måndagen den 21:e april 2014

Om marxism och feminism

Det noteras att den tidigare ordföranden för det människofientliga och vederstyggliga Kommunistiska Partiet, folk- och massmördaren Stalins främste beundrare i vårt land, herr Baude, nu lämnat sin politiska skapelse. Det som bland annat väckt herr Baudes högröda och giftiga harm synes vara det förhållandet att nämnda parti förklarat sympatier för feminismen vilken, enligt nämnde herres stalinistiska tankebanor, är att se såsom en "småborgerlig avvikelse".

Även om tecknaren av dessa rader är djupt kritiskt till feminismen, som fenomen, är herr Baudes analys häpnadsväckande. Likt den endimensionella marxism, som herr Baude förfäktar, är feminismen byggd på samma grundprincip, all problematik i samhället går att leda tillbaka till en orsak, i kommunistens fall det så kallade "klassamhället", där vissa människor av ren och skär ondska "suger ut" sina medmänniskor medan orsaken i feminismens fall utgörs av att människor av det manliga könet, genom illasinnade och mer eller mindre nedärvda "patriarkala maktstrukturer, förtrycker människor av det kvinnliga könet.

Således kan ingen annan slutsats dras än att marxismen och feminismen är samma andas barn i det att de försöker sig på att förklara samhällets oändligt komplexa mosaik av orsaksamband med banala och rent infantila förenklingar, förenklingar som icke lett till något annat än misslyckanden och i marxismens fall ävenledes till förtryck och mördande av miljoner och åter miljoner människor.

Kommunismens stora oduglighet, som modell för samhällsbygget, har visat sig i varje försök - allt sedan stadskuppen i Sankt Petersburg år 1917 - att implementera densamma. Ingenstans har den kommunistiska implementationen lyckats, det gick fel i det agrara Ryssland och Kina, den misslyckades skändligen i det utifrån utbildningsnivå gott rustade Östeuropa och den höll utvecklingen tillbaka i den så kallade tredje världens länder, länder vilka nu reser sig med styrka då de marxistiska teorierna förpassats till historiebokens varnande exempel.

Att använda feminismen, med dess infantila enkelspårighet, som utgångspunkt för samhällsbygget torde näppeligen vara mer lyckosamt än att ta marxismen såsom utgångspunkt. Samhället är en komplex varelse och den som icke inser detta gör ofelbarligen fatala misstag.

onsdagen den 16:e april 2014

Hertiginnan av Gotlands kristnande

Hovet har denna dag låtit kungöra att Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Leonore, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Gotland, kommer att kristnas den 8:e i instundande juni månad. Kristnandet kommer att ske i Drottningholms Slottskyrka.


Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Leonore, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Gotland

Genom kristnandet, en handling av yttersta vikt, kommer Hertiginnan att upptas i den Kristna Kyrkans gemenskap. I detta sammanhang finns all anledning att påminna om vad vår Frälsare sade enligt Matteus 28:18-20:

"Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade:  "Mig är given all makt i himmelen och på jorden.

Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,

lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.""

Genom Hertiginnans kristnande tas ock första steget för uppfyllandet av Successionsordningens 4:e paragraf:

"§ 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. "

fredagen den 11:e april 2014

Ärkehertig Karl besöker Serbien


Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Husets Habsburgs Överhuvud

Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Husets Habsburgs Överhuvud, har denna vecka besökt Serbien. Ärkehertigen följdes på detta besök av sin broder Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Ärkehertig Georg, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern.

Förliden måndag, den 7 april, gav Ärkehertigen en föreläsning vid Belgrads Universitet varvid han framhöll att den som vill se framåt ock måste blicka bakåt. I detta menar Ärkehertigen att de båda världskrigen måste ses som en helhet samt att det första världskriget var sprunget ur ett komplext orsakssamband där det är hart när omöjligt att säga vem som är skyldig och vem som är oskyldig.

Ärkehertigen, som likt sin fader, framlidne Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, är en sann europé, pekade på det uppenbara faktum att den Europeiska Unionen burit med sig den längsta fredsperioden i kontinentens historia. I skapandet av den Europeiska Unionen ser Ärkehertigen en utveckling som via Wienkongressen för 200 år sedan går tillbaka till Karl den Stores välde för mer än 1000 år sedan. Utifrån detta ser Ärkehertigen Europeiska Unionens fortsatta utvidgning som en nödvändighet.

Ärkehertigen ser med största glädje att den process, som syftar till att göra Serbien till medlem av den Europeiska Unionen, framskrider och förklarade att Europeiska Unionen icke är att se såsom fullständig utan Serbien.

Under besöket emottogs Deras Kejserliga och Kungliga Högheter, Ärkehertigarna Karl och Georg, av Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander, Kronprins av Serbien, och Kronprinsessan Katherine, Kronprinsessa av Serbien.


Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander, Kronprins av Serbien, och Kronprinsessan Katherine, Kronprinsessa av Serbien, flankerade av Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Ärkehertig Georg, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, och Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Ärkehertig Georg, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern

Vid överläggningen mellan Kronprinsen och Ärkehertigen berördes den fortsatta integrationen av Serbien i det europiska samarbetet.


Ärkehertigen med den serbiske Presidenten herr Nicolic


Ärkehertigen med den serbiske Försteministern herr Dacic

Vid besöket hade Ärkehertigen vidare överläggningar med såväl den serbiske Presidenten, herr Nikolic, som den serbiske Försteministern, herr Dacic, vilken framhöll:

"Historien lär oss att relationerna mellan våra länder icke skall grundas på konflikter, utan samarbete, i ty det är av intresse för folken i Serbien och Österrike"

torsdagen den 10:e april 2014

Prins Mikael av Preussen avliden

Det Preussiska Hovet låter meddela att Hans Kunglig Höghet Prins Mikael, Prins av Preussen, avlidit den 3 april i en ålder av 74 år. Prinsen var andre son till det Preussiska Konungahusets förra Överhuvud, Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Louis Ferdinand, Prins av Preussen och dennes gemål Hennes Kejserlig och Kunglig Höghet Prinsessan Kira, Prinsessa av Preussen, Storfurstinna av Ryssland.

Inför det att Prinsen å 1966 ingick ett morganatiskt äktenskap med fröken Jutta Jörn avsade han sig arvsrätten. Dock hade prinsen fortsatt kunglig värdighet i det att han alltfort benämndes Kunglig Höghet vilken framgår av den kungörelse som nu utfärdats av det preussiska hovet.

Prinsen var farbroder och ävenledes gudfader till det Preussiska Konungahusets nuvarande Överhuvud, Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Georg Fredrik. På mödernet var Prinsen kusin med Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland.


Hans Kunglig Höghet Prins Mikael, Prins von Preussen

Prinsen var i sin gärning verksam såsom affärsman först i Förenta Staterna och sedan i sitt Fädernesland Tyskland. Vidare ägnade sig Prinsen under senare år åt ett högintressant historiskt författarskap.

tisdagen den 8:e april 2014

Drottningen erhåller tysk utmärkelse


Drottningen mottager Friedensteinpriset

Vid en ceremoni på det Hertigliga Slottet Friedenstein i Gotha, Thüringen, Tyskland, emottog förleden gårdag Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning, Kulturstiftelsen Gothas Friedensteinpris. Hennes Majestät erhöll priset för det hängivna arbete hon ägnar åt den av henne grundade stiftelsen World Childhood Foundation.


Huset Sachens Coburg och Gothas Överhuvud, Prins Andreas, Prinsessan Stephanie och Drottningen.

Priset överräcktes av förbundslandet Thüringens ministerpresident, fru Lieberknecht, vilken är stiftelsen beskyddare, i närvaro av bland andra Hans Höghet Prins Andreas, Prins av Sachsen, Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, Hans Höghet Prins Hubertus,  Hans Höghet Prins Andreas, Prins av Sachsen, Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen och Hennes Höghet Prinsessan Stephanie, Prinsessa av Sachsen Coburg och Gotha. Prins Andreas, som är vår högaktade Konungs kusin på mödernet, ingår i Kulturstiftelsen Gothas styrelse.


Drottningen tecknar sitt namn i staden Gothas Gyllene Bok flankerad av Överborgmästare, herr Kreuch, Prinsessan Stephanie samt Ministerpresident, fru Lieberknecht.
 

söndagen den 6:e april 2014

Det Ryska Kejserliga Huset - En Översikt

Då en restauration av Monarkin i Ryssland vore högst önskvärd i den rådande situationen ges här en översikt av det Kejserliga Ryska Huset med utgångspunkt från Kejsar Peter III, vilken var av Huset Holstein-Gottorp och dennes gemål Kejsarinnan Katarina II, som var av Huset Romanov.

 
Det Ryska Kejserliga Huset med dess Kejsare och Tronpretendenter
 
Den Ryska Tronföljden utgår såsom den är stipulerad av huslagen, den så kallade Paulinska lagen, given av Kejsar Paul I år 1797. Enligt denna gäller att tronen ärvs enligt primogenitur på svärdssidan. Saknas i ätten arvsberättigade ättlingar ärvs tronen av kvinnlig arvinge enligt primogeniturs. Lagen förutsätter och att varje ättling är sprungen ur ett dynastiskt äktenskap.
 

Om endast hänsyn tas till primogenitur skulle arvingen till den Ryska Tornen vara Hans Höghet Prins Nikolaus. Hans Höghet är dock sprungen ur ett morganatiskt äktenskap varvid hans rätt till Tronen förfaller. Då det icke heller finns några andra manliga arvingar, vilka är sprungna ur dynastiska äktenskap, övergår arvsrätten enligt primogenitur till kvinnosidan där Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland.

Förvisso finns det de som hävdar, däribland den Romanoviska Familjestiftelsen med Hans Höghet Prins Romanov som överhuvud, att Storfurstinnan icke är sprungen ur ett dynastiska äktenskap i det att hennes moder, Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinna Leonida, av det Georgiska Fursterliga Huset Bagration of Mukhrani, icke skulle vara furstligt.

Argumentationen för att Storfurstinnan Maria icke skulle vara sprungen ur ett dynastiskt äktenskap synes dock vara synnerligen tunn. Genom att överhuvudet för den Ryska Kyrkan, Patriark Kirill I, Patriark av Moskva och Ryssland, år 2013 förklarat Storfurstinnan som det Kejserliga Ryska Husets Överhuvud torde frågan vara i det närmaste utredd och avgjord.

söndagen den 30:e mars 2014

Idrottens urspårning

Icke så att idrott i grunden skulle vara något onyttigt eller förkastligt. Utövandet av idrott, kan då det samma sker på rätt sätt, vara både hälsosamt och uppbyggligt. Dock har utvecklingen av den så kallade elitidrotten, under de senaste tjugofem åren, lämnat all rim och reson där den för många synes ha blivit näst intill livets mening. De penningsummor som hanteras inom idrotten överstiger vida vad som omsättes i sunda och goda företag med idogt arbetande medarbetare. Vidare översvämmas all media av idrott vilket gör att den mindre intresserade icke har mycket att hämta här.

Fjärran är den goda olympiska principen såsom den uttalades av baron Coubertin:

"Det viktigaste i livet är icke att segra, utan att kämpa väl."

I största motsättning till denna gyllene princip står den djupt tragiska och sorgesamma händelse som idag timat i Helsingborg. Här har en idrottssupporter uppenbarligen misshandlats till döds av andra idrottsupportar vilka haft andra idrottsliga sympatier. Dessvärre kan man icke förvånas över dagens fruktansvärda dåd enär så kallade "huliganer" fått härja under en lång period av år. Det som hände idag synes tyvärr vara en logisk konsekvens av den utveckling som vare sig idrottsföreningar eller ordningsmakt lyckats stävja.

Nu får det vara nog!

Det räcker icke med att den skyldige missgärningsmannen grips och näpses med det strängaste straff som lag förmår. Även den elitidrottcirkus som tillåter detta måste näpsas. De våldshändelser, som under flerfaldiga år varit förknippade med utövande av så kallad elitfotboll, måste nu få ett slut.

Svenska Fotbollsförbundet och de föreningar som är anslutna till detsamma och genomför Fotbollallsvenskan har nu visat att man är oförmögen att handha denna cirkus. Vi vanliga medborgare accepterar icke längre att våra städer vandaliseras av våldsamma fotbollsupportar eller så kallade "huliganer". Genomförandet av fotboll enligt denna modell har ett allt för högt pris för att kunna ske enligt nuvarande premisser.

Har Svenska Fotbollsförbundet någon skamkänsla och respekt för konsekvensen av de oförlåtliga tilltag, som fotbollcirkusen i sitt nuvarande utförande ger upphov till, bör man skyndsamt besluta om att detta år icke genomföra Fotbollsallsvenskan. Istället bör situationen nogsamt begrundas, förslagsvis med utgångspunkt från baron Coubertins gyllene princip - "Det viktigaste i livet är icke att segra, utan att kämpa väl" -, och finna andra mer värdiga och respektfulla former för utövandet av tävlingarna. 

lördagen den 29:e mars 2014

Ett kommunistisk tyrrani

Förenta Nationernas Kommission för Mänskliga Rättigheter har nu tagit bladet från munnen och utfärdat en synnerligen kraftig resolution mot en av världshistoriens allra grymmaste och mest avskyvärda tyrannier, den kommunistiska implementationen Nordkorea. Läsningen av den rapport på vilken resolutionen bygger griper djup in i hjärterötterna när det kommunistiska förtryckets verkliga implikationer redovisas. Kommunismen är i sanning vedervärdig!

Rapporten, som talar om "obeskrivliga grymheter" fastlägger med all önskvärd tydlighet att ansvaret för de mångfaldiga brott mot mänskligheten, som begås dagligen, ligger hos den högsta ledningen och att allt utgår från medvetna och konkreta beslut. Ytterst ansvarig är således den vederstygglige och blodbesudlade snorvalpen Kim Jung Un, vilken inte synes lämna någon möda ospard för att än mer utveckla det förtryck, som hans farfader, den grymme tyrannen och plågoanden Kim Il Sung etablerade och hans fader, folkmördaren Kim Jong Il, ytterligare befäste.

I den mer än 400 sidor långa rapporten noteras:

"Allvaret , omfattningen och arten av dessa kränkningar avslöjar en stat som inte har någon motsvarighet i den moderna världen".

Denna kommunistiska implementations grymhet är total och allomfattande. Rapporten berättar:

"Dessa brott mot mänskligheten innebär utrotning , mord , slaveri , tortyr , fängelse , våldtäkt , tvångsaborter och annat sexuellt våld , förföljelse på politiska, religiösa , ras-och köns grunder tvångsförflyttning av befolkningar , den påtvingade försvinnanden av personer och den omänskliga handling av medvetet orsakar långvarig svält ".

Rapporten svävar icke på målet när det konstateras:

"Det finns en nästan fullständig förnekelse av rätten till tankefrihet , samvetsfrihet och religionsfrihet , liksom för rätten till åsikts -, yttrande- , informations-och föreningsfrihet"

"Nyckeln till det politiska systemet är den stora politiska och säkerhetsapparat som strategiskt använder övervakning , tvång , rädsla och straff för att hindra uttryck för alla oliktänkande . Offentliga avrättningar och påtvingade försvinnanden till politiska fångläger fungera som det ultimata sättet att terrorisera befolkningen till underkastelse".

"De obeskrivliga grymheter som begås mot fångar i Kwanliso politiska fångläger liknar fasor i de läger som totalitära stater etablerade under det tjugonde århundradet. De institutioner och tjänstemän som är involverade är behöver icke stå till svars för sina grymheter. Straffrihet råder ."

Ingen i den fria världen torde ens i sin vildaste fantasi kunna föreställa sig detta kommunistiska förakt för människan och individen innebär. Totaliteten i det kommunistiska förtrycket varför rapporten klart deklarerar att Nordkorea "visar mångfaldiga av de attribut som karaktäriserar en totalitär stat". Det råder intet tvivel om att den blodbesudlade snorvalpen Kim Jung Uns regim i grymhet icke ligger efter vare sig tyrannerna Hitler eller Stalin.

Det borde vara självklart att för varje människa i den fria världen att ta avstånd från de ohyggligheter som sker i Nordkorea. Så är dock icke fallet. I vårt land försvarar de kommunistiska partierna Sveriges Kommunistiska Parti, en i och för sig nästan borttynad sekt, och Kommunistiska Partiet, med folkmördaren Stalin som husgud, folkmordet i Nordkorea. Bland sistanämnda parti finns flera så kallade "kulturpersonligheter", bland annat taskspelaren Wolter, vilka icke sällan får stort utrymme i media. Nämnas kan att det på Kommunistiska Partiets vedervärdiga forum på internätet tillhandahålles en röstuppläsning av partiprogrammet, där folk- och massmördaren Stalin hyllas. Röstuppläsningen görs av taskspelaren Wolter.

Icke heller vårt före detta kommunistparti, det så kallade Vänsterpartiet, är fritt från smuts och solk när det gäller folkmordets Nordkorea. Under en lång period i partiets solkiga och människofientliga historia hyllades regimen i Nordkorea på mångfaldigt sätt. Beundran för plågoandarna i Pyongyang manifesterades bland annat med resor. En av de som deltog i resor, där man mötte och hyllade tyrannen Kim Il Sung, var herr Måbrink vilken alltfort är högst verksam i Vänsterpartiet där han bland annat representerar nämnda parti i Blekinge läns landsting. Efter ett besök i Nordkorea uttalade sig herr Måbrink på följande sätt:

"Jag har hört talas om Juche men inte riktigt förstått dess innebörd. Nu förstår jag vilken betydelse som denna idé haft och har för landet. Självtilliten har möjliggjort den snabba utvecklingen. Det betyder att folket har förstått dess innebörd och att de också ställt upp helhjärtat tillsammans med kamrat Kim Il Sung."

Att Vänsterpartiet ännu låter sig representeras av en person som så till den milda grad stött ett tyranni är betecknade och säger något om partiets sanna jag. Det hela är fullt likvärdigt med att något annat parti, bland sina förtroendevalde, skulle haft en person som personligen hyllat tyrannen Hitler. 

Likt varje historiskt exempel, där man sökt implementera kommunismen, har det hela i Nordkorea fullständigt gått överstyr. Implementation av ett samhälle utifrån endimensionella marxistiska principer leder ofelbart till katastrof och outsägligt mänskligt lidande. Allt sedan de första försöken efter den tragiska oktoberrevolutionen 1917 har kommunismen varit intimt och nära sammanbunden med största omänsklighet vilken har sin egentliga grund i den kommunistiska kollektivismens fullständiga förkastanande av respekten för individen och människolivet. 

tisdagen den 25:e mars 2014

Äktenskapet - en akt mellan man och kvinna

En artikel i Svenska Dagbladet förliden helg, rörande en lärotrogen och hedervärd kyrkoherdes vägran, att i full enlighet med lag vägra, utföra en så kallad "vigsel" mellan samkönade par synes ha väckt allehanda, av tidens nycker fördärvade och från den Kristna läran allt mer avskilda, liberalteologers vrede.

Senast i raden, av de som i sitt studium av den Heliga Skrift endast läser de ord som överensstämmer med det evangelium som skrivs av tidens nycker, är en av liberalteologiens främsta mediaikoner, pastor Klein.

Pastor Klein förordrar, i sin totala kapitulation inför det evangelium, som är skrivit av tidens nycker och icke givet av Gud, att präster i Svenska Kyrkan skall tvingas genomföra så kallade "vigslar" mellan samkönade par. Respektlösheten, inför det verkliga Evangeliet - det som är givet av Gud - framgår också i pastor Kleins ovårdade och vederstyggliga ordval:

"Det är för mycket feglir. Höstens kyrkomöte borde kunna driva igenom en förändring".

För pastor Klein är det således "feglir" att följa HERRENS bud. Är det någon som är anfrätt av största feghet så är det pastor Klein. Att en präst i våra Fäders Kyrka, om än anfrätt av liberalteologiens märkliga irrläror, förfäktar ståndpunkter likt denna är så sorgesamt och så beklämmande att ord saknas att beskriva.

Det är uppenbart att pastor Kleins Bibel saknar det andra kapitlet i Genesis där verserna 18-25 lyder:

"18) Och HERREN Gud sade: "Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves."

19) Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.

20) Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.

21) Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.Då sade mannen: "Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen."

22) Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.

23) Då sade mannen: "Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.

24) Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.

25) Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra."

Av någon outgrundlig anledningen synes ävenledes en del av Matteusevangeliet felas i pastor Kleins Bibel. Visst är att verserna 1-12 i dess artonde kapitel icke tillhör det som pastor Klein studerat:

"1) När Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrån Galileen och begav sig, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens område.

2) Och mycket folk följde honom, och han botade där de sjuka.

3) Då ville några fariséer snärja honom och trädde fram till honom och sade: "Är det lovligt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?

4) Men han svarade och sade: "Haven I icke läst att Skaparen redan i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'

5) och sade: 'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött'?

6) Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja."

7) Då sade de till honom: "Huru kunde då Moses bjuda att man skulle giva hustrun skiljebrev och så skilja sig från henne?"

8) "För edra hjärtans hårdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsen har det icke varit så.

9) Och jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott."

10) Då sade lärjungarna till honom: "Är det så med mannens ställning till hustrun, då är det icke rådligt att gifta sig."

11) "Icke alla kunna taga emot det ordet, utan allenast de åt vilka sådant är givet.

12) Ty visserligen finnas somliga som genom födelsen, allt ifrån moderlivet, äro oskickliga till äktenskap, andra åter som av människor hava gjorts oskickliga därtill, men somliga finnas ock, som för himmelrikets skull självmant hava gjort sig oskickliga därtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot det."

Ovanstående citat ur den Heliga Skrift går icke att misstolka. Äktenskapet är en akt mellan Man och Kvinna och ingenting annat. Härifrån skiljaktiga ståndpunket är grova irrläror som fullständigt saknar stöd i Läran. Om någon skall förbjudas att förrätta vigslar så är det de liberalteologer, som sätter tidens nycker framför Herrens Ord. Vill dessa liberalteologer icke taga till sig den sanna Läran återstår inget annat för desamma än att taga av sig prästkappan och avsäga sig predikoämbetet. I våra Fäders Kyrka hör de icke hemma!

Ultrafeministik dumhet

Konungen har med anledning av det instundande lettiska statsbesöket låtit sig intervjuas av lettisk etermedia. Bland de frågor, som Konungen härvid fäster uppmärksamhet, finns problematiken rörande full förvärvsarbetande föräldrar och den inverkan detta har på barnens väl och ve. Konungen låter härvid uttala:

"De flesta vuxna människor, föräldrar, arbetar. Nu för tiden, med det nya samhället så arbetar båda föräldrarna och finns inte alltid där för att ta hand om sina barn. Det tror jag är en av farorna inför framtiden".

För varje sunt tänkande människa, som hyser respekt för det uppväxande släktet, är det i sanning mycket lätt att instämma i dessa Kungsord. Hade fler tagit denna problematik på större allvar torde den otrygghet, som dessvärre alltför mycket kännetecknar vår tid, med stor sannolikhet varit mindre.

En som dock icke uppskattar dessa Kungsord är den rabiata ordföranden i det ultrafeministiska, och därigenom högst kvinnofientliga, partiet Feministisk Initiativ, Schyman. Schyman är en person vars hela gärning kännetecknas av största inskränkthet. Att söka enkla, ja intill imbecillitet gränsande, förklaringar till hart när varje samhällsproblem har varit Schymans adelsmärke. Sin bana började Schyman i en vederstygglig, avskyvärd och omänsklig organisation på yttersta vänsterkanten, det kommunistiska och Marxist-Leninistiska-Kampförbundet. I detta skeende sökte Schyman sin intellektuella näring från endimensionell och verklighetsfrämmande marxism och våldsbejakande lögnaktig leninism.

Omsider, år 1977, blev Schyman medlem i Vänsterpartiet Kommunisterna, ett parti som intill kommunismens störtande i Östeuropa och dåvarande Sovjetunionen, icke lät minsta tillfälla gå förbi att på allehanda sätt hylla och applådera de repressiva och människofientlig kommunistiska förtyckarregimerna, som inte sparade någon möda i plågandet av sina folk. Från år 1981 var Schyman medlem av partistyrelsen varför hon personligen bär ett mycket stort ansvar för hyllandet av det ondskans imperium Sovjetunionen och dess vasallstater.

Då sovjetkommunismen förpassades till historiens stinkande skräphög tvingades Vänsterpartiet Kommunisterna, bokstavligen under galgen, att något omvärdera sin ställning. Dock icke så att den grundläggande ideologin väsentligen förändrades. Ännu i denna dag är det mycket lätt att i det före detta kommunistpartiets (nu benämnt Vänsterpartiet) programskrivningar spåra det Kommunistiska Manifestet. Schyman kom sedan under en tioårsperiod att leda det före detta kommunistpartiet.

Såsmåningom synes Schyman ha tappat tron på kommunismen vilket slutligen gjorde att hon lämnade det före detta kommunistpartiet. Nu skall vi dock icke tro att detta, i och för sig högst hedervärda uppvaknande, föranleddes av att Schyman fått en mer mogen och nyanserad bild till verklighetens mosaik. Nej alls icke! Istället anammar Schyman en annan endimensionell, och till imbecillitet gränsande, ideologi - ultrafeminismen. Ultrafeminismens stora dumhet, består på samma sätt som marxismens urbota inskränkthet, i att alla förklaringar söks i en enda orsak. För ultrafeminismen står all världens förklaringar att finna i kön medan marxismens alla orsakssamband kan härledas till klass.

Schyman kritiserar nu Konungen samtidigt som hon hånar och bespottar de mödrar, som trots vår tids nycker, sätter barnets trygghet främst i det att hon, i sin i det närmaste oändliga inskränkthet, förklarar:

"Signalen blir att ”det var bättre förr” och det är ju lätt att tro att detta ”förr” var just när mamma var hemma och pappa jobbade."

Detta uttalande är så skamligt och så nedvärderande, mot hemmavarande mödrar, att Schyman, om hon var i besittning av minsta anständighet, borde framföra sin uppriktiga ursäkt. Dessvärre är detta ingenting vi kan förvänta oss. Istället avslöjar Schyman ultrafeminismens innersta kärna, som icke är annat än största fientlighet mot såväl kvinnor som barn.

För ultrafeminismen är den största prioriteten att så snart som möjligt rycka spädbarnet från moderns bröst. Alla minns vi herr Ohlys uttalande i en debatt inför förra valet, där han såsom lösning på problematiken förordade användningen av så kallade bröstmjölkspumpar. Denna herr Ohlys utlåtelse torde ha få motstycken när det gäller politisk dumhet och idioti.

Största heder åt de mödrar som sätter barnets trygghet främst!