uppenbart ett verk av värderelativistiska kriminalliberaler, regleras i Brottsbalkens 26:e kapitel och 6:e paragraf:

"När två tredjedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff, dock minst en månad, har avtjänats skall den dömde friges villkorligt, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. 

Om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning skall den skjutas upp enligt vad som framgår av 7 §. Vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning skall det särskilt beaktas om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten. 

Villkorlig frigivning får inte ske från fängelse som har dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller från ett förvandlingsstraff för böter."

I nämnda lagrum refereras icke till risk för återfall, även av beaktande till denna aspekt icke explicit uteslutes. Det som explicit framhålles är straffångens uppförande, vilket i sig icke är något att invända emot.  Dock är det ofattbart att lagstiftaren icke varit mer explicit i frågan om risken för återfall och detta i synnerhet som mången slem brottsling äger en avsevärd manipulationsförmåga.

Utifrån de förhållanden, som föreligger synes en lagändring nödtvungen. Dessbättre har detta uppmärksammats av ansvarigt statsråd, statsrådet Johansson, vilken föranstaltat om tillsättandet av en utredning i syfte att inkludera en farlighetsbedömning.

Det enda raka i denna fråga vore att vända på ordningen så att villkorlig frigivning blott kan komma i fråga om det finns synnerliga skäl innefattande ett synnerligen gott uppförande under straffets avtjänande och en grundlig utredning avseende farlighet efter vilken villkorlig frigivning endast kan förordas om risken för återfall befinnes obefintlig.

måndag 27 juli 2015

Om kommunisters opålitlighet

Häpnadsväckande uppgifter gör nu gällande att den hårdföra vänsterfalangen, en samling extrema kommunister, haft för avsikt att genomföra en kupp i syfte att kringgå de besluts som fattats av det grekiska parlamentet rörande. Vi vet ännu icke några detaljer om vad som planerats men den grekiska oppositionen har begärt en utredning.

I Grekland har en oduglig socialistisk regering, innefattande en hårdför kommunistisk kärna, fört landet till ruinens brant genom att ge vidlyftiga löften, som för varje sansad bedömare varit totalt orealistiska. I sin dumma halsstarrighet vägrade man inse omöjligheten att genom förhandlingar få andra europeiska länder, och därigenom i slutändan andra europiska länders medborgare, att ta på sig ansvaret för de skulder som tidigare grekiska regeringar, av skilda politiska färger, försatt landet i. Det hela slutade med att regeringen, ledd av den oduglige och dumme försteministern Tsipras, totalt tappade kontrollen. I sin desperation och ofattbart stora dumhet lät man utlösa en folkomröstning, där alternativen var synnerligen oklara, vilket enbart gjorde ont värre.

Knappt hade sista rösten räknats, i den oklara folkomröstningen, innan den oduglige och dumme försteministern Tsipras insåg att enda alternativet för undvikande av statsbankrutt bestod i att tillmötesgå de, högst rimliga krav, som ställdes för förnyade lån och undvikande av det värsta av scenarior. I denna situation tog det folkvalda grekiska parlamentet sitt ansvar och gav sitt bifall till det nödvändiga.  

Det var i denna situation, som den hårdföra vänsterfalangen - ett kommunistiskt pack - synes ha drabbats av revolutionär hybris och planerat en statskupp. Det folkvalda parlamentets legitima beslut var för dessa kommunister ingenting värt. Att man sedan icke hade kraft att sätta sina illasinnade revolutionära planer i verket är en annan sak men det visar att det alltfort finns största anledning att misstro kommunisters respekt för folkstyret. Historien har med all önskvärd tydlighet visat att kommunister blott och bart önskar implementera sina egna samhällsmodeller till vad pris det vara må. Uppenbarligen skiljer sig icke de hårdföra grekiska kommunisterna i detta avseende från andra avskyvärda kommunister.

Kommunismen är i sanning värd att förakta och bespotta!

söndag 26 juli 2015

Ildåden i Malmö

Illgärningsmän har sedan en tid, i total brist för respekt för sina medmänniskor, terroriserat Malmö med sprängningar och annat ofog. Nu synes statsrådet Ygeman ha vaknat och låter i sin stora förnumstighet kungöra:

"Nu måste de ansvariga gripas"

Tala om att slå in öppna dörrar. Med uttalanden av självklarheter av nämnda slag visar statsrådet Ygeman enbart sin stora villrådighet och svaghet. Det medborgarna förväntar sig att höra är hur Regeringen, genom föreslående av skärpt lagstiftning och strängare straff, avser att stävja de samhällsfarliga illgärningar, som sker i Malmö och annorstädes. Tro dock icke att detta är statsrådets linje, icke alls, istället uttrycker han förståelse för dessa missdådare och tar dem näst intill i försvar:

"Vi har haft tio femton år av stigande arbetslöshet, växande klyftor och sjunkande skolresultat. Det är klart att det färgar av sig på samhällsutvecklingen och därmed även på brottsligheten."

Vilket infernaliskt trams! Det må vara att många människor är drabbade av arbetslöshet men de allra flesta av dessa är hedervärda och högst hederliga medborgare, som aldrig någonsin ens skulle komma i närheten av tanken på att spränga handgranater och det på ett sådant sätt att tredje man kan skadas. Det finns icke något som på något sätt motiverar de missgärningar, som genomförts av simpla avskyvärda tjyvar och banditer. Detta faktum må statsrådet Ygeman ha fullt klart för sig.

Man tar sig för pannan inför den stora dumhet och det stora förakt mot brottsoffer vilken statsrådet uppvisar men icke förty är det ett uttryck för det socialistiska tankesättet att felet alltid är någon annans. I det socialistiska tänkesättet synes vart och ens otvivelaktiga egna ansvar icke ha någon större vikt. Bevare oss från socialismen!

De illgärningsmän, som begått de avskyvärda dåden i Malmö, har självfallet ett eget ansvar för det som skett. Det är synnerligen viktigt att de uppbringas, grips och lagförs för att näpsas med det strängaste straff lag förmår. Ifrågavarande straff torde vara att anse såsom allvarlig ödeläggelse. Om detta stipulerar det trettonde kapitlet och och tredje paragrafen i brottsbalken:

"Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott, flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för allmänfarlig ödeläggelse till fängelse, lägst två och högst åtta år. 

 Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år. 

 Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid."

De illgärningsmän, vilka icke är värda ett uns av sympati utan enbart förakt och som begått ifrågavarande brott bör näpsas med livstids fängelse. De är icke värda att någonsin mer njuta frihetens sötma och dessförutan kan samhället icke ta risken att de någonsin mer får vistas fritt bland bland hedervärda och ärliga människor.

Om socialismens oduglighet

Den grekiska tragedin ger oss återigen anledning att reflektera över socialismens oduglighet. Allt sedan pamflettisten Marx lät publicera sina kvasivetenskapliga och till delar fullständigt ovetenskapliga alster har människor ställt hopp till socialismen såsom en världsförbättrare. Varje gång, utan endaste undantag, har socialismen gjort människorna besvikna. Utifrån detta borde den rationella slutsatsen vara att tanken på socialistiska samhällsmodeller, såsom varande utopiska och totalt orealistiska då de icke tar hänsyn till människans natur, borde överges - men icke.

Varje gång någon ny förmåga påstår sig ha funnit "den sanna" vägen till socialistisk samhällsomdaning applåderas detta okritiskt av vänsterns befrämjare. I vårt land finner vi det före detta kommunistpartiet, det så kallade vänsterpartiet, såsom trogen ledare för hyllningskören. Historien är tydlig och upprepar sig och spänner sig över snart 100 år. Lovsången hördes när folk- och barnamördaren Lenin begick sina illgärningar, när tyrannen Stalin förtryckte, när diktatorn Castro tog ett järngrepp om sitt land Kuba, när demagogen Chavez påbörjade raserandet av Venezuelas ekonomi och nu senast när den oduglige och dumme Tsipras förde Grekland till ruinens brant.  

Varför denna totala oförmåga att kunna skåda verkligheten och dess begränsningar?